De senaste fem åren har doktoranden Kenneth Nordgren från Karlstad haft med assyrier att göra. Han har bland annat intervjuat ungdomar och läst samtliga nummer av tidsskrifterna Hujådå och Bahro Suryoyo. Hans intryck efter flera års forskning; – Ni är helt vanliga människor!

Terrorattacken den elfte september i USA blev ett utmärkt tillfälle för Kenneth Nordgren att göra en studie om hur olika grupper av människor tolkar händelser olika beroende på bakgrund och historisk uppfattning. Den assyriska/syrianska gruppen i Sverige visade sig perfekt för denna studie, dels för att historien spelar en viktig roll inom gruppen och dels för att tidsskrifterna Bahro Suryoyo och Hujådå var möjliga att analysera för en svensk forskare tack vare utgivningen på svenska.

– Det var fascinerande att läsa tidsskrifterna eftersom de bärs upp av människor som brinner för dem, man märker att de lägger ner massor med tid och energi på att ge ut dessa tidsskrifter och man måste också tänka på att många av dem kunde väldig dålig svenska men jobbade ändå hårt för att få fram svenska artiklar, så det fanns ett stort behov av att uttrycka sig, säger Kenneth Nordgren.

Att läsa Bahro Suryoyo och Hujådå har varit en av flera olika delar i hans studie. En av hans slutsatser i den 300 sidiga avhandlingen ”Vems är historien? – Historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella Sverige” går ut på att skolundervisningen i historia måste anpassas till dagens samhälle.

– Skolundervisningen måste förändras eftersom Sverige har förändrats. På en skola i Karlstad där jag kommer från så finns det 67 olika språk. Kanske alla i Sverige inte ska läsa exakt samma historia i skolan. Om man tar Södertälje som exempel så är assyrier/syrianer en så stor grupp. Om man anpassar historieundervisningen till olika områden så kan man skapa mer förståelse och ge ungdomarna en starkare identitet, resonerar han och förklarar vidare;

– På ett sätt har historieböckerna blivit mindre mångkulturella än vad dom har varit tidigare. Förr var historieböckerna mer omfattande, där fanns till exempel text om Ottomanska riket, men det har ju i princip rensats ut om man tittar på dagens historieböcker. Där finns inte särskilt mycket om Mellanöstern heller.

Och historia är viktigt, inte minst för ett folk i exil, föreställningen om att man har en gemensam historia och ett framtida öde ger bättre förutsättningar för att behålla sin identitet, enligt Nordgren. Han har upptäckt att det historiska ursprunget är viktigt för ungdomarna, speciellt folkmordet Svärdets år – Seyfo, även om själva kunskaperna om det inte alltid är så djupa. Efter fem år av intellektuell bekantskap med den assyriska/syrianska gruppen i Sverige konstaterar Nordgren att:

– Ni är helt vanliga människor. Man kan också säga att det är en ganska tydlig grupp i Sverige och har blivit så alltmer under de senaste åren. Man har kommit fram mer i massmedia, inte minst genom fotbollen, dokumentärfilmer men också genom många intellektuella inom forskningsvärlden, journalister och liknande. Jag tror att assyrier/syrianer är förhållandevis välkända i Sverige nu. Men så har inte den här historiestriden eller namnstriden alltid varit produktiv för er. Samtidigt är det lite dubbelt, man kan säga att namnstriden har på ett sätt varit en del av det som har gjort er till en så tydlig grupp. På så sätt har man stärkt sig. Men samtidigt har det varit en splittring och det har varit mycket bitterhet inblandat i detta.

På frågan om assimilering och assyrier/syrianer svarar han:
– Inom överskådlig tid kommer man nog att behålla sin identitet men assimileringen fortsätter också, och i vilken mån den är ett hot vet jag inte, det är svårt att säga. Man kan säga att ni kommer att fortsätta att förändras i exilen och ni har redan förändrats mycket, men det behöver inte innebära ett hot mot identiteten. En etnisk identitet kan vara väldigt stark, menar han.

Under sitt arbete har Kenneth Nordgren upptäckt ett forskningsområde kring assyrier/syrianer som han gärna vill att någon tar tag i.

– En studie som vore intressant är att titta på hur er diaspora-gemenskap har byggts upp, organisationer, tidsskrifter, kyrka och andra informella nätverk och inte minst ekonomin. Det finns mycket intressant där att titta på, avslutar Kenneth Nordgren.