Försäsongen är över. En ny säsong står inför dörren, denna gång i Superettan. De fyra senaste åren har Assyriska åkt upp och ner i seriesystemen och supportrarna har kastats mellan himmel och helvete. Ett känslomässigt inferno som inte ens Dr. Phil skulle vara dum nog att försöka bota. Vad kan vi då förvänta oss av Assyriska 2008? Troligen en mellan säsong som klubb och supportrar bara skulle må bra av.

För Assyriska innebär en ny säsong, nio gånger av tio, en ny tränare. 2008 är inget undantag. I år har man visserligen behållit Michael Borgqvist från förra året, men har kompletterat med Edmond Lutaj. Lutaj och Borgqvist har tidigare huserat på Assyriskas mittfält samtidigt. Om deras samarbete vid sidan av plan är hälften så bra som när de spelade ihop kan vi förvänta oss riktigt goda resultat i år. Om inte kan det vara läge att hamstra Alvedon och Losec. Ödets ironi är att det skulle gynna Assyriskas huvudsponsor.

Jag gillar sportkommitténs idé om att skriva längre kontrakt för att behålla kontinuitet, som är en förutsättning för framgång. Önskar bara att den tanken även gällde tränarrollen. I år har sportansvariga lyckats med att komponera en riktigt intressant trupp. Man förlängde kontrakten med nyckelspelare som Göran Marklund och Andi Toompuu, värvade Siriusmålvakten Jon Rytterbo och lockade hem egna produkten Fredrik Samuelsson från allsvenska Örebro SK. Man har lyft fram intressanta namn från de egna leden och krönt med tre historiska värvningar. Martin Åslund representerar den ende spelaren, i Assyriskas historia, med meriter från svenska a-landslaget och Marcos ”Dinho” Ferreira och Alessandro ”Alex” Silva Perreira är de två första brasilianare som drar på sig Assyriskatröjan. Sportkommittén lyckades knyta till sig brassarna precis innan transferfönstret stängt.

Lägg därtill spelare som Martin Lorentzon, Aziz Corr-Nyang, Eddie Moussa Dennis Östlundh och Xhevdet Llumnica och man förstår att Lutaj och Borgqvist förfogar över en spännande och slagkraftig trupp. Gäller bara att få dem att fungera som grupp och leverera som ett lag. Hur har tränarparet disponerat truppen och vilka resultat har de fått fram under försäsongen? En tydlig bild har vuxit fram under försäsongen. I laget finns många individualister med utpräglade egenskaper som kreativitet, målfarlighet, snabbhet, kampvilja, artisteri och klokhet. Dock tycker jag inte att laget har hittat ett grundspel som man kan luta sig mot när taktiken misslyckas. På tio träningsmatcher har laget endast vunnit tre gånger, spelat oavgjort två gånger och förlorat resten. Om det resultatet appliceras på kommande säsong skulle det innebära att Assyriska kommer att slåss i bottenstriden.

Men försäsonger skall man ta med en stor nypa salt. Visst kan de peka ut lagets slagstyrka, men det kan även visa käpprätt åt helvete. På försäsongen 2006 var det någon som gjorde en inofficiell tabell över superettanlagens träningsmatcher. Assyriska hamnade då på tredje plats, den allsvenska kvalplatsen. Vad hände då? När grundseriens trettio omgångar summerades parkerade Assyriska på en kvalplats, men åt fel håll. Kvalet förlorades och Assyriska förpassades till fotbollens bakgård. Med detta i bakhuvudet kanske man ska se positivt på årets försäsongstabell som placerar Assyriska på trettonde plats, som i år innebär kvalplats neråt.

I morgon är det alltså premiär mot Qviding och en bra start skulle betyda väldigt mycket för Assyriska. Skulle det gå hackigt kan AstraZenecas omsättning öka. Personligen tror jag att klubben och supportrarna skulle må bra av en mellansäsong. En mellansäsong kan vara precis vad Assyriska behöver för att återhämta sig från den berg- och dalbana som det fyra senaste åren inneburit. Det kan vara ett första steg mot allsvenskan 2009.