Alla assyrier har den 24 juni 2009 fått ett glädjens bud, nämligen rätten att bilda autonomi i Irak. Ett mål som Assyriska Demokratiska Organisationen länge har arbetat för. En framgång som är uppnådd via diplomati och målmedvetet arbete. Men vad innebär detta egentligen?
Man kan säga att detta är en framgång i rätt riktning. Vi har nu via laglig väg rätt att upprätta autonomi, men dock endast via kurdisk lagstiftning. Detta innebär egentligen ingen skillnad alls jämfört med tidigare, så länge inte regeringen i Bagdad inför samma lagar för assyrier i hela Irak.
Därutöver dras vi fortfarande med tre benämningar på vår folkgrupp och där två av dessa tyvärr är religiösa sådana. Det är nu den assyriska nationalismen, samarbetsviljan och målmedvetenheten kommer att visa sitt rätta ansikte för det assyriska folket.
För denna framgång som vi ser nu måste vi alla stå i tacksamhetsskuld till dels Chaldean Syriac Assyrian Poeple Council som stöds av Sargis Agajan och dels den Assyriska Demokratiska Organisationen. ADO har åsidosatt historiska oförrätter och sin stolthet gentemot det kurdiska folket och, med hopp om en förbättrad framtid för assyrier, valt att föra dialog och arbete med kurder för att nå framgång kring denna viktiga fråga.
Är det fel att samarbeta med folkgrupper som man har dåliga historiska erfarenheter med? Nej det är inte fel, utan snarare ett måste idag. Assyrier måste samarbeta med sina samtida medmänniskor, hur olycklig historien emellan dessa än har varit. Nu har ADO lyckats med detta tack vare att organisationen har tänkt framåt med en vision om Assyrien och ett drägligare liv för assyrier i Bethnahrin.
De kurdiska företrädarna har i detta fall trots allt visat på en sekulär politik och agerat med politisk korrekthet gentemot det assyriska folket. Men ingen större skillnad kommer att ske om inte även regeringen i Irak inför samma lagar för assyrierna. Så hur ska det assyriska folket påverka regimen i samma riktning såsom ADO gjorde med kurderna i Kurdistan?
Den självklara individen och representanten kan inte vara någon annan än Yonadam Kanna, Assyriska Demokratiska Rörelsens ordförande i Irak. Han sitter i parlamentet och har direkt kontakt med de arabiska företrädarna. Han måste nu föra upp den assyriska frågan på riksnivå för att bringa framgång en gång för alla i denna fråga.
När nu detta ansvar vilar på Kannas axlar får inte framgången utebli. Utebliven framgång kring detta är ett misslyckande i första hand av just Kanna och i andra hand av ADR. Det är dags för en patriotisk frammarsch där alla assyrier drar åt samma håll. Det betyder att det är en avgörande tidpunkt för honom att visa lite praktisk framgång genom sin erfarenhet i det politiska spelet. Ett spel där även hans politiska mål i det Irakiska parlamentet kommer att blottläggas.
Under tiden ska vi assyrier inte vara naiva utan snarare klura på frågor som; vad har dessa kurdiska parlamentariker i kikaren? En fråga man kan fundera över medan man rustar för att stå emot alla tänkbara motiv.
Under tiden måste vi räkna med att Yonadam Kanna gör det som det assyriska folket förväntar sig av honom. Att nå framgång i arbetet för etableringen av det nya Assyrien.
[FOTNOT: Andrias Isik är inte aktiv i något assyrisk parti utan arbetar som frilansjournalist och ingår i redaktionen för Hujådå]
