Tusentals ouppklarade politiska och religösa mord påstås ha begåtts av terrornätverket Ergenekon i Turkiet. Bland dessa finns även upp till 50 assyrier som mördades under en tioårsperiod mellan 1987-97 i Turabdin i sydöstra Turkiet. Nu börjar även assyrier våga tala öppet om det. Gebro Tokgöz som bor i Midyat har i en tidningsintervju uppmanat åklagarmyndigheten att undersöka de ouppklarade morden på assyrier i Turkiet.

– Ergenekon-åklagarna bör undersöka alla mord som begåtts mot assyrier i Turabdin. Vid den tiden tog vi ofta emot anonyma hotbrev och telefonsamtal. Våra byar har attackerats, traktens mest kända läkare Edvard Tanrıverdi mördades när han var på väg hem. Till och med en höggravid kvinna med sin man mördades brutalt. Men i fall efter fall har polisen lagt ner undersökningen med motiveringen ”okända gärningsmän”, säger Gebro Tokgöz till nyhetsbyrån Cihan.Men kort därefter intervjuades Gebro Tokgöz av den lokala tidningen Midyat Habur, där han menar att nyhetsbyrån hade vinklat hans uttalande och att han inte hade för avsikt att peka ut Ergenekon eller någon annan för alla mord som begåtts mot assyrierna i Turabdin. Att Gebro Tokgöz backar och vill tona ner sitt uttalande är ett symptomatiskt beteende som grundar sig på rädslan för repressalier.

En lista på en del assyrier som föll offer för ”okända gärningsmän” finns att läsas här. I de flesta fall har mordvapnet knutits till byvakter i statens tjänst. Men inte ett enda av dessa mord har lett till gripanden.

Offren har alla varit oliktänkande i förhållande till den Kemalistiska normideologin, de har varit journalister, intellektuella, oppositionella och kristna som strävade efter sina rättigheter. Ingen kom undan. Från kurdiska politiker till den lilla assyriska minoriteten och andra kristna som aldrig utgjort något hot mot ”Kemalismen” har också fallit offer för Ergenekons terror.

Under pågående Ergenekon-fallet har polisen gripit Mehmet Ülger, en pensionerad arméöverste, Ruhi Abat, en teologilärare vid Inönü-universitetet och andra personer som jobbar i den militära underrättelsetjänsten för att ha planerat mordet på tre missionärer vid Zirve-förlaget i staden Malatya. Mordpatrullen var en grupp studenter i 20-årsåldern. Efter en anonym anmälan grep polisen anstiftarna.

Polisutredningen avslöjade att sex månader före mordet hade en febril kontakt pågått via mobiltelefoner mellan mördarna och anstiftarna. Telefonlistorna visar att minst 12 samtal om dagen har ägt rum mellan alla inblandade under sex månader. De sista samtalen hade gått kvällen efter mordet på de tre kristna som halshöggs på sitt förlag . Efter mordet upphörde alla samtal mellan mördarna och anstiftarna.

Den 1 november 1997 hittades Varner Basoglu, son till syriksk-katolska kyrkans styrelseordförande Can Basoglu, mördad. Mordet kom efter att kyrkan hade drivit en rättsprocess mot turkiska staten som hade konfiskerat församlingens kyrka.  

Den 5 februari 2006 sköts den 60-årige prästen Andrea Santoro i bröstet till döds vid sin kyrka i staden Trabzon. Mördaren var en 16-årig yngling.     

Den 2 juli 2006 knivhöggs den katolska prästen Pierre Brunissen i staden Samsun.

Den 19 januari 2007 mördades den armeniske journalisten Hrant Dink på öppen gata mitt på dagen i Istanbul. Hrant Dinks mördare var 17 år gammal. Hrant Dinks mördare har sedan behandlats som nationalhjälte av den turkiska polisen som poserade stolt med mördaren framför kameror.

Den 28 november 2007 kidnappades munken Daniel Savci i Turabdin, sydöstra Turkiet. Gärningsmännen var byvakter som lyder under statens säkerhetsstyrkor.

Nyligen, under händelserna kring Mar Gabriel-klostret har klostrets personal mordhotats flera gånger. Hotelserna kom från en byfogde och andra personer.  Trots upprepade öppna hot mot klosterpersonalen, som till och med har citerats i media, har inga åtgärder vidtagits av polisen. Hotelserna kom från personer som är undersåtar till feodalherren Suleyman Celebi i Turabdin-provinsen. Suleyman Celebi sitter i Turkiska parlamentet som medlem i det styrande AK-partiet.

Det är många inom och utanför Turkiet som ställer sig frågande om vart landet är på väg. Det är onekligen mycket positivt att dagens regering inte drar sig för att avslöja alla dessa generaler och militärer som hade bildat en stat i staten och terroriserade alla med avvikande åsikter – från deras egen.

Men många som är välinsatta i hur maktstrukturerna fungerar i Turkiet befarar att det som sker nu är att AKP-regeringen tillsammans med Fettullah-sektens anhängare som kommit in i alla statliga och militära institutioner har börjat bryta ned en konkurrerande maktstruktur för att etablera sin egen ställning och ta full kontroll över staten. 

Frågan är om AKP-regeringen inte gör sig av med terrornätverket ”Ergenekon” som bygger på ”kemalismen” för att etablera ett nytt, eget ”Ergenekon” som bygger på ”islamofashistiska” ideologier?   

Dikran Ego
Journalist