I den fjärde delen av artikelserien sammanfattar författaren Lennart Warring det filosofiska utbytet mellan Mesopotamien och Grekland genom att titta närmare på den mest kända grekiska filosofen.
Den störste grekiske filosofen var Platon. Han brukar anges vara västerländets främste tänkare. Han levde i Aten (428-348 f Kr). Den brittiske matematikern och filosofen Alfred Whitehead har påstått att Europas filosofihistoria bara är en fotnot till Platon. Platons mest berömda teori kallas för idéläran eller läran om former. Faktum är att denna lära påminner i hög grad om den mesopotamiska läran om me. Grundidén bakom Platons lära var att allting som existerar är beroende av eviga, oföränderliga och fullkomliga former eller idéer som finns i en osynlig och andlig värld bortom synliga materiella former. Allting i den materiella världen är dock sämre kopior än de fullkomliga originalen. I likhet med läran om me ansåg Platon att människan kunde skåda de fullkomliga modellerna, som han kallar former, genom andlig koncentration och övning. En annan likhet är att också Platon ansåg att människan ska försöka närma sig de eviga formerna i sitt tänkande och handlande. Då kunde människan bli lycklig, tänka rationellt, bli vis och gudalik. Kände Platon till den mesopotamiska läran om me? Det går inte att fastställa i nuvarande kunskapsläge. Han skriver aldrig att han själv tänkt ut läran om eviga former. Han uppger inte heller att han hämtat inspiration för sin lära från någon annan person eller kultur. Därför har historiker tagit det som självklart att han tänkt ut sin lära själv. Jämför man hans lära med den mesopotamiska föreställningen om eviga, fullkomliga och oföränderliga me visar det sig att de två lärorna uppvisar mycket stora likheter. De är så stora att det är osannolikt att han tänkt ut en likadan lära som den som fanns i Mesopotamien under flera tusen år utan att känna till den. Läran var en levande tradition i Mesopotamien under Platons livstid. Det är ett faktum att grekerna lärde sig astronomi genom att de fick kännedom om den assyriska och babyloniska astronomin. Grekiska astronomer hade tillgång till astronomiska tabeller från Mesopotamien. Någon form av kunskapsöverföring skedde därför. Hur det gick till är än så länge oklart.
En detalj som gör det sannolikt att Platon kan ha blivit inspirerad av läran om me är att han använde ett uttryck som påminner mycket om hur me beskrivs i sumeriska texter. I sin skrift Timaios skriver han att formerna existerar ”i sig själva”. (Timaios, 51d) Liknande uttryck använder han i dialogen Parmenides. Där skriver han att ”det finns en form, självt av sig självt”. (Parmenides, 129a) Dessa uttryck anses Platon själv ha myntat. Platons uttryck påminner mycket om det sumeriska uttryck om att me ”existerar av sig själva”. Innebörden av den sumeriska formuleringen och de som Platon använder är dessutom samma, det vill säga att de eviga och oföränderliga modellerna är oberoende av något annat för sin existens. En annan märklig detalj är att Platon skriver att världen av former utgör varat i abstrakt mening. Ordet me betyder just ”varat”.
Läran om me visar på att det fanns filosofi långt före den grekiska filosofins uppkomst. Det innebär att filosofihistorien radikalt måste skrivas om. Ett kapitel som täcker en period på över 1500 år behövs läggas till. Stämmer det att Platon har lånat sin mest berömda teori från Mesopotamien innebär det att hela det västerländska tänkandet har sin grund i den forntida högkulturen längs floderna Eufrat och Tigris. Det är en omvälvande upptäckt. Men den är egentligen logisk. Mesopotamien är inte bara vår civilisations vagga, den är även det västerländska tänkandets vagga.
Lennart Warring
Lennart Warring har varit studierektor och lärare vid Institutet för analytisk psykologi. Tillsammans med Taina Kantola har han översatt Gilgamesheposet till svenska. Den kom ut 2001 på förlaget Natur och Kultur. Under 2011 utkom författarna med boken Innana – Skymningens drottning. Nu använder Lennart Warring sin tid för att skriva och förmedla kunskaper om den forntida mesopotamiska litteraturen, religionen och filosofin.
*Uppgifterna i denna artikelserie bygger på upptäckter som finns i den kommande boken Filosofins gryning som Lennart Warring skrivit tillsammans med Taina Kantola.
