Ofta gör vi det ganska lätt för oss själva genom att se allt i svart eller vitt, onda och goda. De som är lika oss själva klär vi i de ljusa, goda färgerna. Ju mer olik oss själva den andre är desto svartare bild träder fram i våra ögon.

Alltför ofta glömmer vi att kampen för demokratin förs i vardagen. Ibland är det tillsynes futtiga kommentarer och frågor som avgör. Hur ska vi lära våra barn att betrakta andra som jämlika och skilja på individ och kollektiv om vi vuxna inte kan stå för allas lika värde vid, till exempel, frukostbordet eller framför teven.

I torsdags spelade Turkiet mot Kroatien i EM. Man kunde tänka sig att flertalet assyrier skulle hålla på Turkiet eftersom många av oss har sin födelseort där.

Men majoriteten höll på Kroatien. Inte för att Kroatien är det bättre laget utan för att de tros vara det kristna laget mot det muslimska. Visst går det att hitta förklaringar till detta synsätt i vår historia. Och för en del är det fortfarande färska minnesbilder men långtifrån för alla och framför allt inte för våra barn.

Det är skrämmande att höra hur en del ungdomar ibland talar om, till exempel, muslimer som grupp. Det är knappast ur egna erfarenheter ungdomarna talar, snarare är det sådant som de hört vuxna i deras omgivning säga. Frågan är på vilket sätt våra ungdomar gynnas av att den skilda synen på kristna och muslimer hålls vid liv från en generation till en annan.

Trots att Södertälje varit en invandrarstad sedan 50-talet är den i dag ingen mångkulturell stad, utan en fåkulturell stad. Det är några få kulturer som dominerar stadsbilden. Beslöjade kvinnor eller män i turban är en mycket ovanlig syn i Södertälje. Många söker sig till Södertälje just för att det här finns en stor kristen grupp som dominerar stadsbilden. Många har flytt från otryggheten och söker nu det bekanta, det trygga.

Även om jag kan förstå att människor söker sig till boplatser där de har släkt och vänner har jag svårt att förstå varför inte alla, också kvinnor som bär slöja, skulle vara välkomna här. 

Ofta gör vi det ganska lätt för oss själva genom att se allt i svart eller vitt, onda och goda. De som är lika oss själva klär vi i de ljusa, goda färgerna. Ju mer olik oss själva den andre är desto svartare bild träder fram i våra ögon.

Jag tror inte att religionen har spelat så stor roll i alla tider och samhällsklasser. Jag har en vän vars mamma är nestorian och pappa är shiamuslim. Det som förenade dem var deras politiska engagemang i 50-talets vänsterrörelse i Irak. 

Jag har frågat min vän om det någon gång har varit ett problem för familjerna att föräldrarna tillhörde olika religioner. Både hans mor- och farföräldrar tillhörde den övre medelklassen i Bagdad, något som var viktigare än att de hade olika religioner.

För dem som hade det ekonomiskt och socialt gott ställt, var det inget konstigt att ha relationer över religionsgränserna. Det var inget märkvärdigt, snarare var det mer iögonfallande om någon hade en relation med någon som tillhörde en annan samhällsklass eller hade en annan politisk tillhörighet än den egna familjen.

Samma sak var det i forna Jugoslavien. Människor tillhörande olika religioner umgicks och gifte sig före 1991, då landet började söndras.

Men i dag är det näst intill otänkbart att ens vara granne med någon som tillhör en annan religion.

Makthavare har i alla tider använt religionen som slagträ i konflikter som egentligen handlar om helt andra saker – som att få tillgång till resurser som landområde, olja eller dricksvatten med mera. Med andra religioner som hotbild och skiljelinje har makthavare fått med sig folkmassorna. Samma argumentation används ibland också av våra ledare, vilket kan få tråkiga konsekvenser i hur vissa individer uttrycker sig och agerar i olika situationer.

För ett par år sedan bjöd AFF in komikern Shan Atci för att underhålla på en av sina fotbollsfester. Det blev kraftiga reaktioner från en del som tyckte att det var skandal att AFF bjudit in en kurd för att underhålla på en assyrisk fest.

I våras hade Özz Nûjen en föreställning i Södertälje. Efter att ha blivit hotad och tidigare ställt in medverkan i Södertälje hade han denna gång en polisstyrka som eskorterade honom till Oktoberteatern i Södertälje där föreställningen ägde rum.

Jag tycker att vi alla ska ta oss en ordentlig funderare över vad som får en del att ta till sådana extrema tilltag som att kränka och hota en person, inte för vad de har gjort utan för vad de representerar.

Vi bär alla ett ansvar för hur vi pratar om andra och om andra religioner. Självfallet påverkar vårat sätt att prata om andra människor våra barns bild av samhället och andra människor.

Grundbulten i en demokrati är allas lika värde. Det betyder att vi har lika värde och rättigheter oavsett vilken etnisk eller religiös tillhörighet vi har. Det räcker inte med att detta deklareras i ett antal nationella och internationella konventioner. Ytterst handlar det om vårt förhållningssätt i vardagen. 

Vad säger och gör vi i olika vardagssituationer? Hur pratar vi om andra, som vi inte känner, inför våra barn över frukostbordet?

Ett enkelt sätt att motverka ett vi-och-dom-tänkande är att först och främst se och skildra människor utifrån vad de gör och säger och inte vad de representerar för grupp i förhållande till oss själva.

Sonya Aho har arbetat som journalist på Sveriges Television, Sveriges radio och flera tidningar i sammanlagt drygt tio år innan hon började arbeta som pressekreterare hos Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO. I dag arbetar hon som pressekreterare på Socialstyrelsen.

På frågan varför hon har bytt sida till myndighetsvärlden svarar hon så här: ”Från början var det inte självvalt att söka mig bort från medievärlden, utan jag blev handplockad till DO. Men jag ser det inte som jag har bytt sida, även i det här jobbet arbetar jag för att få fram sanningen och rättvisan.”

Mänskliga rättigheter som allas rätt att slippa orättvisor och diskriminering är något Sonya Aho brinner för. Ämnen som hon också kommer att beröra i sina krönikor är kulturkrockar, ungdomars identitet, assyriska kulturyttringar och annat som hör livet till. Sonya bor i Södertälje och sitter med i Assyriska föreningens styrelse i Södertälje.