I skolan får vi alla lära oss att filosofin började i det antika Grekland. Frågan är om detta är helt sant. Nya arkeologiska upptäckter under senare år har börjat avslöja att filosofins rötter sträcker sig längre österut än vad man hittills har trott. I denna artikelserie resonerar författaren Lennart Warring kring filosofin i det antika Assyrien och dess förhållande till grekerna.
Var och när uppstod filosofin? Enligt vedertagen uppfattning skedde det i Grekland på 500-talet f Kr. Men stämmer det eller fanns det filosofiska traditioner i äldre kulturer som i Assyrien, Fenicien eller Egypten? När det gäller Fenicien och Egypten går det inte att svara på frågan eftersom de skrev på papyrus som inte har bevarats till modern tid. Men assyrierna skrev på lertavlor och flera hundra tusen lertavlor har grävts fram och finns idag på museer, universitetsinstitutioner och i privat ägo runt om i världen. Trots det har frågan om det kan ha funnits abstrakta filosofiska idéer i Assyrien aldrig undersökts. Anledningen är helt enkel att filosofihistoriker inte vanligtvis läser kilskriftlitteratur. En annan anledning är att experterna på området, assyriologerna, studerar kilskriften utifrån främst filologiskt, dvs språkvetenskapligt perspektiv.
I ett antal artiklar ska jag jämföra en del grundläggande idéer inom den tidiga grekiska filosofin med föreställningar bland lärda assyrier. Den grekiska filosofin uppstod i Jonien på Anatoliens västkust vid 500-talet f Kr. Jonien tillhörde på den tiden Grekland. Där verkade ett antal naturfilosofer vars gemensamma idé var att världen uppstått genom en naturlig självreglerande process utan inblandning av någon gud. Denna föreställning anses som något radikalt nytt i människans tänkande. De äldre kulturerna i Mesopotamien och Egypten anses ha trott att skapargud skapat välden. Detta stämmer visserligen men under det andra och första årtusendet skedde en utveckling av tänkandet även i Mesopotamien.
Vid en utgrävning i sydösta Turkiet 1951 upptäcktes ett stort fynd av lertavlor från den tid då området tillhörde det assyriska imperiet. En av tavlorna innehöll en text som deklarerade att världen uppstått av sig själv före uppkomsten av gudarna. Texten är skriven på akkadiska med en sumerisk parallelltext. I denna text står det: ”Himlen skapade sig själv. Jorden skapade sig själv”. Det var också vad de joniska filosoferna hade hävdat. Tavlan var skriven på 600-talet f Kr, århundradet före den grekiska filosofins uppkomst. Texten var en kopia. Originaltexten är förmodligen betydligt äldre. Detta sensationella fynd har inte uppmärksammats av filosofihistoriker trots att upptäckten skedde för sextio år sedan.
Thales anses vara den första grekiska filosofen. Han levde i staden Miletus i Jonien på 500-talet. Det finns inga bevarade skrifter av Thales. Vi får utgå från vad andra senare grekiska författare har skrivt om honom. Thales liksom de andra tidiga filosoferna i Jonien hade sökt efter alltings början. Thales ansåg att i begynnelsen fanns endast vatten. Det finns två helt olika versioner om vad han menade med det. Bägge versionerna finns i Aristoteles redogörelse för Thales tankar. Aristoteles levde på 300-talet f Kr och var den förste grekiska filosofen som skrev en historia om den tidiga grekiska filosofin. Enligt den första av Aristoteles versioner ansåg Thales att jorden flöt likt en träbit eller ett skepp på vatten. Denna tanke fanns även i Assyrien. Det finns en assyrisk text som beskriver hur jorden flöt som ett skepp på urhavet vid tidernas begynnelse precis som hos Thales. Det är en skapelseberättelse skriven på akkadiska med sumerisk parallelltext. Texten var skriven under det första årtusendet f Kr men går förmodligent tillbaka till ett sumeriskt original där skapeseguden hette Enki. Den var skriven mer än 1000 år tidigare. Enligt den bevarade texten skapade guden Marduk jorden genom att binda en flotte som han lade på urhavet. Denna flotte var jorden. Marduk hällde jord på flotten och sedan skapade han människorna och djuren. ”Marduk band timmerstockar till en flotte på havsytan. Han skapade stoft och hällde den på flotten”, står det i den assyriska texten. (Wayne Horowitz, Mesopotamian Cosmic Geopraphy (Winona Lake: Eisenbrauns, 1998), 129-132)
Enligt den andra versionen som Aristoteles anger ska Thales ha hävdat att vatten var den första principen. Här rör det sig om en filosofisk doktrin och inte en mytologisk färgad berättelse eller bild som i den första versionen. En avgörande skillnad mellan myt och filosofi är att den förra ingår i mytiska berättelser medan den senare handlar om uttänkta och abstrakta idéer. Vad de flesta inte känner till är att assyriska lärda hade doktriner som de skrev ned i en speciell form av förklarande texter. I en sådan text hävdas att vatten var det första urämnet. Det står att ”vatten fanns vid begynnelsen.” Det visar att det fanns en assyrisk uttänkt idé om att vatten var det första elementet. (Alisdair Livingstone, Mystical and Mytholigical Explanatory Works of Assyrian and Babylonian Scholars (Oxford: Clarendon Press, 1986), 74)
Lennart Warring
Lennart Warring har varit studierektor och lärare vid Institutet för analytisk psykologi. Tillsammans med Taina Kantola har han översatt Gilgamesheposet till svenska. Den kom ut 2001 på förlaget Natur och Kultur. Under 2011 utkom författarna med boken Innana – Skymningens drottning. Nu använder Lennart Warring sin tid för att skriva och förmedla kunskaper om den forntida mesopotamiska litteraturen, religionen och filosofin.
*Uppgifterna i denna artikelserie bygger på upptäckter som finns i den kommande boken Filosofins gryning som Lennart Warring skrivit tillsammans med Taina Kantola.
