Mediernas formella uppgift i samhället är att bevaka politiker och förvaltning så att de sköter sitt uppdrag. I sin rapportering om riksdagens erkännande av folkmordet verkar dock mediefolk agera i symbios med makthavare när det kommer till landets ekonomiska och politiska intressen i omvärlden. Journalisten Augin Kurt reflekterar över kollegornas sätt att hantera riksdagsbeslutet.

SÃ¥väl statsminister Fredrik Reinfeldt som utrikesminister Carl Bildt kallar beslutet djupt olyckligt och kommer att nonchalera det. Bildt gÃ¥r sÃ¥ lÃ¥ng att han rentav fördömer beslutet tillsammans med sin turkiske kollega. De tvÃ¥ ministrarna befann sig under den gÃ¥ngna helgen i Finland. Om det kan man läsa i Aftonbladet den 13 mars 2010:

”Utrikesminister Carl Bildt, som ihärdigt klargjort att regeringens linje inte ska ändras, och hans turkiska kollega Ahmet Davutoglu träffas nu vid ett informellt flerdagarsmöte i norra Finland. De bÃ¥da ministrarna fördömde riksdagens klassning pÃ¥ lördagen.
– SÃ¥dana beslut tenderar att öka spänningar mer än minska spänningar, sade Bildt enligt Reuters.
– Turkiska historiska händelser ska inte missbrukas, sade Davutoglu.”

Carl Bildts häftiga reaktion kommer ändÃ¥ inte som en överraskning. Han har bÃ¥de politiskt och ekonomiskt intresse av att hÃ¥lla turkarna pÃ¥ gott humör. Men att fördöma resultatet av en demokratisk omröstning i kammaren, verkar mycket förvÃ¥nande. Man kan lätt fÃ¥ intrycket av att en statskupp, som satt demokratin ur spel, har ägt rum. Därför ser sig vÃ¥r folkvalde utrikesminister nödgad att fördöma ”kuppen”. Den delen fÃ¥r vi dock överlÃ¥ta Ã¥t oppositionen och dess eventuella KU-anmälan för Bildts vägran att foga sig i riksdagsbeslutet.

Även Turkiets reaktion att kalla hem sin ambassadör och ställa in premiärministerns besök i Stockholm, är en väntad reaktion. Ämnet är mycket känsligt i Turkiet och det vore självmord för en regering i Ankara att vara passiv i en så laddad fråga.

Men det som förvånar mest är hur ledande svenska medier reagerar så negativt över beslutet. De tongivande svenska mediernas bevakning av beslutet och kommentarerna på ledarplats vittnar om en stor irritation. Hur kunde det hända? Ska en politisk vilde med sin enda röst rubba vår svenska dubbelmoral i grunden? Så frågar sig nog många redaktörer inom tredje statsmakten idag.

Om man försöker jämföra de nordiska länderna i fråga om dubbelmoral, skulle nog Sverige hamna i en klass för sig. Danmark, Finland och Norge är relativt unga nationer, som nyligen upplevt ockupation, och har kanske därför en annan kultur av att kalla saker vid sitt rätta namn. I Sverige är man en mästare på att visa sig som de förtrycktas röst, men inte när det kommer till de ekonomiska intressen. Om Ericsson, ABB eller Volvo drabbas i Turkiet efter riksdagens erkännande av folkmordet 1915, ja då reagerar så väl det politiska som det mediala etablissemanget häftigt.

DÃ¥ skriver landets största morgontidning Dagens Nyheter pÃ¥ ledarplats: Riksdagen har fattat ett mycket olyckligt beslut (2010-03-12) och upprepar budskapet en dag senare: Rätt tänkt, fel metod. Turkiet mÃ¥ste göra upp med den egna historien. Men den svenska riksdagens beslut att erkänna folkmordet är fel väg att gÃ¥. (2010-03-13).

Kollegorna i de andra stora medierna formulerar sig i liknande termer och menar att visst har det skett ett folkmord, men det är inte politiker utan historiker som ska fastställa det. Det här är precis vad Turkiet hävdar och hänvisar till outforskade osmanska arkiv. Men hur många turkiska arkiv som verkligen öppnades för professor David Gaunt vid Södertörns högskola när han försökte, verkar man idag inte intresserad av att få veta. Det passar liksom inte in i dagens argument.

Vad det handlar om är alltsÃ¥ inte sanning eller lögn i frÃ¥ga om folkmordet. Det gäller klassisk svensk realpolitik, där man ska tala vackert och sedan bedriva sin handel ostört – trodde regering och medieetablissemanget. Men dÃ¥ dyker en avhoppad moderat upp tillsammans med nÃ¥gra borgliga ledamöter i riksdagen och sätter ett litet korn grus i maskineriet. Och nu har det lilla kornet växt till en stor sten, att döma av de häftiga reaktionerna pÃ¥ beslutet.

Hade inte Turkiet och Carl Bildt reagerat så starkt, hade beslutet med största sannolikhet passerat rätt obemärkt i de stora medierna. På det viset är det Bildt själv som har gjort sina turkiska vänner en otjänst och inte tvärtom som han hävdar. Han påstår att beslutet kommer att sätta käppar i hjulet för den så kallade försoningsprocessen mellan Turkiet och Armenien. Men ingen försoningsprocess kan bli verklighet så länge en förövare vägrar att erkänna sitt eller sina förfäders brott.

Till slut ett förtydligande om vad som händer med riksdagsbeslutet.
I verkligheten händer inte så mycket förrän regeringen eller dess företrädare driver riksdagens erkännande vidare.

– Det här fÃ¥r inga omedelbara konsekvenser för svensk utrikespolitik, säger utrikesminister Carl Bildt. Det är klart att vi ska titta pÃ¥ det och sedan svara riksdagen. Det brukar man göra om cirka ett Ã¥r, säger han i Sveriges Radios P1-morgon.

Bildts uttalande har retat upp oppositionen, som redan börjat hota med KU-anmälningar:
– Riksdagen har erkänt detta och det har regeringen att förhÃ¥lla sig till, säger Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin.

Men regeringen har inga formella krav på sig att lyda riksdagen, framhåller folkrättsexperten Ove Bring:

– Det rÃ¥der nu en allmän missuppfattning att Sverige som stat genom riksdagsbeslutet har erkänt folkmordet. SÃ¥ är det ju inte. Riksdagen har sin uppfattning klar och den har man nu vidarebefordrat till regeringen. Det är inte formellt tvingande. Men det finns en konstitutionell förväntan pÃ¥ att omvandla det här till en fungerande, aktiv svensk utrikespolitik, säger Bring till TT.

– När det gäller utrikespolitiken har riksdagen inte sista ordet. Det är regeringen som har beslutanderätten över hur man utövar utrikespolitiken, säger han.

Den nuvarande regeringen kommer alltså att strunta i riksdagens beslut. Bildt och Reinfeldt har formellt ett år på sig att föra in beslutet i regeringens utrikesdeklaration. Till dess kommer Bildt & Company att fortsätta som förut, när stridens hetta har lagt sig. Business as usual, alltså. Det intressanta är hur en eventuell rödgrön regering med Mona Sahlin som statsminister kommer att förvalta riksdagens mening och gå vidare med Seyfo-erkännandet.

Augin Kurt
Journalist