Många fans kunde inte begripa hur Assyriska, som varit topplag hela säsongen, missade chansen till allsvenskan i absolut sista omgången. Många har befunnit sig i ett vakuum sedan dess. Hujada.com vill väcka fansen från sin dvala och har grävt i statistiken för att ge svaret på varför säsongen slutade i moll.

Inför säsongen 2008 förutspådde vi att Assyriska skulle bli ett mittenlag. Vi tänkte att det räckte med att laget åkte upp eller ner i seriesystemet varje år. 2008 skulle bli en mittensäsong där man samlade sina krafter. Vi fick fel. Med facit i hand hade vi mycket hellre haft Assyriska som ett bekvämt mittenlag än att falla så snöpligt på mållinjen.

När det väl såg ut som om Assyriska var ett topplag, vågade vi ändå inte riktigt hoppas. Under hela serien sneglade vi istället på avståndet till fjärde plats. Vi ville för allt i världen inte hamna på en placering som inte betyder ett skvatt. ”Good work, but no cigars”, som engelsmännen säger. När sista omgången spelats klart var resultatet långt grymmare än vi fruktat.

Assyriska förlorade inte den allsvenska platsen i sista matchen mot Ängelholm. Varningssignaler kom från missnöjda spelare utan att några förändringar syntes till. Det som gjorde att Assyriska ändå lyckades knapra ihop poäng, och hålla spänningen vid, liv är inget annat än kvalitén på spelarna. Tack vare den spetskompetens som finns hos många av spelarna i laget förblev Assyriska ett topplag.

Självklart är denna säsong en stor besvikelse, vars bittra eftersmak kommer att sitta i fram till vårkanten. Den som säger annat ljuger. Ett tydligt bevis på det är att ingen av tränarna fick fortsatt förtroende trots en fjärde plats. Visst, Assyriska hade bra spel, dock otroligt ineffektivt andra halvan av serien och det är alltid slutet man minns. Vad var det då som gick snett?

När man tittar till resultaten och statistiken träder en ganska tydlig bild fram. Assyriska tappade säsongen genom att plocka alldeles för få poäng på bortaplan, det vill säga efter att serien vände. Så såg det ut; första halvan 14p hemma och 14p borta – andra halvan 16p hemma och klena 7p borta.

Vad det beror på? Faktorerna är många men faktum är att två stora förändringar gjordes efter att serien vände; 1) Efter Stefan Batans ankomst bytte tränarna spelsystem. 2) Tränarna beslutade att laget inte behövde förbereda sig på naturgräs inför bortamatcher med samma underlag.

Utan Stefan Batan spelade Assyriska med Alex som offensiv vänsterback. Vid anfall gick Assyriskas vänsterytter in i banan och lämnade kanten åt Alex. Med Batan återgick man till en renodlad 4-4-2 uppställning där Batan agerade vänsterytter. Detta hämmade Assyriskas offensiva kvalitéer, då Alex inte fick följa med i anfallen lika ofta.

Beslutet att sluta träna på naturgräs inför bortamatcherna togs av tränarna själva. De ansåg att det inte behövdes och att det var mer praktiskt att träna på en och samma plats. Men inför de två sista bortamatcherna ångrade man sig, något sent, och återgick till de gamla rutinerna. Resultatet blev en oavgjord och en seger.

En annan fråga som inte hanterades bra är målvaktsfrågan. Jon Rytterbro må vara väldigt trevlig, vilket vi tycker att han är, men han finns ändå på botten av målvaktsligan när det gäller räddningsprocent. Faktum är att det finns bara en målvakt, av de målvakter som varit förstemålvakter säsongen igenom, som har sämre procent i Superettan.

Djordje Pantic, målvakt hos nedflyttade Enköping, hade 67 % mot Rytterbros 70 %. Att notera är att Stojan Lukic befinner sig i toppen av målvaktsligan med 81 %. Örgryte hade två målvakter, som stod var sin halva av säsongen, med bättre räddningsprocent. Bäst var BP:s nittonårige målvakt med 82 % och tolv nollor under säsongen.

Med det som bakgrund undrar vi varför Rytterbro var det självklara valet säsongen igenom. Trots flertalet darriga insatser valde tränarna Rytterbro. Ivo Vazgec fick inte chansen förrän det återstod fem matcher av säsongen. Efter att ha stått i mål i två matcher och släppt in ett mål, blev han uthängd som syndabock och fick nöta bänk igen. Menade tränarna att det skulle ha gått sämre med Vazgec? Vi köper inte det.

I andra hälften av serien blev Assyriska ruskigt ineffektiva jämfört med första halvan. Även om man plockade mer poäng hemma var det inte lika självklart längre. Det var många matcher som vanns med minsta möjliga marginal. Assyriska släppte in 12 % mer mål samtidigt som målproduktionen sjönk med 37 %.

Efter halva serien hade de vassa målkungarna förvandlats till målsumpare av högsta rang. Giftige Göran Marklund kunde göra tre mål på en halv målchans, men behövde plötsligt tio chanser för att näta. Parhästen Dinhos insatser gick från mästerliga till minst sagt medelmåttiga. Det kanske var ett misstag att be honom ”lugna” ner sig efter sitt nionde gula kort? Visserligen fick han inga fler gula kort, men det blev knappt några fler mål heller.

En sista orsak var skadorna på nyckelspelare. När Fredrik Samuelsson och Xhevdet Llumnica skadades tappade laget både defensiv och offensiv kraft. Värst drabbades Assyriska när spelfördelaren, Dennis Östlundh, gick av planen i returmötet med Häcken. Östlundh missade fem matcher, varav tre förluster och två segrar. I Östlundhs frånvaro hackade spelet och laget gjorde sina två värsta bottenapp, 0-3 mot BP och 1-3 mot Sirius.

Det summerar säsongen 2008 som började med glädje, fortsatte med tillförsikt, ändrade kurs till ängslan och slutade i en total besvikelse. Nu hoppas vi att alla som grubblat kan lägga förra säsongen till handlingarna och börja se fram emot en ny och mer framgångsrik säsong. Truppen är i stort intakt och med några starka nyförvärv kan Assyriska slåss i toppen även kommande säsong.

Inför den nya säsongen har vi tre önskemål, kanske ska föreningen ta dem som nyårslöften. Eftersom nästa års styrelse och trupp, till 90 %, blir densamma hoppas vi att man tagit lärdom av årets misstag och stärkts av dem. Nu gäller det att ge de nya tränarna en ärlig chans. De behöver arbetsro och fullt stöd.

För arbetsron är det viktigt att föreningen kommer ut med mycket information, det begränsar ryktesspridningen. Styrelsen bör därför fortsätta det förra styrelsen startade, nämligen regelbundna informationsmöten för medlemmar. Under två års tid har nuvarande styrelse endast mäktat med ett enda möte i jämförelse med fyra informationsmöten per säsong under förra styrelsen.

En sista önskan är att ändra upplägget för presskonferenserna. För att öka kvalitén för både journalister, lagledning och styrelse bör endast behöriga få tillträde.

Vi önskar Assyriska FF en god fortsättning.