Assyriskas mittfältsstrateg tvingades avbryta måndagens seriefinal redan efter femton minuters spel. Många supportrar befarade det värsta, men under onsdagen kom positiva besked.

Assyriska tog en ”halv” revansch på det snöpliga kvitteringsmålet för två veckor sen när Häcken besegrades med 2-1 i Södertälje. Kvicksilvret, Aziz Corr-Nyang, var en av matchens förgrundsfigurer tillsammans med Eddie Moussa. Rättvisan slog till när nämnda spelare fick avgöra matchen med varsitt mål.

Azizou var en av de bättre spelarna redan för två veckor sen i Göteborg. Han gjorde då Assyriskas enda mål i matchen. Inför hemmamötet mot Häcken florerade ryktet att han skulle bytas ut mot Djurgårdens Stefan Batan. Lägg till att han själv uttalade att en flytt från laget är att föredra mot den lilla speltid han har haft och att tränare Michael Borgqvist i samma tidning säger att han föredrar Batan före Corr-Nyang som vänsterytter. Man behövde med andra ord inte vara Sherlock Holmes för att lista ut att Azizou skulle börja på bänken.

När Corr-Nyang väl kom in satte han, med sin otroliga rörlighet, skräck i motståndarna varje gång han hade bollen. Azizou var bokstavligen överallt. Offensivt sett är det mycket bra, även om det defensiva spelet utan boll blir lidande. Speciellt med en vänsterback som inte prioriterar defensiven direkt. Det ironiska i det hela var att när väl Häcken rann igenom var det på Assyriskas högersida. Men då var det mest genom Häckens vindsnabbe anfallare Daniel Larsson.

Larsson fick nästan snabbe Martin Lorentzon att se långsam ut. Då kan ni tänka er hur det såg ut när Filip Bergman skulle försöka hänga med Larsson i en löpduell. Dinho tappade bollen i ett känsligt läge när Lorentzon varit på anfallsutflykt. Larson ”gick” förbi Bergman och hittade in till skyttekungen Jonas Henriksson som enkelt kunde slå in kvitteringen från nära håll.

Med det sagt vill jag poängtera att ingen i Assyriska var dålig. Särskilt inte backlinjen. Det var just tack vare en av Lorentzons många räder som bollen till slut hamnade hos Azizou vid 1-0 målet. Bergman må vara ”mindre snabb” men var mycket stabil i övrigt. Alex var bra offensivt, men sämre defensivt som vanligt. Även om hans uppoffrande glidtackling, i slutskedet av matchen, säkerligen hindrade Häcken från att kvittera.

Bäst i backlinjen var Lamin Conateh. Ett resolut spel kombinerat med nästan djuriskt kämpande tände utan tvivel resten av laget till motsvarande aktioner. Från Dinhos frenetiska jakt efter bollen till de vanliga slitvargarna Andi Toompuu och Martin Åslund, lyste det i ögonen hur gärna Assyriska ville vinna matchen. Toompuu visade att formen och vinnarinstinkten är på väg tillbaka när han vann nickdueller med huvudet längre spelare. Åslund var inte lika bra som i de två senaste matcherna, men visade att han är stark som en tjur och att viljan att vinna fortfarande driver honom.

2-1 målet är egentligen värt en egen krönika. Göran Marklund, lysande matchen igenom, hittade Moussa i en av många fina djupledslöpningar. Moussa, omringad av tre backar, drar till med sin sämre fot och kan se på när bollen sakta seglar in över Häckens målvakt. Turligt eller ej måste det här målet vara kandidat till årets mål. Moussa såg ut som om han ville ta hela publiken i sin famn och känslorna var besvarade.

Moussa hade gjort en bra insats matchen igenom. I en situation där han förlorade bollen på offensiv planhalva ganska onödigt tog han ansvaret att jobba tillbaka bollen. Moussa sprang efter Häckenspelaren över hela planen till egen hörnflagga och gav sig inte förrän bollen var återerövrad. Som supporter är den aktionen nästan lika mycket värd som ett mål.

Den stora svarta plumpen i denna historia är förstås Dennis Östlundhs skada. En befarad meniskskada betyder åtminstone fyra till sex veckors konvalescens. Men färska rapporter och heta röntgenbilderna säger att skadan är lindrigare än befarat. Östlundh beräknas vara tillbaka om 2-3 veckor. Med tanke på att mycket av spelet styrts av Östlundh, kommer det fina spelet att bli lidande under denna period. Assyriskas fina variationer mellan kortpassningsspel och underbara krossbollar försvinner med Östlundh. Jag ser inte riktigt någon som till fullo kan axla Östlundhs roll.

Åslund och Toompuu gjorde ett godkänt intryck när Östlundh utgick, men inte mer. Med fler träningar i ryggen blir samarbetet bättre. Men något säger mig att styrelsen kommer att öppna plånboken för att hitta lösningen utifrån. Segern mot Häcken kan ha varit mycket dyrköpt.