De assyriska folket var det första som tog till sig kristendomen. Som goda kristna bör vi ocks leva upp till Kristus budskap, speciellt vid juletid. Robel George Golo skriver om vikten av att skänka en tanke åt våra landsmän. Om vi, som assyrier, inte minns dem hur kan vi förvänta oss att omvärlden ska göra det?

Det är ett välkänt faktum att vårt folk, det assyriska folket, var det första som tog till sig kristendomen och spelade en betydande roll i spridningen samt utvecklingen av religionen. Det uppskattas att drygt en tredjedel av världen är kristen tack vare det assyriska folkets flitiga missionsarbete. Bevisen är många och talar ofta för sig själva. 

Kristendomen introducerades i Kina och Japan och långt österut av assyriske S:t Thomas samt hans följeslagare redan drygt 60 år efter Kristus. Än idag kan man se bevis på det då bönen ”Fader Vår” står på assyriska jämte kinesiskan med ett typiskt Nestorianskt kors.

Den assyriska kyrkan etablerades i Kina runt 635 år efter Kristus. Kristna reliefer samt monument kan fortfarande hittas i kinesiska städer så som Xi´an. Tyvärr höll kyrkan inte länge i samband med Tang Taizons styre i Kina samt den mongoliska invasionen då kyrkan föll.

Tecken på kristendom kan även ses i Tibet, där religionen fanns under sjätte och sjunde århundradet efter Kristus. Närvaron av patriarken Timoteus I gjorde det möjligt för kristendomen att spridas i Indien, och centrala Asien. Spåren av detta kan ses ännu idag, då Indien har 10 miljoner anhängare av den syrisk-ortodxa kyrkan. 

Koreansk kristendom har haft en underlig, besvärlig och anmärkningsvärd historia. Som ett resultat av detta är det idag en högre procentuell andel kristna i Korea än i någon annan nation på det östasiatiska fastlandet.

När anhängarna till patriark Nestorius av Konstantinopel blev bannlysta av 400-talets ekumeniska möte, så flydde de österut, och etablerade kyrkor som frodades under flera århundraden i Irak, Iran, Indien och Kina. År 1000 arbetade fortfarande Nestorianska missionärer i Manchuriet och Korea. Ett Nestorianskt kors och andra kristna objekt-, daterade från 1000-talet blev efter andra världskriget funna i Korea. Emellertid blev den Nestorianska kristna församlingen gradvis uppslukad av den ogästvänliga omgivningen.

Även då motgångarna var många kan man med insikt uppskatta de uppoffringar som den assyriska kyrkan och assyrierna har gjort för att sprida Jesu budskap. Vid tidig kristendom var nestorianska kyrkan utan tvekan den största av dem alla och alla visste vilka vi var, samt vad vi stod för.

Idag är den tanken helt främmande då vi är uppslukade av strävan efter att återigen bli igenkända. Vi spenderar timmar för att förklara vilka vi är och var vi kommer ifrån, även om vi må vara födda ett stenkast från platsen där konversationen faktiskt äger rum.

Med dagens omständigheter strävar vi efter att hålla oss vid liv och inte bli glömda, det är därför viktigt att vi inte heller glömmer varandra.

En assyrisk organisation har dock inte glömt. I drygt tre år har Assyrier Utan Gränser funnits tillhands för att påminna om dem som känner sig glömda, hållit folk vid liv, arbetat för en ljusare framtid för folket, samt skyddat dem som förblivit gömda. De håller minnet vid liv.

I år den 25:e december firar vi vår Herres födelsedag och lyckan kring detta. Det är en tid som tyvärr har hamnat i skuggan av annat såsom pengar, girighet, frosseri och själviskhet. Fira födelsedagen annorlunda i år. Lyckan finns bara här och nu, i goda nära relationer, i själva strävan mot meningsfulla mål – inte i ett avlägset ”sedan”. Ändå fortsätter vi att jaga med splittrad och fjärrskådande blick. Men det går att lära sig bli nöjd med det som är.

Det är ett tungt arbete som Assyrier Utan Gränser gör och de skulle inte klara det utan alla de goda människor som bidrar. Vill du vara med och hjälpa dem att hålla minnet vid liv?

Robel George Golo