Nyligen digitaliserade manuskript befäster assyrisk identitet genom egenbenämningen.
Ett nytt bidrag till den etymologiska debatten kring ursprunget för ordet Sūrāyē/Sūroyē har uppmärksammats. Det är den Australien-baserade organisationen Assyrian Cultural & Social Youth Association (ACSYA) som har publicerat en text om ett nyligen digitaliserat manuskript på sin hemsida. Enligt ACSYA handlar det om ett manuskript från kring tusentalet efter Kristus som köptes av två skottska orientalister år 1895 i Kairo och som motsvarar de judiska profeterna Micah och Isaiahs profetior som återfinns i Toran. Manuskriptet är skrivet på en variant av assyriska och finns idag i en samling på Westminister College i Cambridge.
Det intressanta med manuskriptet är att ordet ”assyrier” finns skrivet som Āsūrāyē på ett ställe och som Sūrāyē på ett annat. ACSYA skriver: ”Representationen av de bibliska assyrierna med de två varianterna Āsūrāyē och Sūrāyē – och inte varianten Āthōrāyē som är vanligen förekommande i klassisk assyriska är slående.”
ACSYA uppger att de har försökt förstå upptäckten genom att titta närmare på andra manuskript i en annan samling på Cambridge universitetet. De tittade specifikt på manuskript som innehåller delar av profeten Isahaias bok och som är några århundraden äldre än de nyligen digitaliserade. ACSYA uppger att de lyckades identifiera ytterligare varianter av ordet assyrier, denna gång Sūrāy och Sūryāyē som båda saknar begynnelsevokalen A.
Upptäckterna är därmed ytterligare en bekräftelse på den assyriska egenbenämningen evolution från Āsūrāyē till dagens Sūrāyē/Sūryāyē/Sūryoyē.
Sedan tidigare har bland annat Cineköy inskriptionen uppmärksammats som bevis för den assyriska egenbenämningens kontinuitet.
Professor Simo Parpola krediteras med att vara den första seriösa akademikern som på ett trovärdigt sätt har bevisat hur den assyriska egenbenämningen har formats från början på 800-talet före kristus.
Relaterade artiklar
