”Utifrån de enskilda exempel som jag här tagit upp anser jag att det finns anledning att skriva om den tidiga filosofins historia. Det assyriska tänkandet har en självklar plats i denna historia. ”
Läs del två av författaren Lennart Warrings artikel om den grekiska filosofins assyriska rötter.
Den brittiska assyriologen Alisdair Livingstone har publicerat ett antal assyriska och babyloniska förklarande texter. Han skriver att ”de forntida filosoferna sökte efter ett sätt att anpassa teologin så att den stämde bättre överens med naturen.” Det tog sig utryck bland annat i att man utarbetade samband mellan gudar och olika delar av naturen. Vatten, luft och eld behandlades som separata element i de förklarande texterna. Jord räknades aldrig in som ett element i dessa sammanhang. Enligt traditionen var gudarna Anu, Enlil och Ea de främsta gudarna som upprätthöll ordningen i kosmos. Anu härskade över himlen, Enlil över atmosfären och jorden, medan Ea regerade över det underjordiska vattnet. Utifrån denna traditionella föreställning abstraherade assyriska lärda ut tanken att de tre gudarna motsvarade de tre elementen, eld, luft och vatten. I en förklarande text står det att Anu är eld, Enlil är luft och Ea är vatten. Föreställningen att gudar härskar över olika områden är mytologisk, men att likställa gudar med element är något radikalt nytt. (Livingstone, 74)
Den som vanligtvis är tillskriven tanken att världen består av separata element är den grekiska filosofen Empedokles. Han hävdade att det fanns fyra element, jord, luft, vatten och eld. Det var en teori som kom att få inflytande långt fram till den moderna vetenskapens uppkomst. I en skrift, Om naturen, nämner Empedokles att gudarna Zeus, Hera, Aidoneus och Nestis representerar de fyra elementen. Han undviker att ange vilka element de representerar, men utifrån den grekiska mytologin har det inte varit svårt att förstå vilka element de står för. Zeus representerar eld, Hera luft, Aidoneus jord och Nestis står för vatten. Gemensamt hos den grekiska filosofen och hans assyriska föregångare är att de använder traditionella mytologiska namn för att beteckna elementen. Skillnaden är att de assyriska lärda ansåg att det fanns tre element medan Empedokles hävdade att det fanns fyra element.
En bärande tanke i Empedokles filosofi var att det fanns två motsatta krafter i kosmos. Den ena kraften var förenande och den andra splittrande. Han kallade kraften som förenar Kärlek och kraften som splittrar Strid. Det finns en assyrisk föregångare även till denna tanke. I en av de assyriska förklarande texterna talas om två motsatta krafter. De kallas Sharur och Shargaz, två namn som är kända från den sumeriska mytologin. Namnen betecknar två mytiska varelser i vissa sammanhang och två mytiska vapen i andra texter. I en assyrisk förklarande text står de för något helt annat. Det står att Sharur är det som ”samlar till en helhet” och Shargaz är det som ”dödar helhet”. (Livingstone, 54-55). De två namnen är inte längre personifikationer utan representerar två abstrakta krafter av motsatta slag. I texten ges också en förklaring varför de här sumeriska namnen valts att representera de motsatta krafterna. Det står att shar betyder ”helhet” och urbetyder ”samla”. Därför kan namnet Sharur läsas som ”det som samlar till helhet”. På liknande sätt förklaras att namnet Shargaz kan läsas som ”det som dödar helhet” eftersom shar även i detta fall betyder ”helhet” och gaz betyder ”att döda”.
De assyriska lärdas traditionsenliga tystnad när det gäller utförliga förklaringar i skrift gör att det är oklart i vilket sammanhang de två krafterna verkade. I Empedokles tänkande var det elementen som förenades och splittrades. I den assyriska texten kan det röra sig om två kosmiska krafter eller något mer avgränsat som verkade i andra sammanhang. Det väsentliga idéhistoriskt sett är att det fanns en assyrisk teori om en förenande och splittrande kraft långt tidigare än när Empedokles skrev sin bok. Utifrån de enskilda exempel som jag här tagit upp anser jag att det finns anledning att skriva om den tidiga filosofins historia. Det assyriska tänkandet har en självklar plats i denna historia.
Lennart Warring
Lennart Warring har varit studierektor och lärare vid Institutet för analytisk psykologi. Tillsammans med Taina Kantola har han översatt Gilgamesheposet till svenska. Den kom ut 2001 på förlaget Natur och Kultur. Under 2011 utkom författarna med boken Innana – Skymningens drottning. Nu använder Lennart Warring sin tid för att skriva och förmedla kunskaper om den forntida mesopotamiska litteraturen, religionen och filosofin.
*Uppgifterna i denna artikelserie bygger på upptäckter som finns i den kommande boken Filosofins gryning som Lennart Warring skrivit tillsammans med Taina Kantola.
