Att förneka är som traditioner; det kan hämma utvecklingen. Traditioner är utvecklingens fiende, sa upplysningsfilosofen Voltaire. Det kanske inte är hela sanningen, men en sak är säker: om du förnekar ett problem kan du inte utvecklas.

När ägaren till Ica butiken i Lina Hage i Södertälje begärde sig själv i konkurs förra veckan, sa han att det berodde på att ungdomar trakasserar och hotar kunder samt personal, och att ungdomarna stjäl och saboterar butiken.

Det handlar egentligen om vanliga ungdomar som inte har någonstans att ta vägen, säger Natalie Marklund som är småbarnsmamma och uppväxt i Lina. Det handlar egentligen om att ungdomarna vill ha en fritidsgård att gå till och när det inte finns en i Lina så har platsen utanför butiken blivit samlingsplatsen, säger Michael Bolmgren, fältassistent i Södertälje sedan ett år tillbaka.

Men är en fritidsgård lösningen på dessa rastlösa ungdomar som är mellan 12 och 25 år gamla?

Det tror inte Anne-Marie Lundin som har bott i Lina i 21 år och känner stort obehag av att gå till Ica själv, speciellt på kvällen. Det tror inte heller Michael Mc Carthy som är kommunens brottsförebyggande samordnare.

De menar att föräldrar bör engagera sig mer i sina barn. Nattvandra, fråga var de ska och närvara på möten som handlar om ungdomarna, vare sig det är problem eller ett möte om en ny fritidsgård.

Mc Carthy menar även att det finns en fritidsgård i Ronna, cirka 800 meter därifrån som ungdomarna kan gå till.

Vidare säger han att det är ytterst få föräldrar som dyker upp på möten, bland annat mötet i somras. Det är de gamla vanliga föräldrarna som dyker upp; de som alltid engagerar sig, men vi behöver nå ut till resten av dem, betonar han.

Problem som det här med Ica är inte bara ett samhällsproblem; det är lika mycket ett familjeproblem. Jag vill till och med gå lite längre och säga att det kan vara ett kulturellt problem, eller en kulturell miss. (Då gäller det inte bara vår folkgrupp, men jag utgår från oss som ett exempel.)

Vi är så noga med att fråga våra döttrar var de ska, vem de ska träffa, hur vi kan nå dem, när de ska komma hem och vad de ska göra. Och om döttrarna går utanför de ramar som man kommit överens om så kan de straffas genom att inte få träffa en specifik kompis på ett tag och så vidare.

Men sönerna, ja, där släpper man taget lite.
Detta argument, denna tanke jag har är inte grundat på någon undersökning, men jag tror att vi låter våra söner få göra lite som de vill. Vi är bättre på att uppfostra döttrar.

Att söner får göra som de vill är egentligen bara mindre bra om de missköter sig. Men om de hänger utanför en Ica butik och skrämmer kunder, och stjäl så mycket i butiken att ägaren inte kan driva verksamheten, då har det gått lite för långt.

Alla ungdomar beter sig inte så här. Alla pojkar och söner beter sig inte så här, men de som gör det måste få veta att de gör fel.

Det är här problemet med förnekelse kommer in.

Anställda på Ica butiken, kunder, fältassistenter och kommunens brottsförebyggande samordnare har alla sagt att många, för många, föräldrar påstår att deras barn inte alls är inblandade i detta. Trots att det är just förnekarens son som hänger där ut, och som alla känner igen.

Nej, det är inte min son.

Sluta förneka. Du hjälper varken dig själv, din son eller samhället genom att påstå att din son är ett helgon. Gå och se själv.

Your ears believe other people; your eyes believe themselves.
– ett ordspråk vars ursprung jag inte kommer ihåg.