Segregationen har slagit rot på många håll i vårt avlånga land. Orsakerna är många och välkända. För att skapa en hållbar integration krävs satsningar på såväl jobben, svenska språket, bekämpning av diskriminering som boendemiljön. Det är avgörande för att hålla samman Sverige, skriver de folkpartistiska riksdagskandidaterna Ninos Maraha och Makan Afshinnejad.
Under Socialdemokraternas långa tid vid regeringsmakten ökade utanförskapet lavinartat. För 20 år sedan fanns ett fåtal stadsdelar som hade en anmärkningsvärd hög arbetslöshet och låg utbildningsnivå. När Socialdemokraterna lämnade ifrån sig makten 2006 hade antalet vuxit till 156 utanförskapsområden, trots att vi befann oss i en högkonjunktur.
Hur kunde det gå så fel?
Avsaknaden av en jobb- och tillväxtpolitik som tar vara på människors kompetens och potential är en viktig förklaring. Bildandet av miljonprogrammen på 1960-talet och flumskolans etablering är andra viktiga orsaker. Vi liberaler tror på individens egen kraft att förverkliga sig själv och förändra sin omgivning. Vi är samtidigt medvetna om svårigheterna i att ge människor som invandrar och flyr hit en bra start i sitt nya hemland. Men vi är beredda att anta dessa utmaningar, för vi ser människor som en tillgång – oavsett var de kommer ifrån.
Vissa områden i Sverige har fått ett socialt mönster som är förödande. Att människor från andra länder bor i vissa stadsdelar är i sig inte ett problem. Utmaningarna i vissa bostadsområden hänger inte ihop med kulturell bakgrund utan snarare med att människor med generellt låg utbildningsnivå och låg inkomst koncentreras till en och samma stadsdel. Samtidigt som människor som höjer sin inkomst eller utbildningsnivå, oavsett etnisk bakgrund, tenderar att flytta därifrån.
Våra städer måste stöpas om rent fysiskt för att skapa en ny social infrastruktur. Många förorter lider av problemet att de är isolerade och har få in- och utvägar. Genom att sammankoppla förorter med varandra och förtäta med varierande byggnader skapar vi bostadsområden som inte särskiljs av mentala murar och driver mot social likriktning. Det är också viktigt att infrastrukturen och kollektivtrafiken byggs utifrån ett nätverksperspektiv där de boende lätt kan resa också åt andra håll än mot centrum.
En påtaglig brist i utanförskapsområden är ofta boendesituationen. Många av miljonprogrammen är eftersatta och i stort behov av upprustning. Vår och Folkpartiets lösning är konkret, renovera eftersatta lägenheter och riv utslitna fastigheter. Det kan låta dramatiskt men det är nödvändigt för att stärka resurssvaga områden.
Ansvaret för upprustningen ligger i första hand på fastighetsägaren, men Folkpartiet anser att det behövs ett system som ökar fastighetsägarnas möjlighet att ta detta ansvar. Vi föreslår därför att Statens bostadskreditnämnd inom en ram på 20 miljarder kronor garanterar upprustningslån.
Garantiavgiften för lånen ska kunna subventioneras med upp till en halv miljard kronor, inom områden med särskilt stora utanförskapsproblem. Vi vill också öppna upp för att vissa områden eller delar av områden kan behöva rivas för att mer blandad bebyggelse ska kunna uppföras. För att verkligen vända den sociala sammansättningen i vissa förorter krävs mer än bara marginella förändringar med någon bostadslänga med villor eller enskilda ombildningar.
Det här är vårt recept för en bättre integration och för att Sverige ska hålla ihop. Läget i våra förorter är akut. Oavsett vilket block som styr efter den 19 september hoppas vi att frågan om förorternas situation prioriteras högt och att människor där får känna den samhörighetskänsla som vi har med vårt land.
Ninos Maraha (FP), riksdagskandidat (nr 31)
Makan Afshinnejad (FP), riksdagskandidat (nr 13)
