Är Sveriges samhällssystem ett system att föredra framför andra? Kan fördelarna uppväga nackdelarna? Finns det perfekta systemet någonstans i världen? Vad är första steget till förändring? Sådana frågor har Rabi Asmar bollat fram och tillbaka med sina vänner – ibland ända fram till morgontimmarna.

Sveriges samhällssystem är inte utan brister. Det är heller inte rättvist för alla. Ett system utan brister och med rättvisa för alla är en utopi. Mina vänner och jag har haft långa diskussioner om systemet i Sverige. Vi har suttit och diskuterat detta fram till morgonens tidiga timmar, vägt fördelar mot nackdelar utan att komma till en slutgiltig slutsats.

Vi är så bra på att hitta felen i samhället, allt från sjukvården till ekonomin och skatterna. Till och med det kalla vädret, som visserligen inte hör till samhällssystemet, kommer upp med jämna mellanrum. Lösningen blir alltid att flytta från Sverige. Vissa vill till Spanien, andra till USA medan en del funderar på Australien.

Vården är ett återkommande diskussionsämne, missnöjet med köerna och kvaliteten är stort. De av oss som är lagda till höger vill ju självklart privatisera, de av oss som är lagda åt vänster vill undvika detta. Något som många av oss är överens om är att vården i Sverige inte fungerar som den bör. Det kan jag hålla med om. Ett bra exempel som dök upp häromdagen är att politikerna i Södertälje ville lägga ned sjukhusets BB-avdelning, ett tydligt tecken på hur dålig sjukvården är. Att man ska behöva åka ända ner till Huddinge för att föda. Men som tur var blev folk arga och sa emot så att BB blev kvar. Ja, vilken tur tycker jag. Det man inte inser då är att systemet fungerar, när folket klagar högljutt och kämpar för något som de vill ha, så får de oftast som de vill. Det är det som kallas demokrati. Det är meningen att man ska säga emot när någon orättvisa sker, så att politikerna ser att folk bryr sig. Det är det folket är dåliga på här i Sverige. Media kan få skriva hur mycket de vill, men om folket inte ställer sig upp och klagar så händer inget. Precis som att man måste höja rösten och vara bestämd för att få ett litet barn att förstå, precis så måste man göra för att påverka systemet. 

En medelsvensson får ett brev hem och ser att hyran kommer att stiga, trots att boendet inte förbättrats på något sätt. Personen i fråga beklagar sig och väljer att stänga in känslorna tills nästa val. Vad händer när vi röstar ur rent missnöje? Vi röstar på en förändring utan att riktigt förstå vad den innebär, för det spelar ingen roll. Vi vill ha en förändring för att vår hyra har ökat flera gånger, elen går aldrig ner bara upp trots att det finns gott om snö. Jag fick vänta sex timmar på akuten när jag bröt armen, bensinen är så hög att jag inte har råd med min bil längre, skatten är så sjukt hög att jag knappt får ut något av min lön. Ja, listan kan göras längre, men vad spelar det för roll när en ny regering träder in och folket är fortfarande lika passiva och inte vågar ställa sig upp och säga emot när nya regeringen bryter det ena löftet efter det andra.

Ta hyreshöjningen till exempel. Det man gör i andra länder är att gå över till grannen och diskuterar situationen. Till slut är hela grannskapet engagerat i frågan. Tillsammans kan de påverka hyresvärden till att slopa höjningen. I Sverige gör man saker annorlunda. Gud förbjude att jag går över till grannen, det kan ju vara skämmigt eller så kan ju grannen ta illa vid sig. Nej jag sitter bra här hemma, det är inte värt en promenad ut i kylan. Visst finns det undantag, där folk har sagt emot och fått som de vill, men dessa är långt ifrån tillräckliga. I andra europeiska länder är folket mer engagerat och vågar mer, mest för att de sociala banden är starkare. Det som sker i Frankrike är inte bara dåligt, de utnyttjar sin demokratiska rätt även om det kan ske på fel sätt ibland.

Vi kan bestämma över hur våra skattepengar skall fördelas, vi kan bestämma att mer pengar skall gå till vården och ett nytt system införs. Vi kan bestämma hur samhället ska styras. Det enda vi behöver göra är att gå över till grannen och tillsammans göra vår röst hörd. Det enda vi inte kan bestämma över är ju vädret. Fast du kan ju påverka den genom att börja leva mindre miljövänligt så hinner snart växthuseffekten ikapp oss och vi får en varm Spanien-sommar. Det går snabbare om du får grannen med dig.