Efter att den 19 april ha varit i kyrkan som vanligt tog jag tunnelbanan från norra Stockholm till Hallunda och skulle ha åkt vidare med buss till Assyrien Kulturcenter i Botkyrka (AKC) för att delta i dess litteraturdag. När jag var framme i Hallunda hade bussen redan gått och jag skulle ha behövt vänta en halv timme på nästa. Dessvärre skulle jag ha missat halva arrangemanget och därmed skulle min dag ha blivit förstörd. Men tack vare den vänlighet som finns nästan bara hos AKC blev min dag räddad genom att jag ringde vänner som var på väg dit och bad dem köra förbi där jag väntade. Efter en sådan behandling känner man sig välkommen, värderad och vill gärna ge tillbaka på något sätt genom att fortsätta vara en aktiv samhällsmänniska, eller bli ännu mer aktiv.
Det var alltså en stressig dag för mig, men det var den värd och jag glömde bort stressen efter att ha varit med på detta mångsidiga och givande arrangemang. Liksom många andra assyrier blir jag ibland ledsen och besviken på våra institutioner, organisationer och de aktiva assyrierna som motarbetar varandra, men också stänger ut individer bland vårt folk, vilka tvingas till passivitet och i värsta fall omvandlas till antiassyrier. Jag har själv erfarenhet av det jag nämner här, men som orubbad optimist blir jag glad och hopfull så fort det förekommer positiva händelser/aktiviteter om den assyriska saken, vilka också har skett under de senare månaderna på olika ställen i Sverige, bland andra de aktiviteterna som har arrangerats av AKC. Den senaste aktiviteten AKC arrangerade var alltså denna Assyriska Litteraturdag den 19 april. De inbjudna författarna var Augin Kurt Haninke, Besim Aydin, Jan Beth-Sawoce och Svante Lundgren, vilka presenterade och signerade sina nyutkomna böcker. Dessa författare har olika bakgrund, vilket gör att var och en av dem skriver på sitt sätt och fyller var och en av dem ett tomrum. Dessutom har dessa författare något gemensamt som är den assyriska saken, vilken de brinner för. Ifrån min närvaro vid detta mångsidiga arrangemang vill jag här försöka presentera var och en av de nämnda författarna i bokstavsordning:
Augin Kurt Haninke
Patriark Shakers Arvtagare är en bok som handlar om hur fyra syrisk-ortodoxa patriarker har skadat den assyriska identiteten under de senaste hundra åren. Frågorna i boken är många, land andra: Varför gick patriark Elias III Shaker med på att acceptera turkarnas krav att syrisk-ortodoxa kyrkans anhängare är etniska turkar (tvångsturkifiering)? Varför vände patriark Afrem Barsaum 180 grader, från patriotisk assyrier till extrem antiassyrier? Augin svarar förstås på dessa och andra frågor med dokument, men avslöjar också förvrängningar och lögner som har tidigare skrivits om dessa patriarker och om andra ledare för syrisk-ortodoxa kyrkan under den nämnda tidsperioden.
Även andra har skrivit om dessa patriarker, i synnerhet om Afrem Barsaum, men nästan bara positivt och syftet är solklart. Men i den nyutkomna boken Patriark Shakers arvtagare kommer sanningen om dessa patriarker fram och förhoppningsvis blir denna innehållsrika bok en käpp i hjulet för dem som fortsätter använda sig av metoden ”söndra och härska”. Antiassyrier bland vårt folk brukar hänvisa till vad dessa patriarker har sagt som källa till sina argument. Därför bör denna bok finnas i varje assyriskt hem, men också finnas tillgänglig på de universitet i Sverige där studier bedrivs om vårt folk och om vår syrisk-ortodoxa kyrka.
Besim Aydin
Ett minne ur mörkrets gryning är sista delen i romantrilogin om folkmordet Seyfo. Jag har läst några böcker av andra författare om vårt folk i romanform, bland andra En gång i Nineve av Artur Lundkvist, utkommen år 1977 och OANNES av Tore Zetterholm, utkommen år 1975, men dessa böcker handlar om gamla Assyrien/assyrier. Däremot hade jag aldrig hört om sådana böcker om assyrierna efter Ninives och Babylons fall tills Besim Aydin för några år sedan tog på sig att fylla detta tomrum. Eftersom jag inte har hunnit läsa Besims senaste bok kan jag inte yttra mig om dess innehåll, men ifrån hans tidigare romaner kan jag säga att Besim har talang att berätta om sitt folks öde under de senaste hundra åren.
Fehmi Bargello inte var närvarande vid litteraturdagen den 19 april, men för att det ska vara rättvist måste jag här nämna även honom. Fehmi skriver mest utifrån egna upplevelser i tid och rum och på ett humoristiskt sätt. Jag läste Fehmis första bok i romanform Nasso några gånger och varje gång skrattade jag nästan ihjäl mig. Jag kan jämföra Fehmis skrivsätt med Tom Sharpe (engelsk författare), men Tom är mer fräck, eller rättare sagt mer frispråkig i sin humor.
Jan Beth-Sawoce
Den Assyro-Kaldeiska aktionen III innehåller flera ytterst intressanta dokument från 1920-talet om assyriernas strävan efter egen stat. Också en del andra dokument från samma tidsperiod finns med. Jan har samtidigt kommit ut med en mindre bok J. Gorek från Karboran som handlar om en hittills okänd aktiv person av assyrisk härkomst och bosatt i Frankrike på 1920-talet. Jag har börjat läsa den sistnämnda boken på grund av att den är tunnare, men också av min nyfikenhet på denne okände personlighet som Karboranättlingar enligt min mening bör vara stolta över. Jag liksom många andra assyrier blir förvånad över hur Jan lyckas få tag i dessa dokument som har varit gömda i arkiv på olika ställen i åratal och långt borta från Sverige.
Svante Lundgren
Hundra år av tveksamhet är andra boken som Svante ger ut om det osmanska folkmordet (Seyfo) på kristna folkgrupper år 1915, men också om Sveriges reaktion på detta. I boken beskrivs folkmordet på armenier, assyrier och greker under och efter första världskriget, nordiska vittnen till dessa grymma händelser och kampen för ett erkännande av folkmordet. Vidare analyserar Svante den svenska riksdagens erkännande av detta folkmord som ägde rum i mars 2010 och den politiska process som ledde fram till detta beslut samt den debatt som beslutet skapade.
Svante har även skrivit en bok Assyrierna – från Nineve till Södertälje, vilken ger en kortfattad information om assyriernas kontinuerliga historia. Även denna bok är värd att läsa. Jag rekommenderar i synnerhet assyriska ungdomar och icke-assyrier att läsa denna bok, den är dessutom lättläst.
AKC:s kulturpris
Vid samma tillfälle den 19 april ägde också utdelningen av AKC:s årliga kulturpris rum. I år delades det ut till Lennart Warring postumt och togs emot av vännen och medförfattaren Taina Kantola.
Taina hade klump i halsen när hon talade om Lennarts engagemang, om svårigheten att arbeta på boken Assurs folk utan Lennarts närvaro och hans kunskap, eftersom de tillsammans arbetade på denna och tidigare utgivna böcker om det mesopotamiska kulturarvet. Men sjukdomen gav inte Lennart möjlighet att vara med vid denna boks utgivning eller att ta emot AKC:s kulturpris. Taina lovade att fortsätta på samma bana så länge hon orkar. I alla fall ska hon kämpa för att denna bok som ligger hos två olika bokförlag kommer att utges i en snar framtid, men den utges i två olika versioner på grund av att ena bokförlaget har krävt revidering och Taina har accepterat det.
Lennart var det assyriska folkets vän och även min vän personligen. Trots att Lennart inte förstod det assyriska språket närvarade han vid många arrangemang i assyriska institutioner i Stockholmstrakten. Jag brukade göra mitt bästa genom mitt sällskap för att Lennart inte skulle känna sig ensam och ibland försökte jag tolka för honom. Jag personligen fick chansen att känna Lennart närmare genom att vara med i Gilgamesh-sällskapet och måste säga att hans bortgång är en stor förlust för assyrierna, i synnerhet för detta folks litteratur och historieskrivning.
Avslutningsvis vill jag på min och jag tror också på assyriernas vägnar vädja till assyriska institutioner, organisationer och de aktiva assyrierna att sluta motarbeta varandra, utan i stället ställa upp för varandra inom institutionen/organisationen, men också liksom AKC vara öppna för goda krafter utifrån, både assyrier och icke-assyrier, och låta dem känna sig välkomna, eftersom vårt folk är i behöv av alla sorters insatser, stora som små. Ta efter (kopiera) varandras lyckade insatser. Konkurrens är bra på alla fronter, men bara den sker utan att sätta käppar i hjulet för varandras verksamheter.
