Svante Lundgren har bekantat sig med regeringens rapport om historiska massövergrepp och menar att det på basis av rapporten är svårt att veta vad regeringen gör av den. Han misstänker dock att väntan fortsätter.

Som HujÃ¥då berättade tidigare i veckan har den utredning om ”relevanta rättsliga, historiska och andra aspekter pÃ¥ förhÃ¥llningssätt och benämningar i anslutning till historiska massövergrepp” som utrikesdepartementet beställt blivit klar. Rapporten har föranletts av att regeringen kämpar med frÃ¥gan om den ska respektera och implementera riksdagens beslut om att erkänna folkmordet pÃ¥ armenier, assyrier och pontiska greker. Själva rapporten fokuserar dock inte pÃ¥ detta folkmord utan handlar om historiska massövergrepp generellt.

Svante Lundgren, som arbetar på Assyriska riksförbundet men som också är folkmordsforskare, har bekantat sig med rapporten.

Vad är ditt intryck av rapporten?

– Det är pÃ¥ mÃ¥nga sätt en bra rapport. Professor PÃ¥l Wrange som skrivit den har gjort ett gediget arbete. Som professor i folkrätt beskriver han pÃ¥ ett förtjänstfullt sätt de folkrättsliga aspekterna av frÃ¥gan. Men han gÃ¥r ocksÃ¥ in pÃ¥ de historiska, etiska och politiska aspekterna.

Vad blir konklusionerna av det hela?

– I uppdraget ingick inte att Wrange skull ge nÃ¥gra rekommendationer och därför gör han det inte heller. Men det sista avsnittet i rapporten har rubriken ”Tänkbara Ã¥tgärder”. Där konstaterar han att det inte alls är givet att en tredje stat (en som inte var inblandad i det historiska skeendet) ska agera överhuvudtaget när det gäller ett historiskt massövergrepp. Om en tredje stat ändÃ¥ besluter sig för att göra det kan det handla om tyst diplomati eller om att offentligt uppmana parterna att var och en för sig och gemensamt granska sin historia. Sen heter det pÃ¥ följande sätt: ”Ett officiellt tillkännagivande av regeringens uppfattning i sakfrÃ¥gan bör tillgripas endast om det kan antas leda till mer positiva än negativa konsekvenser för konflikten i frÃ¥ga.”

Vad menas med det?

– När det gäller folkmordet i det osmanska riket har det konsekvenser för dagens relationer mellan Turkiet och Armenien. När den svenska riksdagen gjorde sitt historiska beslut om ett erkännande Ã¥r 2010 var det ett av dÃ¥varande utrikesminister Carl Bildts argument att beslutet försvÃ¥rar försoningsprocessen mellan dessa bÃ¥da länder. Andra menade tvärtom att riksdagens erkännande sätter press pÃ¥ Turkiet att ta itu med sin historia, vilket är en förutsättning för försoning.

Antyds någon väg framåt i den här rapporten?

– Intressant nog skriver Wrange i rapportens allra sista stycke följande: ”Oavsett om regeringen väljer att agera pÃ¥ det ena eller det andra sättet bör en noggrann egen undersökning av massövergreppen föregÃ¥ ställningstagandet.” Det här ställer jag mig kritisk till. Det har forskats mycket om det osmanska folkmordet pÃ¥ kristna och den internationella organisationen för folkmordsforskare (IAGS) har slagit fast ”att den osmanska kampanjen mot kristna minoriteter i riket mellan Ã¥ren 1914 och 1923 utgjorde ett folkmord pÃ¥ armenier, assyrier samt pontiska och anatoliska greker”. Den svenska regeringen behöver inte göra nÃ¥gon egen undersökning. Jag motsätter mig naturligtvis inte mer forskning – sÃ¥dan är alltid välkommen – men för att kunna fastslÃ¥ att detta var folkmord behövs inga nya undersökningar.

Så vad tror du att regeringen gör?

– Det är svÃ¥rt att säga. Men dÃ¥ rapporten öppnar dörren för en ny undersökning skulle det inte förvÃ¥na mig om regeringen väljer den vägen. PÃ¥ sÃ¥ sätt vinner man tid. Det allt överskuggande mÃ¥let för regeringens utrikespolitik just nu verkar vara att fÃ¥ en plats i FN:s säkerhetsrÃ¥d. I det läget vill man inte göra sig till ovän med Turkiet och därmed ocksÃ¥ med andra länder som stÃ¥r Turkiet nära. Att skjuta fram det slutliga ställningstagandet genom en ny undersökning blir därför ett attraktivt alternativ, enligt min bedömning.

Men Socialdemokraterna har ju lovat ett erkännande?

– Visst, partiet har ett kongressbeslut pÃ¥ det och Stefan Löfven lovade inför valet att en socialdemokratisk regering ska respektera och implementera riksdagens beslut. Men Socialdemokraterna har ocksÃ¥ ett kongressbeslut pÃ¥ att erkänna Västsahara, men ändÃ¥ beslöt regeringen nyligen att inte göra det. SÃ¥ man vet aldrig.