Under många årtionden var de olika typerna av syrisk skrift klassificerade och döpta av västerländska forskare utmed de olika orientaliska kyrkorna. Denna klassificering tillbakavisas på ett framgångsrikt sätt av Ayda Kaplan från Belgien.

Västerländska forskare har under årtionden valt att klassificera och döpa de olika typerna av syrisk skrift efter de olika orientaliska kyrkorna. Därför har man länge talat om exempelvis Nestoriansk-syriska, Kaldeeisk-syriska och Melkitisk-syriska. Denna strikta kyrko-orienterade klassifikation av syriskan, en skrift vida spridd i antikens Mellanöstern och Asien, har tillbakavisas nu av Ayda Kaplan från Belgien.

Den 10 december försvarade Kaplan sin 700-sidiga doktorsavhandling med titeln ”Syriac Paleography: The development of a method of expertise on the basis of the Syriac manuscripts of the British Library (Vth-Xth c.)”. Paleografi är studiet av antika skrifter vilket inkluderar tolkning, ålderbestämning och platsbestämning av en text eller inskription.

Disputationsceremonin som hölls i det ansedda Catholic University of Louvain markerade slutet på åtta års studier av manuskript och fem års studier för själva doktorsavhandlingen för Ayda Kaplan, som nu kan titulera sig Doktor. Många från den assyriska kolonin i Belgien var närvarande under disputationen. Nahro Beth-Kinne, producent av radioprogrammet ”Assyrian Voice” i Bryssel kommenterade:

– Det här är historiskt. Såvitt jag vet är Ayda den första med assyrisk bakgrund som tar tag i detta sedan 1300-tals tänkaren och kyrkoledaren Barhebroyo.

Genom sin doktorsavhandling har Kaplan lagt grunden för en ny disciplin i syrisk paleografi genom att utveckla en ny metod för att klassificera de olika skriftformerna. Colette Sirat, en erkänd forskare inom hebreisk paleografi från Sorbonne universitet i Frankrike menar att Kaplans nya metod kommer att underlätta för paleografi studier inom andra språk såsom hebreiska, arabiska, armeniska och koptiska.

Istället för att koppla samman olika stilar av syriskan till olika kyrko-inriktningar har Dr. Kaplan utarbetat en ny indelning baserad på själva skriftens form istället för olika orientaliska kyrkor. I sin avhandling har hon döpt den äldsta syriska skriftformen med de tidigaste funna inskriptionerna från första århundradet, till ”Syriac monumental”.

Denna skriftform, även känd som Estrangelo, användes i formella sammanhang, exempelvis monument och gravstenar. Den andra skriftformen döptes av Kaplan till ”Syriac monumental semi-courant”, och uppvisar drag av Estrangelo men även nya drag som visar att den användes i mer vardagliga sammanhang. Den unga forskaren identifierade en tredje form av syrisk skrift som hon har döpt till ”Courant semi-monumental”. Namnet avslöjar att de ”vardagliga” dragen är dominerande i denna skriftform och de ”Monumentala” dragen har fått träda tillbaka.

Den fjärde och sista skriftformen är känd som ”Serto”. Den skiljer sig från de övriga tre formerna genom att den var den mest vardagliga skriftformen men även genom att den har några unika drag.

– Jag lyckades tillbakavisa den kyrko-orienterade klassificeringen eftersom jag kunde bevisa det gemensamma användandet av ”Monumental semi-courant skriften” bland flera österländska kyrkor. Indelningen av skriften utmed kyrkor är ologisk när vi nu vet att gemensam användning fanns, säger Dr. Ayda Kaplan.

Hennes akademiska framgång har redan skänkt henne erkännanden inom forskarvärlden och hon har nyligen blivit inbjuden av andra forskare att ingå i ett ansett projekt kallat Manumed. Projektet är EU-finansierat och går ut på att bevara och studera antika texter från Mellanöstern och Nordafrika.

[FOTNOT: Texten är publicerad på AINA.org och översatt till svenska av Aram Barsoum]