Möt Berolin Deniz. Ta del av hennes berättelse och personliga livserfarenhet. Om hur hon med Olaf som fana, Beth att ro med och gomal att rida på har lyckats göra det ”omöjliga” möjligt. Hon lyckades med att erövra språket och skriften!

Nemrod Barkarmo samtalar med Berolin Deniz om att erövra det assyriska språket.

I många av de assyriska byarna i Tur Abdin gavs ingen chans för invånarna att lära sig sitt modersmål. I dessa byar talades språket som tvingats på assyrierna av deras muslimska omgivning. I en del byar talades arabiska och i väldigt många var det kurdiska som utgjorde assyriernas nya modersmål. Endast i kyrkan uttalades vissa assyriska fraser, och de som behärskade assyriskan var få.

En av dessa byar, där kurdiska kom att bli det språk de flesta talade, var Kfarboran. Berolin Deniz är en kvinna som inte gavs chansen att lära sig sitt modersmål men som ändå gav allt för att övervinna det förtryckarna tagit ifrån henne och hennes familj.

Skulle du kunna berätta kort om dig själv och din familjs bakgrund för våra läsare?

Mina föräldrar är födda och uppvuxna i byn Kfarboran. De kom till Sverige 1976, som så många andra från Tur Abdin, efter att ha bott några år i Istanbul. Deras första språk är således kurdiska. Deras andra språk är turkiska. Deras tredje språk är svenska. Dessa tre språk talades i mitt hem när jag växte upp. Jag är född i Sverige och uppvuxen i Örebro och Norrköping. Sedan 12 år tillbaka bor jag i Södertälje.

Det finns många assyrier från byar som exempelvis Kfarboran som inte kunde tala assyriska på grund av rådande omständigheter. Hur har denna språkhistoria sett ut för dig och din familj som ”kfarboranis”. Var ni familjära med assyriskan eller var det enbart kurdiska som talades i hemmet och förändrades det något i samband med bosättningen i Sverige?

Mina föräldrar fick tyvärr inte chansen att lära sig vårt språk som unga. Men i vuxen ålder, i Sverige lärde de sig lite grann genom släkt, vänner och föreningsliv, och sedermera också satellitkanalerna som kom på 90-talet. Därmed fanns inte assyriska språket i vårt hem när jag växte upp. Men jag mötte det hos släktingar, kusiner och i assyriska föreningen. Föreningslivet har utan tvekan spelat stor roll för mina och mina syskons kunskaper i assyriska språket. Men jag är uppvuxen i Norrköping, så där var det faktiskt så att många av de föreningsaktiva inte heller talade assyriska. Inte alla givetvis, men den här ”språkduschen” fanns inte när man äntrade föreningen. Men vi lärde oss ändå en del. Till exempel satt vi på modersmålsundervisning många fredagskvällar. Men jag hatade det. Jag kunde så lite och många i gruppen kunde mer än mig. Jag ville jämt skriva, men kurshållarna uppehöll sig mest vid tal.

Alfabetet måste jag ha lärt mig i tidig ålder för jag kan inte minnas exakt när jag lärde mig det och jag vet att jag redan i lågstadiet hade anteckningsböcker med anteckningar där jag tränade på att skriva bokstäverna. Modersmålsundervisning i skolan har jag bara haft i årskurs 7 och 8. Där lärde jag mig skriva lite till, men kan inte minnas att jag utvecklade min vokabulär eller grammatik särskilt mycket. I vuxen ålder deltog jag på Ninos Garis ”lär dig läsa assyriska på en timme” vilket var oerhört givande och effektivt. Så min skriv- och läskunnighet har faktiskt alltid förgått mitt tal. Men paradoxen är ju att om man kan avkoda texten men inte förstå vad man har läst, ja då är man ju egentligen inte läskunnig.

Så helt okunnig var jag inte förut, men mina kunskaper var väldigt begränsade. Det är lite dråpligt att jag kunde begrepp som ”årsmöte”, ”dagordning” och ”sekreterare” när jag var 12 år men än idag saknar begrepp för några av de mest vardagliga ting.

Du lyckades med det ”omöjliga” så som många uttrycker det. Du lärde dig det språk som inte givits dig några möjligheter i barndomen att lära. Kan du berätta om din språkliga resa och kamp och om hur du erövrade språket och skriften?

Att jag har haft chansen att lära mig språket någorlunda i tal, jag står fortfarande på de lägsta trappstegen, är tack vare att min make Ninos Maraha och hans familj är flytande assyrisktalande. Det första jag noterade när jag lärde känna honom var att han hade ett väldigt rikt och komplett språk jämfört med många av de som talade assyriska i min omgivning. Det gjorde mig både glad och sorgsen. Skulle jag förstöra hans språkskatt? Jag ville inte vara orsaken till att han och hans familj skulle tala mindre assyriska och mer svenska i hemmet. Samtidigt var jag hela tiden frustrerad över att befinna mig i ett språk som jag inte behärskade.

I Södertälje möter man också många som på ett okänsligt sätt tjatar och nästan hånfullt frågar ”hesh lå jalifat suryoyo?” (har du ännu inte lärt dig assyriska?). Den frågan vill jag helst besvara med en annan fråga; vad har DU gjort för att sådana som JAG ska kunna ta del av dina kunskaper? Vilket pedagogiskt läromedel har du skapat? Vilka språkcirklar –med genomtänkt pedagogik – har du bjudit in till? Vilka böcker har du skrivit? Vilka nycklar kan du dela med dig av? En del människor lär sig lätt genom att bara befinna sig intill ett språk och höra det och tala det. Jag funkar inte så. (Och faktum är att de flesta vuxnas språkinlärning funkar inte så. Det är barns sätt att lära sig, men inte vuxnas.)

Att leva i Södertälje, med min make och hans familj och resten av communityt gjorde att jag utvecklade mitt tal, men det är fortfarande väldigt begränsat. Idag klarar jag enkel konversation. Jag gör många fel, men det får man leva med. Men jag gör också många rätt och utökar mitt ordförråd genom att läsa barnböcker. Ibland är det jag som fyller på glosorna när min man letar efter dem. T ex traktor = gagårå, flodhäst = susjå niloyo, fjäril = teleytå. Det är sådana ord man lär sig genom att läsa för sina barn.

När vårt första barn föddes ställdes saker på sin spets. Jag tjatade på min make hela tiden att han förutom att prata assyriska också måste läsa på assyriska för henne. Han i sin tur tjatade på mig att alltid prata svenska (för jag pratade en del assyriska). Ty som boende i Södertälje är det lite sisådär med vilken svenska barn lär sig. Jag jobbade väldigt aktivt med hennes språkutveckling och hade aldrig förlåtit mig själv om jag inte givit henne 110 % av min svenska. Men hela tiden kämpade vi för assyriskan. Och här någonstans tog min läsning på assyriska fart. Jag märkte att jag var mer intresserad av assyrisk skrift än min make och gjorde det med mer entusiasm. Så jag började läsa på assyriska för henne. Väldigt enkla barnböcker, men ändå. Dels för att öva upp min egen förmåga, men också för att vänja henne vid assyrisk skrift.

Jag köper allt som går att köpa och jag lånar på Södertälje stadsbibliotek. En effektiv metod är att låna de böcker som har assyrisk text och boken inläst på CD-skiva. Då kan man lyssna och läsa, det skyndar på avkodningsförmågan.

Vad har du att säga till alla andra assyrier som idag ursäktar sig med att de inte haft möjligheten att lära sig sitt språk?

Det handlar om att vilja. Det handlar om att vilja. Det handlar om att vilja. Och att prioritera. Jag brukar tänka såhär, när mina föräldrar kom till Sverige så var de nästan analfabeter. Men de lärde sig svenska som är ett helt främmande språk och de lärde sig att skriva och läsa hyggligt. Jag däremot har fått litteracitet sedan barnsben, jag har universitetsexamen och har pluggat massa främmande språk i skolan (engelska, franska, italienska). Ska jag komma och säga att det är svårt att läsa och skriva på assyriska? Folk pluggar mandarin där man måste lära sig 4 000 helt främmande tecken för att klara vardagsspråk. Men vi assyrier kan inte bemöda oss att lära oss 22 bokstäver? Det finns inga ursäkter, bara sätt igång! Den som vill kan. Men med lite hjälp på traven såklart.

Det här är mina bästa råd för den som vill lära sig.

Assyriska alfabetet i olika stilar

1) Lär dig alfabetet. Många barn lär in alfabetet med hjälp av rytm (barnsången Olaf beth gomal dolath) och det är en ypperlig metod. Efter det behöver du lära dig vilka bokstäver som binds till höger, vänster, båda eller ingetdera samt lära dig vokalerna.

2) Se till att det finns läsmaterial hemma. Böcker, tidskrifter, affischer, sångtexter, det spelar ingen roll vad det är. Vad som helst som innehåller text. En del människor avstår från att fylla hemmet med böcker på assyriska för att de inte kan läsa. Men man måste göra tvärtom. Fylla hemmet med böcker på assyriska. I svensk forskning om läsförmåga finns ett klart samband mellan antal hyllmetrar böcker och läsförmåga. Utsätt dina ögon för assyrisk text minst 5 minuter om dagen. Man kan inte tro att man ska bli läskunnig utan att ha böcker hemma.

3) Ta lite i taget. Du behöver inte läsa hela Gilgamesheposet på assyriska din första lektion. Börja med Alfons, Pippi eller Ludde. Ännu lättare går det om du dessutom känner till texten eller rentav har samma bok på svenska intill.

4) Det finns säkert massa appar och online verktyg som jag förmodar är väldigt användbara. Jag själv har inte använt några men de finns och kan säkert vara användbara.

5) ladda ner assyriska tangentbordet till din smartphone. Jag smsar och chattar regelbundet med mina kompisar (och ibland min läromästare Gabriel Afram), det har gjort att både jag och de har utvecklats. Ett par SMS kan vara lika effektiva som en hel skollektion. Ögat utsätts för skrift som är lagom lång och på en enkel vardaglig nivå. Här vänjer du dig snabbt vid hur bokstäverna binds och ändrar utseende beroende på deras placering i ordet.

I dag, i diasporan, har vi fortfarande väldigt många från byar så som Kfarboran som inte lärt sig tala eller skriva assyriska. Därtill ser man tendenser att språket avtar hos assyrisktalande byars invånare. Vad ser du som det allra viktigaste för att bibehålla och stärka det assyriska språket i Sverige men även övriga världen?

Kulturen. Skriften. Litteraturen. Vårt språk kommer inte överleva genom enbart konversation. Det behöver kulturen, skriften och litteraturen att förankras i. Vi måste producera och utöva kultur. Vi måste läsa, vi måste skriva. En del säger till mig ”men åtminstone om man pratar med barnen så är det en bra början” mitt svar är bara ”Gå till läsning direkt, genom konversation kanske språket lever tills du dör. Genom att vi är läs- och skrivkunniga kan det leva i all evighet.” Vi borde ha regelbundna träffar i föreningar eller på caféer där vi har läsecirklar och högläser skönlitteratur. Ett par sådana träffar skulle göra susen för varje enskild person. Och det skulle också ha en positiv ”smitta”. När barn ser vuxna värdera och älska den assyriska skriften så kommer också deras nyfikenhet och kärlek till det väckas. Och tänk på hur snabba inlärare barn är jämfört med vuxna.

Vad är dina drivkrafter?

Mina barn och mina förfäder. Mina barn för att jag har ett ansvar gentemot dem. Jag måste göra mitt yttersta för att de ska få tillgång till sitt språk, sin historia, sin identitet. Att jag själv inte hade det som barn är ingen ursäkt för att mina barn inte ska få det.

Mina förfäder för att de folkmördades och fördrevs i de assyriska folkmorden (Seyfo 1915 och andra både före och efter det) på grund av att de är assyrier. De har blivit mördade och utsatta för de vidrigaste brott ska jag då sitta med armarna i kors och låta folkmordet bli fullbordat? Genom att återerövra språket och kulturen som förövarna försökte utplåna visar jag att vi lever, ni vann inte, vi kommer tillbaka. Sakta sakta, steg för steg, med ett olaf i fanan, ett beth att ro i och en gomal att rida på kan vi stärka oss som folk och nation.

När mördarsekten Isis förstör våra artefakter och jämnar vårt kulturarv med marken måste vi växla upp. Vi måste lägga i högre växel och jobba dubbelt så hårt än vi gjort hittills. Varje enskild individ kan göra det. Varje enskild individ kan göra motstånd mot förtrycket genom att låta kulturen och språket frodas och utvecklas. Jag märker att detta har en terapeutisk effekt på mig. Det är ett sätt att stilla min ångest och smärta som folkmorden på assyrier har skapat. Och ovanpå detta måste jag säga, det är också roligt! Varje gång jag gör framsteg känns det som att jag har bestigit Mount Everest. Jag njuter varje gång jag skriver eller läser.

Slutligen, finns det något övrigt du önskar tillägga?

Jag vill verkligen betona att det finns många sätt att ha en assyrisk identitet. Att behärska språket är inte nödvändigt. Jag är ett levande exempel på det. Jag har alltid känt en stark assyrisk identitet och stolthet över den, trots att jag inte haft språket med mig till fullo. Men i ett nationsbygge är språket ett fundament. Till alla er som behärskar språket i tal vill jag bara säga, sätt igång, ni kommer lära er inom loppet av några dagar. Och till er som inte behärskar språket i tal vill jag säga, sätt igång, att börja med skrift är det bästa sättet att börja för då kan man slå upp ord som man inte kan (i t ex Gabriel Aframs heltäckande svensk-assyriska ordbok). Och när var och en har lärt sig skriften på ”sin dialekt” kan man gå över till den andra, samt estrangelo. Steget mellan dem är inte så stort och det kommer ha en förenande effekt på ett splittrat folk och skapa hujådå.

Intervjuare: Nemrod Barkarmo