En artikel, som AsiaNews publicerade sjätte juni, attackerade idén om att upprätta ett självadministrerat område i norra Irak för Iraks belägrade kristna, av vilka hälften lämnat landet sedan 2003 på grund av våld, mord och islamisk fundamentalism. Waleeta Canon, ordförande för Washingtonbaserade ”Assyria Foundation”, svarar här på artikeln, som översatts till svenska av ESNA.
Artikelns rubrik är ”Ett ’assyriskt getto’ på Ninevehslätten för att rädda Iraks kristna”, och försöker att avfärda den känsliga och invecklade betydelsen av den assyriska (även kallad kaldeiska och syrianska) frågan i Irak. På ett sätt som endast kan beskrivas som ”kringellogik”, diskuterar artikeln frågan om en administrativ enhet för Iraks assyrier på Ninevehslätten, och underminerar fundamentet av de politiska och humanitära insatser som gjorts av assyriska ledare sedan Saddams fall 2003.
Artikelns första stycke betecknar assyriska aktivister i diasporan som ”högt politiserade kristna” som ”exploaterar den tragiska religiösa förföljelsen som pågår i Irak för att påskynda skapelsen av en assyrisk enklav på Ninevehslätten”. Att betrakta exil-assyrier som ”högt politiserade kristna” är ett avsiktligt utelämnande av deras etniska identitet. En etniskt definierad diasporagrupp som är involverad i att understödja politik som avser deras hemland, blir inte per automatik en ”högt politiserad” grupp. Det är en grupp som är känslomässigt bunden till sitt hemland, sina rötter, sina familjer, sina vänner (och dessas nationella ambitioner) i sitt historiska hemland. Den assyriska diasporan i väst har yttrandefriheten att tala å sina bröders vägnar i Irak, som inte kan yttra sig på grund av rädslan för att dödas.
Artikeln påstår också att ”…Nineveh-projektet reducerar de kristna till endast en etnisk grupp”. I verkligheten är sanningen den exakta motsatsen: att kallas för ”irakiska kristna” reducerar en folkgrupp till bara en religiös minoritet. Kämpar irakiska assyrier bara för sina rättigheter som kristna? Kanske betraktar kyrkorna i Irak kristendomen och dess överlevnad som sin ”jurisdiktion”, vilket i sig inte är fel utan är ett viktigt och beundransvärt kall. Men i Irak har assyrier arbetat i årtionden med att bygga upp och driva assyrisk-språkiga skolor. De saluterar den assyriska flaggan som vajar över representativa och offentliga byggnader, och sveper den runtom sig själva i nationalistisk glöd och trots. De har byggt assyriska medborgerliga grupper, kulturella grupper och studentgrupper för att upprätthålla den assyriska identiteten, kulturen och språket i sitt hemland. Detta är inte ett plötsligt infall, det är ett organiserat försök att hävda ens etniska identitet.
I Bagdad hölls 2003 en konferens med tusentals assyriska aktivister och irakiska, amerikanska och andra utländska diplomater som deltagare, för att diskutera de olika politiska alternativen och möjligheterna för assyriernas överlevnad i Irak. Denna konferens resulterade i förslaget om den ”Administrativa Enheten för Ninevehslätten”, som skulle garantera kaldo-assyriernas (som man valde att kalla gruppen) och andra minoriteters rättigheter i området. Det fanns särskilda realpolitiska anledningar till att enheten benämndes på detta sätt, i stället för en ”assyrisk autonom zon eller en ”kristen autonom enhet”, vilka båda skulle ha orsakat ilska bland den cirka 50%-iga icke-kristna, icke-assyriska befolkningen på Ninevehslätten – som är Iraks mest assyriertäta område – och skapat vrede hos de andra större religiösa och etniska grupperna som omger assyrierna.
Med tanke på att planen rörande Ninevehslätten till största del utarbetats och påbörjats av assyrierna i Irak och deras politiska representanter, så är påståendet att idén ”inte har katolikernas stöd i landet” helt felaktigt. Även om alla katoliker i Irak inte är assyrier, och även om alla irakiska assyrier inte är involverade i politik, så är ändå idén att ett assyriskt politiskt parti skulle spendera år på en politik som inte skulle ha något stöd rent ut löjlig, och förolämpar den politiska intelligensen hos assyrier i både Irak och utomlands.
”En kristen zon”, som AsiaNews påpekar, skulle säkerligen öka risken och utsattheten för denna etnisk-religiösa minoritetsgrupp, om inte – och detta måste understrykas – de assyriska kristna får samma politiska, finansiella och militära stöd som gavs till kurderna 1991. Och så länge dagens Irak består i nuvarande form, måste assyrierna sträva mot målet att uppnå bästa politiskt möjliga rättigheter, på högsta politiska nivå i Irak, och borde inte acceptera något mindre än detta. Som Iraks enda ursprungsbefolkningsgrupp förtjänar de inget mindre.
De största och mest aktiva assyriska grupperna i diasporan och Irak – däribland ”Assyrian American National Federation”, ”Chaldean Chamber of Commerce”, ”Assyrian National Council of Illinois”, ”Chaldean Federation”, ”Iraq Sustainable Democracy Project”, ”Assyrian Universal Alliance”, ”Assyrian Democratic Movement” och ”Assyrian Democratic Organization” är alla enade under samma grundprincip: Att det absolut minsta som krävs är att assyrier i Irak får ett säkert område – oavsett hur det kommer att struktureras – för att möjliggöra att befolkningen, kulturen, språket och tron kan frodas.
Dessa förenande grundprinciper är så enhetliga – i synnerhet hos assyriska grupper i Irak – att även det Kurdiska Demokratiska Partiets assyriska kristna finansminister Sarkis Aghajan tvingades sälla sig till majoriteten av assyriska organisationer i denna fråga. Den övergripande enigheten bland alla assyriska grupper avseende de mest grundläggande behoven för assyrier är mycket klar. I den interna debatten finns möjligtvis olika uppfattningar om hur området bör se ut, men detta i sig räcker inte som förevändning för att säga att ”oenighet” råder i grundfrågan. Detta i synnerhet med tanke på att det hela är en icke-fråga i Irak; i slutändan kan, och kommer, enbart det som är realistiskt och möjligt att genomföras.
[FOTNOT:Waleeta Canon är ordförande för den Washington-baserade ”Assyria Foundation”. Hon har skrivit om och arbetat för assyriska politiska och mänskliga rättigheter sedan 2003. Källa: AINA.org – Översättning från engelska: ESNA.se]