Folkpartiet och Liberala ungdomsförbundets seminarium om folkmordet på assyrier/syrianer lockade närmare 100 personer till Telge Forum lördagen 18 februari. Detta är ett steg i arbetet att få upp frågan om Seyfo på den politiska dagordningen i Sverige.

Målet är att Sveriges riksdag ska erkänna folkmordet. Det skulle i sådana fall bli tredje gången gillt, eftersom riksdagen vid två tillfällen tidigare röstat ned krav på att erkänna folkmordet. I Europa finns en stor medvetenhet om Förintelsen, eftersom den skedde i Europa och är närvarande i vår historia. Om folkmordet på assyrier/syrianer är däremot kunskaperna försvinnande små. Innan Hitler påbörjade utrotningen av Europas judar motiverade han sig själv med att ingen längre mindes folkmordet på de kristna under första världskriget. Det utfördes långt in i det osmanska riket; i bergstrakter och slättlandskap i dagens östra Turkiet. Efter första världskrigets fredskonferenser och den nya republiken Turkiets grundande begravdes frågan om folkmordet. Den glömdes bort i Europa. Den förnekades och förbjöds att diskutera i Turkiet.

Missionären, Jakob Künsler, rapporterade redan i mars 1915 från Urfa hur man utplånade assyrier/syrianer med kniv i syfte att spara ammunition. Närmare 750 000 assyrier/syrianer berövades livet under första världskriget organiserat av den ungturkiska rörelsen i dagens Turkiet. Seyfo var en utplåning, i klass med Förintelsen till dess karaktär, om än inte till dess industriella utförande med tanke på att det skedde 30 år före gaskamrarna. Dödsmarscherna och kvinnoroven var dock lika frekventa och fruktansvärda som under Förintelsen.

Idag förhandlar Turkiet om inträde till den europeiska gemenskapen. Ett Turkiet vars grundare och nationalhjälte Ataturk är samma våldsherre som planerade folkmordet på omkring två miljoner kristna i skuggan av första världskriget, i syfte att homogenisera landets befolkning. Den turkiska armén tog också hjälp av kurdiska klaner i dödandet. Med en naturlig befolkningsutveckling uppskattar forskare att det idag borde finnas omkring 20 miljoner assyrier. I Turabdin, sydöstra Turkiet, där största delen av folkmordet utfördes lever idag endast 2000 assyrier/syrianer.

I Turkiet är den etnisk-religiösa rensningen i stort sett avslutad. Det är märkligt att den fått pågå i ett land som sedan andra världskriget tillhört Nato och har skrivit under de flesta internationella konventioner om mänskliga rättigheter och som själv uppger sig försvara frihet och demokrati.

Ett erkännande av folkmordet på assyrier/syrianer från Turkiet måste föregås av ett erkännande från EU. Därför är det oerhört viktigt att Sveriges riksdag erkänner folkmordet. I augusti förra året antog Folkpartiets landsmöte ett uttalande om att Turkiet måste erkänna Seyfo. Detta innebär att Seyfo-frågan också finns på Folkpartiets utrikespolitiska agenda. Därför hyser vi en stor förhoppning om att förankra folkmordsfrågan på assyrier/syrianer i riksdagen och samtidigt vidta åtgärder som leder till att öka kunskaperna om Seyfo bland allmänheten.