I den andra och avslutande delen av artikeln dyker författaren djupare in i Gilgamesheposets dolda budskap och dess parallel till Platons filosofi.
Raderna om Uruks murar och uppmaningen att vandra runt den i slutet av berättelsen är en upprepning från eposets prolog. Tillsammans bildar prologen och slutet berättelsens ramverk. Detta ramverk kan ses som en litterär parallell till Uruks runda mur. Om man tar uppmaningen att gå runt muren bokstavligt och läser prologen igen uppstår en gåta. I prologen sammanfattas vad Gilgamesh uppnådde i sitt liv. Det står att han ”erfor allt, förstod allt”, att han fick ”kunskap om allting som finns” och att han ”såg hemligheten och uppenbarade det dolda”. Hur fick han all den kunskap och visdom och vad syftar hemligheten på som han uppenbarade? Om det står det inget i eposets berättelse. De flesta som läser prologen igen brukar bortse från gåtan. Men det finns ett svar på gåtan som döljer Gilgamesheposets verkliga hemlighet. Det är ett svar som är mycket trösterikt och har ett evigt budskap.
I eposets första rad står det att Gilgamesh ”såg Djupet, jordens grund” och han därmed kunde erfara allt och få kunskap om allting som finns. Vad är då Djupet som sägs vara alltings grund? Det är den kosmiska urkällan Apsu. I den finns alla me, de eviga, oföränderliga och oförstörbara urformer till allting som finns. Tillsammans bildar Apsu, med sina me, den kosmiska ordningen och alltings grund. Apsu är visdomens gud Eas domän. Genom att Ea kan skåda Apsu och ha tillgång till alla me besitter han all visdom, eftersom urformerna är källan till sanningen, varat och utgör alla kunskapers grund. När Gilgamesh dyker ner till Apsu är han helt upptagen av att finna och fånga Livets växt. Det sägs inget om vad han upplever i kontakten med Apsu. Men den som ser Apsu får tillgång till all kunskap och visdom. Som det sägs i en sumerisk text, den som ser Apsu får frid i sitt inre. Det är exakt som det står i eposets prolog. Gilgamesh ”fick frid till slut”.
De heliga ritualerna som utfördes i templen syftade till att uppenbara Apsu. I templen fanns en skål eller en hel bassäng som symboliserade den kosmiska källan. Gilgameshs hemliga budskap är att alla kan liksom han kan dyka ner i sitt inre, genom att be, meditera och genom inre koncentration komma i kontakt med den eviga kosmiska källan och på så sätt få kunskap, visdom och inre frid.
Budskapet om människans psykologiska och andliga utveckling och målet att söka den kosmiska och gudomliga källan i Gilgamesheposet lade grunden för en syn som delas av många filosofiska och religiösa traditioner. Denna uppfattning präglar många av världsreligionernas mystiska traditioner. Den kanske mest närliggande parallellen till Gilgamesheposets hemliga lära finns dock hos den grekiska filosofen Platon. I dialogen Gästabudet skriver han att sökandet efter evigt liv är naturligt för människan. Vidare skriver han att människans utveckling går genom tre faser. Dessa tre kallar han begäret, hjältemodet och förståndet. Det är exakt samma faser som Gilamesh går igenom. När Platon diskuterar hjältemodets fas skriver han att en del människor strävar efter att bli namnkunniga och ”till att vinna ett rykte, odödligt för eviga tider” (Gästabudet, 208c). Enligt Platonexperter är uttalandet ett citat från ett okänt verk. Detta verk är kanske inte så okänt. I Gilgamesheposet säger Gilgamesh han strävar efter att ”få ett evigt namn, ett evigt rykte”. Detta uttalande finns att läsa även i det gammalbabyloniska Gilgamesheposet och i Gilgamesheposets standardversion som spreds till många länder. Den sanne filosofens högsta mål enligt Platon är att skåda alltings sanna grund där alla fullkomliga, eviga och oföränderliga former för allting finns. Det var precis som Gilgamesh gjorde så många år före Platons levnadstid.
Upptäckten av Gilgamesheposets hemliga budskap och parallellen till Platons filosofi kommer att ingå i Lennart Warrings och Taina Kantolas kommande bok Filosofins gryning.
Lennart Warring
