Det spelas för lite assyrisk musik på assyriska fester. Rnb, arabisk och turkisk musik tar allt större utrymme. Sargon Maraha har full förståelse för att man vill ha musikalisk variation, men det bör vara inom rimliga gränser.
Innan Alla Hjärtans dag festen fredagen den 15 februari, som anordnades av Assyriska FF, hade jag funderat en hel del på varför det spelas för lite assyrisk musik på våra fester. Personligen var jag inte inställd på att besöka festen med tanke på att AUF inte stod som värd. Med detta menar jag att AUF har, sedan 2001, infört en policy som innebär att enbart assyrisk musik tillåts på våra fester. Och jag, som är för denna regel, gillar den policyn.
Sargon Kanoun inledde festen traditionsenligt med dansen Sheikhane, hans behagliga stämma och ödmjuka hållning går hem hos publiken. Efter hans uppträdande var det dags för Pascal att äntra scenen. Pascal är en personlig favorit och han kan verkligen få igång fester, detta fungerar tyvärr bara då han själv känner för det. Igår var hans prestation under all kritik, men trots det vill jag att man fortsätter bjuda in honom till våra fester för jag vet att han kan mycket bättre. Fram till halv tolv var allt frid och fröjd. Därefter började festen, både musikaliskt och kulturellt, spåra ur. Jag uppskattade den internationella musiken till ungefär hälften av den totala speltiden.
Jag, som betalande gäst, vill ha valuta för pengarna när jag besöker en assyrisk fest. Vill jag festa till rnb besöker jag huvudstadens populära nattklubbar. Vill jag ta del av arabisk eller turkisk musik så finns det gott om orientaliska klubbar avsedda för sån typ av musik. När jag går på en assyrisk fest förväntar jag mig att musiken ska vara assyrisk, vill man ha lite omväxling har jag full förståelse för det, men det ska ske inom rimliga gränser. Personligen anser jag inte att det är rimligt att hälften av festen ska präglas av internationell musik.
För mig betyder assyriska fester kultur, när jag går på våra fester får jag således ta del av assyriska danser och assyrisk musik. Men då den assyriska musiken hamnar i skymundan till förmån för den internationella tas detta ifrån mig och många andra likasinnade. Assyriska FF har under en längre period arbetat för integration, vilket de ska ha en eloge för. Dock bör de känna samma ansvar när det gäller den assyriska ungdomen i förhållande till den egna kulturen. Vill Assyriska FF fortsätta anordna fester framöver så är det helt okej, men det ska inte få ske på bekostnad av den assyriska ungdomen.
Idag är många av våra ungdomar kluvna i sin identitet. En del tycker det är jobbigt att berätta om sitt ursprung, medan andra inte behärskar de assyriska danserna. Därför blir det inte bättre då våra ungdomar besöker assyriska fester som domineras av internationell musik. Det är nämligen mycket lättare att anamma den internationella musiken då den, till skillnad mot den assyriska musiken, finns överallt i samhället.
Med dessa ord hoppas jag på förändring från styrelsens sida i form av att en liknande policy som AUF: s införs gällande musiken på fester. I längden skulle en sådan policy gynna alla parter.
