Program på Suroyo-TV tappar i förtroende när kanalen inte följer grundläggande regler för god journalistik, inte minst när företrädare för kanalen hävdar att det är ”folkets tv-kanal”. Ett färskt debattprogram som sänts visar att det snarare handlar om en grupps propagandaapparat, menar insändarskribenten.

Jag är på nytt tvungen att kritisera ett livesänt diskussionsprogram i Suroyo TV den 25 april 2014 som var ensidigt och fyllt av påhopp. Det aktuella programmet handlade om Seyfo, i synnerhet om samarbete mellan institutioner och politiska organisationer tillhörande vårt folk för att tillsammans kunna bearbeta något program inför 100-årsminnet nästa år. Programledare var Danho Özmen och gästerna var Fehmi Barkarmo från Seyfo Center och Yakub Mirza från ledningen för Suroyo TV. Danho försökte hålla programmet neutralt men det verkade som att det var Yakub Mirza som bestämde. Danho försökte stoppa anklagelser och angrepp på andra organisationer och personer men misslyckades som vanligt. I detta program förekom gång på gång angrepp på både personer med ansvar och politiska organisationer bland vårt folk, vilka inte var närvarande för att kunna försvara sig. Jag undrar om programledarna i Suroyo-TV har kompetensen att kunna hantera de aktuella ämnena och dess syfte? Enligt min mening har detta program gjort mer skada än nytta trots att det uttalade syftet var ökat samarbete. 

Fehmi Barkarmo och Yakub Mirza predikade för samarbete mellan institutioner och organisationer tillhörande vårt folk i Seyfo-frågan. Som vanligt bjöd Yakub Mirza alla institutioner och organisationer tillhörande vårt folk till sig (i lokaler för Suroyo-TV). Alltså samma gamla visa: ”kom till oss, våra dörrar är öppna för alla, vi accepterar alla”, och så vidare. Det denna grupp dock aldrig säger är ”vi kommer till er”.

Jag är rädd att det hursomhelst är försent eftersom jag inte kan tro att folket är så naivt som för några år sedan att tro på vad som helst. Det går inte ihop att uppträda som sanna ambassadörer för samarbete och samtidigt anklaga och angripa organisationer och dess ansvariga personer förutom sin egen organisation och dess ansvariga som vi är lämnade att tro är felfria. Jag har tidigare hört flera gånger liknande anklagelser och angrepp från Yakub Mirza, till och med hotelser ”… khid cade ahna likmaqblina …!” och riktad mot andra organisationer tillhörande vårt folk. Yakub Mirza har en tendens att uttrycka sig som en kurdisk agha, i alla fall i Suroyo-TV.  

I detta program förekom direkta och indirekta anklagelser och angrepp från Yakub Mirza och dessvärre dansade Fehmi Barkarmo efter hans pipa genom att hålla med hela tiden och till och med ge honom ledtrådar för fler angrepp. Yakub Mirza angrepp direkt Assyriska riksförbundets ordförande Afram Yakoub och förklarade att han vill ha bort honom bort från hans post. Det var nära att Fehmi Barkarmo applåderade för Mirzas olämpliga personangrepp. Yakub Mirza angrepp även Assyriska riksförbundet i Sverige i sin helhet och nämnde som orsak att denna institution inte släppte in Suroyo -TV för att filma minnesdagen för Naum Faiq i år. Inte ett ord sades om orsaken till detta i programmet och tittaren fick aldrig kompletta fakta. Yakub Mirzas angrepp fortsatte mot assyriska politiska organisationer i både Irak och Syrien, förutom sin egen organisation förstås. Han beskrev dessa organisationer som sålda till regimerna i de nämnda länderna.

Om det fanns möjlighet som förut att ringa in till programmet skulle jag ha ställt många frågor till dessa ”sanna fredsduvor”.  Till Fehmi Barkarmo skulle jag ha frågat om det han säger är sant; att när Seyfo Center bildades hade inbjudan skickats till alla institutioner och organisationer tillhörande vårt folk? Jag skulle också ha frågat Fehmi om platsen för det aktuella mötet var neutral? 

Eftersom Yakub Mirza pekade ut organisationer förutom sin egen som sålda till regimerna i Mellanöstern, skulle jag ha frågat honom följande frågor:

  • Vilken organisation var det som flörtade med regimen i Syrien före det pågående inbördeskriget och till och med utnyttjade Akitu-firandet som propaganda för denna regim?   
  • Vilken organisation är det som idag flörtar med kurderna i Syrien och som accepterar att det enda geografiska territorium som finns kvar i vårt folks namn kallas för kurdiskt land, enligt uttalanden från höguppsatta kurdiska politiker som intervjuats flera gånger i Suroyo TV?
  • Vilken av våra organisationer utnyttjas som propaganda för att söka legitimitet för ett kurdiskt land även i Syrien genom att gå på turné i Europa med en kurdisk delegation?
  • Sist men inte minst, varför har Suroyo-TV rapporterat så ofta och i månader om den egna organisations medlemmar som greps av den syriska statens underrättelsetjänst, men hittills nästan knäpptyst om Gabriel Moshe, ledare för ADO som också greps av samma regim den 19 december 2013?

Frågorna ovan ger egentligen en bra förklaring till Jakob Mirzas undrande kring varför Suroyo-TV inte tilläts att filma minnesdagen för Naum Faiq i år som hade anordnads av Assyriska riksförbundet i Sverige. Frågorna ovan dementerar påståendet att Suroyo-TV inte gör någon skillnad mellan individer och organisationer bland vårt folk och välkomnar alla. Frågorna ovan bekräftar att Suroyo-TV inte är vårt folks ”public service” som ledningen för denna institution vill påstå, utan den är en organisations propagandaapparat. 

Hammurabi BarAsmar