Är vi moraliskt ansvariga för våra förfäders brott? De flesta skulle spontant svara nej. Svante Lundgren skriver att frågan är mer komplicerad än så.
Den armenisk-amerikanska filosofen Armen T. Marsoobian argumenterar i senaste numret av tidskriften Genocide Studies and Prevention för att vi bär ett ansvar för vad våra förfäder har gjort. Och han resonerar uttryckligen utifrån en folkmordssituation.
En vanlig invändning mot detta är att man är ansvarig för sina egna handlingar, inte för sådant som har hänt innan man föddes. Inget man gör eller låter bli att göra idag förorsakar att judar dör i Auschwitz eller osmanska kristna i Deir ez-Zor. Det förflutna är förgånget, inget kan ändra det. Men när Marsoobian talar om ansvar för tidigare generationers missgärningar handlar det inte om att förändra det förflutna, utan om att ta ansvar för det nuvarande, både för sitt eget handlande och även för den grupp man tillhör.
Man väljer inte sina föräldrar eller vilken etnisk eller religiös grupp man föds in i. Men man väljer att stanna kvar i denna grupp eller lämna den. Väljer man att stanna kvar följer, enligt Marsoobian, vissa moraliska förpliktelser med detta val. Om det finns moraliskt förkastliga seder och institutioner (t.ex. slaveri eller kvinnoförtryck) i dessa grupper är vi moraliskt förpliktade att försöka ändra på dessa. Har tidigare generationer av vår grupp gjort brott mot mänskligheten kan vi självfallet inte göra det ogjort, men vi kan verka för att gottgöra offren och skapa en medvetenhet om att detta inte får ske igen.
Det var just ett sådant ansvarstagande som gjordes i Västtyskland efter andra världskriget och som bidrog till att landet blev en stabil demokrati och kunde reparera det rykte som nazismen så grovt hade besudlat. När det gäller Turkiet har vi dessvärre inte sett en tillstymmelse till något motsvarande. Dagens turkar kan inte gömma sig bakom att det handlar om händelser för nästan hundra år sedan eller att den turkiska republiken skapades först 1923. Som Marsoobian uttrycker det: moraliskt ansvar över generationerna (intergenerational moral responsibility) är ett ansvar inte gentemot det förflutna i sig, utan gentemot det förflutna i den mån det påverkar det nuvarande. Och ingen kan förneka att det osmanska folkmordet på kristna har spelat en avgörande roll för hur dagens Turkiet ser ut.
Att Turkiet inte bara vägrar att kompensera offren, utan dessutom ljuger om de historiska händelserna gör att det moraliska ansvaret är speciellt tungt på dagens turkar. Det som Marsoobian däremot inte diskuterar är att de flesta turkar inte förvränger historien av illvilja utan av okunskap. De har ju uppfostrats med den officiella turkiska versionen. Därför vilar ett speciellt ansvar på dem som borde veta bättre: historiker, intellektuella, beslutsfattare. Alltför få av dem har levt upp till sitt moraliska ansvar.
Vikiga är också Marsoobians avslutningsord: ”Erkännande är det första, inte det sista, steget i en moralisk försoning mellan de efterkommande till förövarna respektive offren för ett folkmord.”
Svante Lundgren
Docent och författare
