Turkiets premiärminister, Recep Tayyip Erdogan, påbörjar sitt besök till Sverige idag som pågår fram till den 3 april. Under onsdagen träffar han statsminister Fredrik Reinfeldt. Assyriska riksförbundet och Armeniska riksförbundet ställer sig kritiska till att Reinfeldt inte kommer att ta upp frågor som berör demokrati och de brott mot mänskliga rättigheter som äger rum i Turkiet.

Den 1 till 3 april är Turkiets premiärminister, Recep Tayyip Erdogan, på besök i Stockholm. Han ska bland annat träffa statsminister Fredrik Reinfeldt för överläggningar.

På agendan står bilaterala frågor och Turkiets förhandlingar om EU-medlemskap. Ingenstans framgår det att Sveriges regering kommer att ta upp frågor som berör Turkiets demokratiska tillkortakommande. Inte heller bristande efterlevnad av grundläggande mänskliga rättigheter i enlighet med de som antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1948. Dessa kallas också för Köpenhamnskriterierna, som utgör grunderna för Turkiets EU-förhandlingar.

I Turkiet finns det lagar som begränsar yttrandefriheten och kriminaliserar de som talar om folkmordet 1915 på armenier, assyrier och pontiska greker. Lagar som medfört att landets nobelpristagare i litteratur, Orhan Pamuk, utpekas som en landsförrädare och att den armeniske journalisten Hrant Dink mördades på en öppen gata. Över ett år har gått sedan mordet på Dink och torts att man har arresterat mördaren och denne har erkänt så har än inte en enda fällande dom kungjorts i fallet.

För att istället göra upp med sin mörka historia och starta en försoningsprocess med landets förtryckta minoriteter, spenderar den turkiska regeringen miljoner i propagandasyfte för att folkmordet på armenier och assyrier inte får ett internationellt erkännande.

Under sin resa till Sverige kommer Erdogan på olika sätt försöka påverka den svenska regeringen och riksdagens utrikesutskott att inte godta de motioner som handlar om erkännandet av folkmordet 1915. Kan utrikesutskottets beslutsfattning stå emot sådan påverkan? Och hur kan en främmande makt ta sig friheten att försöka påverka en annan stats inrikes- och utrikesbeslut så som Turkiet gör varje gång ett land tar frågan om folkmordet för betänkande?

Turkiets diskriminerande system gentemot icke-muslimer och landets etniska minoriteter har ännu inte förändrats existerar än idag. Bland annat kan de kristna i praktiken ej åtnjuta samma rättigheter som resten av befolkningen som till exempel bilda stiftelser och äga fastigheter. Vidare har den turkiska staten sedan 1974 konfiskerat tusentals fastigheter tillhörande stiftelser för assyrier, armenier och greker. Under 1980-talet har ett flertal kyrkor omvandlats till moskéer. Trots upprepad kritik och krav från EU samt löften från den turkiska regimen har de kristna i landet inte återfått dessa fastigheter.

Turkiets väg in i den europeiska gemenskapen handlar i stora avseenden om demokratiska reformer och indirekt också om en uppgörelse med de mörka kapitlen i landets historia samt grundlagsändringar så att landets minoriteter får sina grundläggande rättigheter. Men hittills har den turkiska regeringen inte lyft ett finger för att ändra de miserabla förhållandena för landets minoriteter.

Drygt två år har gått sedan Turkiet släpptes fram till förhandlingsbordet och än vägrar Turkiet att erkänna en av unionsmedlemmarna, Cypern. Den ytterst långsamma processen, och i några avseenden icke-existerande, är högst oroande med tanke på den tystnad som råder från till exempel Sveriges håll.

Utifrån detta resonemang undrar vi därför om ovan skildrade förhållanden inte utgör tillräcklig grund för att den svenska regeringen skall tala klarspråk om demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet. Istället rullar den svenska regeringen ut den röda mattan för en person som företräder ett land som förnekar folkmord, inte ger landets minoriteter rätt till grundläggande mänskliga rättigheter, samt bedriver blockad mot Armenien och Cypern samt invaderar Irak utan irakiska regeringens tillåtelse.

Det är hög tid att ta ett ställningstagande och ha tydlighet i svensk politik gentemot Turkiet.