Demonstrationen för ett minnesmonument i Botkyrka visade på styrka och vilja. Det öppnade dörren för att ett minnesmonument får resas och det gäller att förverkliga planerna, skriver initiativtagaren Fehmi Barkarmo i denna insändare.
Torsdagen den 30 januari behandlade kommunfullmäktige i Botkyrka medborgarförslaget som undertecknad hade lämnat till Botkyrka kommun för att kommunen skulle uppföra ett Seyfomonument till minne av offren under folkmordet Seyfo 1915 i det Ottomanska riket.
Beslutet som togs efter en lång debatt med inslag av varierande åsikter i frågan blev att frågan är ”besvarad”. I korthet betyder det att kommunledningen varken säger ja eller nej. Man säger i och för sig klart ifrån att kommunen skulle själv resa ett minnesmärke men samtidigt lämnar man dörren öppen för an ansökan från privatpersoner och/eller föreningar om att på egen bekostnad uppföra ett sådant monument. I beslutet sägs det bl. a. följande:
Att regeringen inte erkänt folkmordet, trots riksdagens beslut försvårar den kommunala hanteringen av medborgarförslaget avsevärt. Botkyrka kommuns juridiska bedömning är att ett uppförande av ett minnesmonument vore att agera utanför den kommunala kompetensen. Däremot finns det inget hinder för att organisationer och privatpersoner själva tar initiativ för att på egen bekostnad upprätta ett minnesmärke för att hedra Seyfos offer. Om sådant intresse finns kommer Botkyrka kommun att hantera det på ett positivt sätt utifrån kommunens regelverk.
Utifrån detta har organisationerna som har varit drivkraften bakom medborgarförslaget (Seyfo Center i Sverige, Assyriska Kulturföreningen i Botkyrka, Inanna Familjeföreningen, Assyrien Kulturcenter och Assur föreningen) att lämna en ansökan om att kommunen ska anvisa oss en plats där vi på egen bekostnad reser ett minnesmärke. Ett annat viktigt beslut från dessa organisationer är att vi ska överklaga kommunfullmäktiges beslut till förvaltningsrätten i syfte att få fram ett juridisk förtydligande i frågan i fall det faller inom kommunens kompetensområde eller inte om kommunen skulle själv uppföra ett sådant monument. Ett sådant förtydligande skulle kunna utgöra ett prejudikat som kan bli vägledande i liknande processer även på andra orter.
I samband med kommunfullmäktiges sammanträde pågick en demonstration utanför Folkets Hus I Hallunda där sammanträdet hölls. Demonstrationen hade anordnats i syfte att visa på ett folkligt stöd för medborgarförslaget och därmed sätta tryck på politikerna men också i syfte att visa att kampen om ett Seyfomonument inte tar slut i och med fullmäktigebeslutet.
I det kalla och blåsiga vädret hade ca 300 personer samlats för att visa sitt stöd. Bland demonstranter fanns också en del personer med kurdisk och en del med turkisk bakgrund som hade kommit för att visa sin solidaritet. På plats fanns också en grupp ungdomar från Zalge Fans och dessa ungdomar utgjorde den ledande linjen med flaggor och ropet av olika slagord som muntrade upp demonstranterna. Särskilt glädjande var det att se att där vajade både assyriska och syrianska flaggor. Vårt folk har än en gång visat att vi är oskiljaktiga när det gäller. Att sedan var och en arbetar i sin egen organisation efter sin egen övertygelse får vi väl respektera.
Alla vi som fanns där frös vi utan tvekan men det märktes inte på folk. Det rådde närmast en fullskalig folkfest som uttryckte sig i en outtröttlig kampvilja, en kampvilja som präglades av känslan att ”det är värd det”. Stämningen blev än mer glädjefylld då demonstrationen utanför var avblåst efter ca 1,5 timme och folk hade tagit sig in i hallen i Folkets Hus. Där övergick demonstrationen till vimlet av små diskussioner under den spänningsfulla väntan på att frågan skulle upp för behandling. Och när det var dags och undertecknad höll sitt tal hördes en lång stund både applåder, visslande och glädjerop på assyriskt vis (helholo) från den stora publikskaran i den stora hallen utanför möteslokalen.
I sammanhanget ska också nämnas att det i Botkyrka kommuns fullmäktige sitter ett antal assyrier/syrianer. Flertalet av dessa har under behandlingen av förslaget yttrat sig i positiva ordalag i fråga om huruvida händelserna 1915 var ett folkmord eller inte samt uttryckte sig positiva till ett Seyfomonument. Men det var en stor besvikelse att se att alla dessa ”assyriska/syrianska” ledamöter, med undantag av en, röstade med ordförandeförslaget, alltså i linje med kommunledningens förslag. Den ende fullmäktigeledamoten som talade tydligt, rak på sak och yrkade på bifall för medborgarförslaget var Isak Betsimon från Miljöpartiet. Isak till och med kritiserade de assyriska/syrianska ledamöterna för att ha fört fram sina åsikter med ”en retorik utan innehåll”. Här vill jag passa på och å den ansvariga kommitténs vägnar framföra ett stort TAVDI till Isak som den ende ledamoten som hade styrka att yrka bifall för medborgarförslaget. Vad som skall sägas om alla andra ledamöter som röstade med kommunledningen överlåter jag till folket.
Bilden av denna folkfest har etsat sig fast i våra minnen och kommer att stanna där lång tid framöver. Det är denna bild som också ger mig och alla mina kamrater som har kämpat med mig styrka och outtömligt hopp om att vi kommer att lyckas. Jag har aldrig tvivlat på att folkets vilja är det starkaste vapnet i kampen. Det gäller dock att kunna använda den på rätt sätt och i rätt tid. Och den 30 januari var en sådan dag då vårt folk visade prov på sin viljestyrka. Jag tycker helt enkelt att vårt folk skrev historia torsdagen den 30 januari.
Med detta sagt vill jag å den ansvariga kommitténs vägnar för hela processen med medborgarförslaget och demonstrationen, rikta ett varmt tack till alla som har deltagit i demonstrationen eller på annat sätt stöttat oss. Tack till alla som hjälpte oss med allt det praktiska arbetet inom våra fyra assyriska föreningar i Botkyrka. Tack till Zalge Fans som drev på och skapade en positiv kampanda under demonstrationen och till sist men inte minst; Stort tack till vår vän fullmäktigeledamoten Isak Betsimon som har varit med enda från början och bidragit stort med råd och vägledning. Stor eloge för Isak som var den ende som yrkade bifall för medborgarförslaget.
Fehmi Barkarmo