Michael Özkaya konstaterar att Assyriska har blivit vårt folks ansikte i världen och attt föreningen på så sätt markandsfört den Assyriska identiteten på ett utomordentligt sätt. Samtidigt frågar sig Özkaya hur mycket folket, egentligen, har ställt upp för Assyriska?

Det finns ett fotbollslag i världen som mitt hjärta bultar extra hårt för och som jag brinner obeskrivligt mycket för, nämligen vårt älskade landslag Assyriska FF. Det råder ingen tvekan om hur mycket det här laget betyder för mig och för många andra assyrier. Det råder heller ingen tvekan om att vi känner äkta kärlek för Assyriska. En av anledningarna till detta är att vi är assyrier och därmed känner starkt samband till laget. En annan anledning är att Assyriska FF från Södertälje har kommit att bli vårt folks ansikte utåt, tack vare sina stora framgångar under sin korta historia. Vi kan alltså konstatera att vårt landslag har gjort mycket för oss. Men hur mycket har vi gjort för laget egentligen?

Sagan började i Södertälje år 1974. Det var där allting började. Det var då de assyriska flyktingarna från Assyrien bildade ett fotbollslag, där man i början spelade i korpserien. Efter något år började man på allvar satsa på fotbollen, vilket ledde till att man för första gången spelade i en fotbollsserie. Sen dess har vi fått uppleva framgång efter framgång.

Jag minns när jag som barn stod bredvid min far och såg på Assyriskas matcher. Då visste jag inte ens vad fotboll var. Jag kände inte till några regler. Jag visste inte vad inkast eller offside var. Det enda jag visste var att det lag som gjorde flest mål vann. Så fort jag såg att Assyriska fick bollen in i mål, eller så fort jag såg att människorna runtomkring mig jublade, då visste jag att mitt favoritlag gjorde mål. Dessa bilder har jag fortfarande kvar i mitt huvud som svaga minnen.

Det var under den här tiden som min kärlek för Assyriska FF började. Sedan dess har den här kärleken växt och aldrig upphört att växa. Idag är min kärlek för det här laget enorm, och den lär definitivt blir större. När det går bra för Assyriska så är jag lycklig. När det går dåligt så är jag förkrossad. Det här är naturliga känslor som jag känner, som bara finns där, som jag har växt upp med. Jag tror inte att jag är ensam om att känna så, jag är övertygad om att det finns många fler än mig där ute som känner på samma vis.

Är det någon mer än jag som var obeskrivligt överlycklig när vi krossade Djurgården i Svenska Cupens semifinal 2003? Är det någon mer än jag som grät när vi föll vid mållinjen mot Örgryte i det allsvenska kvalet året därpå? Är det någon mer än jag som kände den där oerhörda lyckan som jag kände när man kunde läsa på text-tv om att Assyriska FF från Södertälje tog klivet upp till Allsvenskan? Jag vet att jag inte är ensam. Jag vet att vi är många som har skrattat, gråtit, varit lyckliga och blivit förbannade. Assyriska har fått oss att känna många känslor. De minnesvärda känslorna är de som var positiva; som t.ex. när man stod i cupfinalen mot Elfsborg, under den stora och mäktiga assyriska flaggan som täckte hela stora läktaren. Vilken fantastisk känsla och ofantlig stolthet som strömmade genom ens kropp under den stunden!

Assyriska är en del av mitt och ditt liv. Jag, och du, och många andra är uppväxta med det här laget. Assyriska FF från Södertälje är vårt folks ansikte utåt. Tack vare sina stora framgångar är vi assyrier igenkända runt om i hela världen. Världens strålkastare var riktade mot det assyriska folket, både under cup-framgången och när vi som första invandrarlag i hela världen tog klivet upp till ett lands högsta fotbollsdivision – Allsvenskan. Världen ville veta vilka assyrierna är och fick lära sig det – tack vare fotbollslaget Assyriska.

Med andra ord har alltså vårt landslag gjort mycket för vårt folk. Men frågan är hur mycket vi har gjort för laget? Dålig statistik på publiksiffror både i Allsvenskan för två år sedan och superettan ifjol, är det allt vi har att ge laget? Att gå på matcherna när det går bra och sitta hemma och följa text-tv när det går sämre? Är det också allt vi kan ge laget? Är det här vårt sätt att tacka vårt landslag som gjort så mycket för folket?

Var och en av oss, inklusive mig, bör fundera på detta. För att det är ytterst viktigt att man som assyrier stöttar en förening som gjort så mycket för en. Det allra minsta vi kan göra är att närvara på Assyriskas matcher och stötta laget till ytterligare framgångar. Eller, det är snarare en skyldighet, tycker jag. Sen om man anser att man har en tillräckligt bra och hållbar röst så ska man ställa sig med vår underbara supporterklubb Zelge Fans och skrika sig hes under matchernas gång.

Årets säsong är snart här och då är det dags att bege sig till Södertäljes Fotbollsarena på varje hemmamatch och även på bortmatcherna. Jag tänker i alla fall göra allt i min makt för att ta mig till varenda match från min hemstad Eskilstuna. Det är det minsta jag kan göra för vårt Assyriska. Kära landsmän, Assyriska har gjort så mycket för oss, låt oss ge lika mycket tillbaka. Låt oss visa vår uppskattning och låt oss visa vår kärlek. Låt oss föra laget till nya,  skyhöga framgångar nu och i framtiden. Tack till alla eldsjälar som har skapat den här framgångsrika föreningen, Assyriska, vars blotta namn gör mig lycklig.