Gästande Åtvidaberg hade inte plockat en poäng av Assyriska i Södertälje inför gårdagens match, och det skulle inte bli några nya nu heller. Efter 0-1 och en i övrigt dålig första halvlek, ryckte Assyriska upp sig rejält och vände på steken till 2-1 i andra halvleken.

När jag skriver att Assyriska ryckte upp sig kan jag lika gärna byta ut ordet Assyriska och ersätta det med Göran Marklund. Idag, som många gånger förr, var han tungan på vågen. Med ett iskallt avslut och en fantastisk assist till Dennis Östlundh var Marklund den stora skillnaden lagen emellan.

Matchen började inte speciellt bra. Lagen bytte halvchanser med varandra när en ganska grov miss av domaren ledde till ett baklängesmål. Att huvuddomaren missade att bollen var ute var förståeligt, då han var dåligt placerad egentligen mest hela tiden. Men att den assisterande domaren kunde missa något som till och med Ray Charles hade kunnat se är en gåta.

Bollen var ute över sidlinjen vid mittplan men hela domarkåren missade det. Från min vinkel var det svårt att se då jag sitter rakt bakom avbytarbåset, men förstod att något var fel eftersom Roberth Johanssons blev galen vid sidlinjen. Domarna kanske tror att det är normalt för en tränare att reagera så kraftigt för ett inkast vid mittplan?

Hur som helst kom det ingen avblåsning och Åtvidaberg gjorde mål direkt efter. Efter det föll Assyriska i gamla synder och började transportera boll istället för att spela boll. Det blev lite för många tillslag och lite för dåligt tempo för att oroa Åtvidaberg, som hade alla spelare på rätt sida om bollen.

Trots detta skapade Assyriska några halvfarliga chanser som kunde ha resulterat, även om frustrationen verkade fortsätta i samma anda som senast mot Vasalund. Problemet var att man alltför ofta tappade boll när hela laget var på väg upp. Detta ledde till att energin istället gick till att försvara sig när Åtvidaberg kontrade gång på gång. 0-2 var faktiskt inte långt borta.

Men även om det var för många tillslag, dålig rörelse och lagdelar som inte riktigt jobbade ihop, visade Assyriska stor vilja och fina kämpatakter. Hela laget slet verkligen och man såg att hur gärna spelarna ville vinna. En liten uppryckning kom i andra halvleken, men den verkade inte räcka ända fram.

Det vill säga att uppryckningen inte blev fullständig förrän Göran Marklund hoppade in. Marklund och Aziz Corr-Nyang hoppade in tidigt i andra halvleken, vilket visade sig vara den vinnande formeln. Corr-Nyang, som verkat nästintill ovillig att spela vid tidigare inhopp, började lite svagt men fick en nytändning efter sin assist till Marklund.

Corr-Nyang stressade till sig bollen och spelade in den i straffområdet. Bollen må ha något turligt nått ända fram till Marklund, men efter det började man se lite av den gamla goda ”Azizou”. Dryga fem minuter efter att kyligt ha placerat in kvitteringen, serverade Marklund Östlundh på ett sätt som skulle ha tvingat fram superlativer av diverse fotbollsexperter om den hade sänts på teve.

Omringad av hela Åtvidabergs kommun hittade han Östlundh med en delikat lobbpassning som friställde lagkaptenen. Hade Östlundh missat det läget hade jag gått hem. Inte. Det var skönt att se att de som förväntas visa vägen faktiskt gjorde det. När ungdomlig entusiasm inte når ända fram är det skönt att veta att det finns gamla rävar som fortfarande kan.

Xhevdet Llumnica fortsätter att jobba hårt och underhåller publiken med sin bländande teknik. Llumnica kunde ha hamnat på målprotokollet, om några av hans lagkamrater hade spelat i första läget istället för att ta eget avslut. Vågar man hoppas på en frisk Llumnica bredvid en frisk Marklund från start i de kommande matcherna?

Efter Östlundhs mål borde Assyriska ha punkterat matchen, men det vore väl att begära för mycket för en härdad publik. Det blev som vanligt nervöst när de långa bollarna från Åtvidaberg damp ner till höger och vänster innan slutligen slutsignalen gick.

Efter presskonferensen föreslog jag att Roberth Johansson skulle börja med Marklund från start istället. Då kunde han kanske avgöra matchen de första trettio minuterna istället för de sista trettio, och då bjuda de stackars supportrarna på en behaglig match för en gångs skull. Vi skrattade lite åt tanken. Tänk om fotbollen hade varit så enkel.

Göran Marklund

Xhevdet Llumnica

Eddie Moussa