Efter att USA:s utrikesminister deklarerat att IS är skyldig till folkmord pågår en debatt om vad det betyder och vilka följder det kan få.

Som Hujådå tidigare berättat förklarade USA:s utrikesminister John Kerry nyligen att Islamiska Staten är skyldig till folkmord. Han talade inte om assyrier som ett offer för folkmord utan om ”kristna”. Frågan är vad detta erkännande från den amerikanska regeringen får för konsekvenser. Eller om det får några följder överhuvudtaget.

En av dem som tror att detta är betydelselöst är mänskorättsjuristen Rebecca Hamilton. I en artikel i den ansedda tidskriften Foreign Policy menar hon att Kerrys uttalande kommer att ha ingen eller ytterst liten effekt. Hennes huvudsakliga argument för detta är att ingen amerikansk eller internationell intervention för att stoppa folkmordet i Darfur ägde rum trots att USA:s dåvarande utrikesminister Colin Powell år 2004 kallade händelserna i Darfur för folkmord.

En som har motsatt åsikt är den ansedde folkmordsforskaren Gregory H. Stanton som redan år 2007 tillsammans med tre andra forskare publicerade en studie om vilken betydelser det har att använda ordet ”folkmord”. Studien fokuserade på fyra fall: Ruanda, Bosnien, Kosovo och Darfur. I Ruanda kallades dödandet för folkmord för sent för att det skulle kunna stoppas. I Bosnien var det först efter massakern i Srebrenica som man började tala om folkmord och det var också då som NATO satte in kraftåtgärder, vilket fick slut på kriget. I Kosovo varnades för att situationen kunde leda till folkmord vilket igen fick NATO att ingripa. I Darfur misslyckades världssamfundet därför att FN:s säkerhetsråd inte ville kalla det som hände för folkmord trots att USA gjorde det. Stantons slutsats är att när världssamfundet använder ordet ”folkmord” blir aktionen mycket mer kraftfull än om det i stället talas om ”etnisk rensning” eller något annat.

Gällande folkmordet i Irak och Syrien skriver Stanton:

Vad gäller ISIS har kraftfulla åtgärder redan vidtagits. Att det korrekta namnet används för brottet kan inte bara innebära att FN:s säkerhetsråd hänför ISIS till Internationella Brottsmålsdomstolen utan öppnar också vägen för att säkerhetsrådet auktoriserar att folkmordet stoppas och ISIS besegras.

En som inte är övertygad är William McGurn, som bland annat varit talskrivare åt president George W. Bush. I en artikel i Wall Street Journal noterar han att anonyma tjänstemän vid amerikanska utrikesministeriet till flera medier förklarat att Kerrys uttalande inte innebär en skyldighet för USA att sätta ett stopp för folkmordet. McGurn menar också att det amerikanska engagemanget för att stoppa IS har varit halvhjärtat och ser ut att förbli så. General Joseph Votel, som av president Obama utsetts till att leda operationerna mot IS, konstaterade i en utfrågning i Senaten i mars att han är oroad (I do have concerns) över hur kampen mot terrorsekten framskrider. McGurns kommentar är bitande:

Sanningen är att de som drabbas av IS:s folkmord behöver en militär strategi för att stoppa det, inte att en utrikesminister kallar deras banemän för folkmördare.

McGurn konstaterar att detta inte är första gången som vackra ord ersätter konkret handling. Efter att Boko Haram i april 2014 kidnappade 276 flickor reagerade världen med avsky. Bland annat Michelle Obama poserade med slagordet Bring Back Our Girls och förklarade att hennes man hade gett order om att ”göra allt som är möjligt” för att hjälpa Nigerias regering att befria flickorna. Idag, två år senare, är de flesta av flickorna fortfarande kidnappade. Och bortglömda.

McGurns slutsats är följande:

Historien om folkmord i modern tid antyder att det budskap Obamaregeringen sänder till dessa hjälplösa mänskor är följande: När vi fångar Islamiska Statens ledare kommer vi att ställa dem inför rätta för brott mot mänskligheten. Men troligtvis sker detta inte förrän ni alla är döda.