Vahagn Avedian, historiker och förbundssekreterare på Armeniska riksförbundet, vädjar till den svenska staten att erkänna folkmordet på armenier, assyrier/syrianer och greker. Avedian vill att Sverige slutar att förneka något som landet har känt till sedan snart hundra år tillbaka i tiden.
”Herr Minister, Förföljelserna mot armenierna hafva antagit hårresande proportioner och allt tyder på att ungturkarne vilja begagna tillfället, då af olika skäl ingen effektiv påtryckning utifrån behöfver befaras, för att en gång för alla göra slut på den armeniska frågan. Sättet härför är enkelt nog och består i den armeniska nationens utrotande.” – Skickat av ambassadör Anckarsvärd från Konstantinopel till utrikesminister Wallenberg, 6 juli 1915.
Detta är en av flera likasinnade rapporter som Sveriges ambassadör skickade till Stockholm. I 94 år har det armeniska folket krävt ett erkännande för det man genomled under första världskriget. Dåtidens omvärld fördömde något som man, för första gången i historien i internationella sammanhang, benämnde som ”brott mot mänskligheten”.
Men omvärldens egenintresse visade snart att mänskliga liv och rättvisa kan offras för ekonomiska och politiska vinningar. Man valde helt enkelt att blunda och glömma. Vissa gör det än idag.
Turkiet har i över 94 år kallat armenierna för lögnare, propagandister och opportunister som vill svärta ner Turkiets anseende och tjäna en hacka på kuppen. I 94 år har armenier, assyrier/syrianer och pontiska greker inte bara fått genomlida folkmordets eftergifter, utan även stämplats som förrädare och lögnare.
Men Turkiet är, sorgligt nog, långt ifrån ensamt om detta. Omvärlden, inklusive Sverige, förenas med Turkiet i förolämpningen av de drabbade folkgrupperna när man med hyckleri och grundlösa svepskäl vägrar erkänna sanningen om Folkmordet 1915.
”USA förenas årligen den 24 april med Turkiet i dess lögn och förnekar det som man tror på under de resterande 364 dagarna av året”, sade den turkiske professorn, Taner Akcam, nyligen i sitt tal riktat till Barack Obama.
Idag är Folkmordet 1915, efter Förintelsen, det mest studerade fallet av folkmord. Internationella föreningen för folkmordsforskare, IAGS, har publicerat fyra resolutioner om fastställandet av dey Armeniska folkmordets verklighet. Den senaste skrevs den sjunde mars 2009. Dock vill vissa politiker fortfarande skriva sina egna versioner av historien. En revision som säkerligen passar bättre med deras relationer med Turkiet.
Politiker ska sluta leka historiker och lämna den uppgiften till de som verkligen kan ämnet och istället förlita sig på vad forskare har kommit fram till. Sveriges riksdag och UD borde främst lita på sin egen ambassads åtskilliga rapporter om ”utrotningen af den armeniska rasen”. Och sedan lyssna på den lektion om Folkmordet 1915 som Forum för Levande historia, den svenska regeringens egna myndighet, upplyser svenska samhället om.
Sverige borde sluta med sitt förnekande och säga som Hjalmar Branting sa redan den 26 mars 1917: ”det är frågan om ett organiserat och systematiskt folkmord”.