Att tro att assyrierna upphörde att existera bara för att Nineveh föll är en absurd tanke. En folkmängd på 20 miljoner kan bara inte försvinna för jordens yta, det finns det goda bevis på i historieböckerna.
När Nineveh gick förlorat 612 f. Kr tog den assyriske konungen Ashuruballit II sin tillflykt till Harran, senare omdöpt till Edessa (Sanliurfa, Turkiet). Ashuruballit hade i slaget om Nineveh förlorat sin bror Sinsharishkun som regerade fram till Ninevehs fall. Båda två var söner till den mäktige storkungen Ashurbanipal (668-627 f. Kr).
Nineveh föll nu i händerna på babylonierna, som vid denna tid styrdes av den kaldéiska dynastin, som tillsammans med sina allierade, mederna, intog den assyriska huvudstaden.
Från Harran försökte assyrierna mobilisera sina trupper och tog hjälp av sina allierade som vid denna tidpunkt var egyptierna. Egyptierna var oroliga för den växande makten i Babylonien och assyrierna ville återta sitt förlorade rike, varför alliansen var önskad från båda sidor.
Efter blodiga stridigheterna i Harran, det som kom att kallas slaget vid Carchemish 609 f.Kr, flydde de egyptiska trupperna. Detta nederlag föranledde den assyriska statens fall då assyrierna aldrig återhämtade sig för att återigen bli en dominerande makt i Mesopotamien.
Assyrierna hade hållit sitt rike intakt i cirka 2000 år och den assyriska populationen var väldigt stor vid den här tiden. Finske professorn Simo Parpola uppskattar populationen till 20 miljoner, där arméer stora som storstäder inte var ovanligt för den assyriska hären. I gamla testamentet kan man läsa om Sennacheribs (705-681 f. Kr) armé som uppgick till 200 000 man.
Den stora populationen och dominansen i Mesopotamien, trots ett förlorat rike, är nog anledningen till att den siste konungen över Babylonien Nabonidus (556-539 f. Kr), var av assyrisk börd och öppet förespråkade assyrisk religion och kultur. Det är därför han i historiska dokument rätteligen kallas assyrisk konung.
Att en assyrier fick makten i Babylonien beror nog på att båda folkgrupper härstammar från den sumeriska kulturen, som de var angelägna om att föra vidare.
