Assyriska Kvinnoförbundet har slutfört projektet Jämställdhet nu! Det är första gången som ett rikstäckande projekt genomförs om jämställdhet i det assyriska föreningslivet. Beslutsfattare såväl som medlemmar i lokalföreningarna uppmärksammades om problematiken som finns. Det visade sig dock att det krävs mycket arbete för att nå det slutliga målet. Hujådå:s Ilona Aslan fick i uppdrag att utvärdera projektet och här får ni tal del av hennes bild av hur det genomfördes.

Rapporten: ”Det går framåt…”
Assyriska Kvinnoförbundet i Sverige (AKF) har tagit fram en rapport som har kartlagt könsfördelningen inom styrelserna under de senaste 20 åren. Det går inte att misstolka de siffror som studien framvisat. Att tolka diagrammen är dock knappast underhållande. Inte nog med att assyriska kvinnor varit kraftigt underrepresenterade i styrelserna, har de sällan suttit på viktiga och beslutsfattande poster. Oftast, eller nästan alltid, har män dominerat dessa poster och kvinnorna har förpassats till suppleantposterna.

I intervjuerna kommer det upp varför kvinnor försvinner bort från föreningslivet efter att de uppnått en viss ålder. Vissa anger giftermål och familjebildning som anledning, medan andra menar att de unga kvinnorna tappar intresset och hellre vill passa in i den ram som allmänheten har påtvingat kvinnor. I ramen passar inte unga kvinnor, med ett politiskt intresse eller en vilja att göra sin röst hörd, in.

Intressant är att de som angivit dessa svar inte bara varit äldre, utan även personer som vuxit upp i det svenska samhället har liknande åsikter och funderingar. I och med dessa svar måste den assyriska rörelsen och folket i allmänhet inse att man har ett mycket hårt arbete framför sig för att lyckas radera den norm som många unga kvinnor fortfarande känner att de måste följa för att accepteras. 

Seminarieserie
AKF arrangerade en seminarieserie som riktade sig till ordföranden, vice ordföranden och kassörer i de assyriska lokalföreningarnas styrelser. Under det första seminariet diskuterade deltagarna orsakerna till ojämställdheten inom det assyriska föreningslivet. I dokumentationen kan man utläsa att skillnaden mellan män och kvinnor inte är så stor på frågan om varför man blev medlem i en assyrisk förening eller organisation. Där svarade de flesta att ”det som assyrier är en självklarhet att vara medlem i sin förening”. Dessutom betonade många känslan av samhörighet och gemenskap och uppgav att det också var en viktig faktor till att man aktiverat sig i föreningslivet.

Män och kvinnor ger också snarlika svar på frågan: ”vad fick dig att stanna kvar”. De flesta är fortfarande aktiva på grund av att de ”vill vara med och påverka, hjälpa sitt folk och inte förlora sina assyriska rötter”.

När olika hinder för män respektive kvinnors aktivitet i föreningen tas upp hittar man desto större skillnader. Kvinnorna svarade att ”giftermål, tidsbrist, för lite uppmuntran, strukturella hinder och ett osynliggörande” var hinder för deras aktivitet i föreningslivet. Även män uppgav tidsbrist som ett hinder, men också ”maktfråga mellan män, företagsverksamhet och kvinnornas gnäll”. 

Seminariedeltagarna tittade också på representationen av kvinnor och män i deltagande, initiativtagande och beslutsfattandet i verksamheter inom lokalföreningarna. Många bra och användbara idéer, synpunkter och åsikter togs upp. Dessa skulle mycket väl kunna revolutionera den assyriska rörelsen, dess föreningar och organisationer, om man lyckas gå från teori till handling.

Under det tredje och sista seminariet var uppgiften att, som nybildad styrelse i en assyrisk lokalförening, nå upp till Assyriska Riksförbundets mål: att bli Sveriges mest jämställda invandrarorganisation. Grupperna uppmanades att skriva fem råd till den egna styrelsen som skulle underlätta arbetet och göra vägen till målet kortare. Det är glädjande att ord som ”respekt”, ”ärlighet”, ”lyhördhet” och ”ansvar” var ofta förekommande.

Ulrika Eklund som är egen konsult med inriktning på jämställdhet ledde seminarierna.

– Att Ulrika ledde seminarierna var superlyckat. Många av deltagarna är personer som varit i rörelsen många år, flera av dem känner varandra väl och att ha en föreläsare från den egna gruppen hade inte gett lika stor effekt som nu uppnåddes med Ulrika. Hon var proffsig och bra, lugn och cool och mycket pedagogisk. Jag upplevde att hon vann deltagarnas förtroende och därmed blev seminarierna fruktsamma och seriösa, säger en av deltagarna.

Anställda/konsulters reflektioner
Tre personer anställdes för olika uppdrag, en skrev rapporten, en ledde seminarierna och den sista ansvarade för administrationen av projektet. De anställda menar att organiseringen var bra. Man visste vad man var ute efter, hur man skulle lägga upp det och vad man ville få ut av det. Det fanns en tydlig röd tråd genom hela projektet, det var sammanhängande, inte bara en massa olika seminarier som inte länkades samman. Upplägget var som ett paket där olika bitar ingick och eftersom man tog projektet på allvar var det tre personer som planerade och funderade ut vilka metoder som var bäst med syfte att nå ut till deltagarna osv.

En av dem menar att det var innovativt, banbrytande och låg helt i tiden. Det här projektet aktualiserade inte enbart en viktig fråga (jämställdhet) utan introducerade även nya arbetssätt och tillvägagångssätt. Till exempel att bjuda in personer på ledande positioner (=män) för att konstruktivt arbeta för jämställdhet är ett nytt inslag i assyriska föreningsrörelsen. Givetvis väckte detta vissa reaktioner, en del eldsjälar kände sig utanför osv. Detta går dock inte att komma ifrån då arbete av detta slag inte bara ska vända sig till eldsjälarna (de redan ”frälsta”) utan även mot dem som besitter de strategiska positionerna.

Projektet flöt inte på helt friktionsfritt, det fanns svårigheter och hinder som arrangörer och delaktiga var tvungna att ta sig över.
– En av svårigheterna under projektets gång var att deltagarna befann sig på varierande nivåer vad gäller erfarenheter och kunskaper om (assyriska) samhällets ojämställdhet. Att deltagarna hade olika (och från mig skilda) utgångslägen kunde ibland skapa frustration och misskommunikation. Detta går dock inte att komma ifrån då målgruppen var just ordföranden, vice ordföranden och kassörer. Att dessa har olika kunskaper och utgångslägen än jag själv är oundvikligt, säger en av de anställda.

Debatt och dialog i lokalföreningar
När seminarieserien slutfördes började arbetet med att starta en debatt och dialog kring dessa frågor i lokalföreningar och presentera det som har gjorts i projektet; dvs. resultaten i rapporten och seminarieserien. Elva föreningar arrangerade aktiviteter inom projektet i olika städer/orter i landet vilka är Södertälje, Hallunda, Norsborg, Tensta, Upplands Väsby, Spånga, Jönköping, Göteborg, Norrköping och Linköping. 

I flera föreningar bjöds det in föreläsare som har kunskap inom jämställdhetsområdet för att fördjupa sig i ämnet men framförallt för att kunna gå vidare från teori och åsikt till praktik.

Framtiden
Slutsatsen som kan dras av denna utvärdering är att AKF, för det första har tagit ett stort och modigt steg inom den assyriska rörelsen för jämställdhet. Ingenting liknande har någonsin genomförts av en assyrisk organisation. AKF har, för det andra, lyckats genomföra projektet på ett professionellt sätt, då tänker jag främst på anställningen av de tre personer, vars medverkan det inte hade gått att klara sig utan. För det tredje lyckades AKF att engagera det assyriska folkets beslutsfattare och uppmärksamma dem på den skeva könsfördelningen och orättvisorna som finns inom de assyriska föreningarna och organisationerna.

Dessutom har AKF gett ett proffsigt och seriöst intryck genom att ägna mycket tid och energi åt projektet och genomförandet. Det märks när man läser igenom den gedigna dokumentationen av seminarierna, deras uppbyggnad och utformning, men också genom att läsa rapporten ”Det går framåt…” som är genomtänkt och väl skriven.

AKF och resten av den assyriska rörelsen har det största och tyngsta arbetet framför sig. Att lyckas nå ut och verkställa jämställdhet i varje assyrisk lokalförening och hos varje assyrisk medlem bör vara det slutgiltiga målet, och dit är det som synes fortfarande långt kvar. Men om AKF fortsätter på den redan utslagna vägen kanske det inte dröjer länge till!