Många supportrar har, sen fotbollssäsongen slutade, undrat var någonstans en av Assyriskas bästa backar genom tiderna, Zoran Manovic, skulle ta vägen? Skulle han fortsätta som assisterande tränare? Skulle han ta jobbet som juniortränare? Eller var det så illa ställt att han var på väg att lämna klubben efter tio säsonger? Hujådå har tidigare rapporterat om att han lämnar Assyriska och i veckan blev det också klart att han tänker fortsätta sparka boll i division 1.

Tidiga ryktena sade att Zoran Manovic blivit erbjuden att ta över ett av Assyriskas juniorlag, men att han troligen inte skulle acceptera. Sanningshalten på rykten vad gäller Assyriska brukar inte vara hög, men tyvärr låg detta rykte mycket nära sanningen. Jag hade helst önskat att något annat av de andra ryktena, som florerat bland fansen, stämt. Då kunde det ha betytt att George Mourad varit klar för Assyriska. Istället kan vi konstatera att Zoran Manovic lämnar Assyriska för nyblivna division 1-klubben Arameiska/Syrianska.

Det verkar som om du har bestämt dig för vad du ska göra nästa säsong?
– Det stämmer att jag ska till Arameiska. Beslutet växte fram Assyriska erbjöd mig att träna ett juniorlag istället för det som blivit sagt tidigare, nämligen assisterande tränare. Tanken var just att jag skulle vara assisterande tränare i 2-3 år för att så småningom, om allt gick bra, bli A-lags tränare en vacker dag. Därför blev det svårare att acceptera att ta hand om juniorlaget. Det är inte så att jag tycker att jag är för bra för juniorerna, men det var inte det jag blev lovad. Jag blev lite besviken och kände att jag var tvungen att byta. Dessutom fick jag jobb på Albyskolan, vilket gjorde valet enklare.

Hade du andra alternativ än Assyriska eller Arameiska?
– Flera lag från lägre divisioner i Södertälje tog kontakt, men det var mest löst prat. Det var Arameiska som kom med ett konkret förslag. Deras erbjudande passade mig bra, då jag känner att jag har mer att ge.

Då är den stora frågan; blir det som spelare eller som tränare?
– Laget har inte så stora resurser, så det blir inte många värvningar. Tanken var att det skulle fungera lite som i Assyriska. Nu, när tränarfrågan inte är helt löst i Arameiska, ser det ut som om jag har mer tränaransvar än det var tänkt. Men det är sagt att oavsett, fungerar jag minst som assisterande tränare. Om det behövs är jag redo att ge allt på planen, vilket troligen kommer att behövas då laget saknar mycket rutin på denna nivå.

Då vill jag bara passa på att, från både mig och alla supportrar som följt dig genom åren, önska dig lycka till. Vi kommer inte att glömma dina insatser för Assyriska.
– Då vill jag också passa på  att hälsa tillbaka till fansen att Assyriska är laget i mitt hjärta. Om man har spelat tio år i ett lag, då glömmer man inte. Även om besvikelse finns från annat håll, så är det bara att konstatera att det är så det funkar på denna nivå inom fotbollen, ibland går det inte som man tänkt sig. Men oavsett så vill jag poängtera att jag kommer ihåg att supportrarna, i medgång och motgång, aldrig har svikit. Det kommer jag att bära med mig. Jag vill också önska Assyriska lycka till i Superettan. Det är inte omöjligt att våra vägar korsas igen i framtiden.