Den turkiske premiärministern framförde nyligen en ursäkt till de alevitiska kurderna som föll offer för en massaker i slutet på 30-talet. Har Erdogan därmed öppnat upp dörren för en ursäkt även för Seyfo? Simon Barmano, tidigare ordförande i Assyriska riksförbundet ger sin syn på utvecklingen.

Den 23 november framförde Erdogan sin ursäkt framför kamerorna. 

– Det här är en av våra mest tragiska händelser i vår moderna historia, sa han och bad om ursäkt till den kurdiska minoriteten i Turkiet. Det var under åren 1937 och 1938 som turkisk militär utförde en massaker på flera tusen människor som gjorde uppror mot statens tvångsförflyttningar. Fram till nu har händelsen varit mer eller mindre tabu i Turkiet och alla försök att få en ursäkt möttes av ett kompakt motstånd. Därför ses Erdogans ursäkt som en kursändring för turkisk politik. Få hade hopp om att få se en turkisk premiärminister ställa sig framför kamerorna och be om ursäkt till en av landets minoriteter. 

En av många assyrier som noga följer utvecklingen i Turkiet är Simon Barmano från Jönköping. Som tidigare ordförande för Assyriska riksförbundet är han politiskt intresserad och har själv arbetat för assyriernas rättigheter i Turkiet. Här ger han sin analys av Erdogans ursäkt och vad den kan komma att betyda för assyrierna. 

Vad är bakgrunden till ursäkten? Varför ber Erdogan om ursäkt just nu?

– Som jag ser det så har Erdogan passat på att slå två flugor i en smäll. Genom ursäkten så vill han visa kurderna, som är en stor väljargrupp, att han är deras vän. Samtidigt så är det ett politiskt slag mot CHP partiet som är en konkurrent till hans AKP-parti. Det finns mycket mer att be om ursäkt för om Erdogan vore uppriktigt intresserad av det. 

Hur har hans utspel tolkats av turkisk media?

– Vänstermedia tycker att det är otillräckligt med en muntlig ursäkt för enbart den massakern. Den media som står nära hans parti tycker dock att det är bra och tillräckligt. 

Har Erdogans muntliga ursäkt följts upp med frågor kring kompensation för offrens efterlevande?

– Inte riktigt. Det börjar höras på en del håll men det är inte en fråga på dagordningen än.

 Att en turkisk premiärminister ber om ursäkt till kurder eller någon annan av landets minoriteter är något som var otänkbart tidigare. Har samhällsklimatet förändrats gentemot minoriteterna?

– Ja, det är en förändring och visst innebär denna ursäkt ett stort steg och något helt nytt för turkarna, men samtidigt är det långt ifrån tillräckligt. Ursäkten måste följas upp. Det mesta i Turkiet stannar vid muntliga uttalanden och löften, i praktiken är det lite som implementeras. 

Hur tolkar du detta för assyriernas, grekernas och armeniernas del? Börjar Turkiet bli redo för att göra upp med sin historia?

– Det är som sagt en liten början på den vägen. Personligen är jag övertygad om att Turkiet kommer att erkänna Seyfo, det handlar bara om när det kommer ske.

 Mattias Shemun