En sommardag 2014 dånade orden ”Free Assyria” över Mynttorget i Stockholm. Frustrerade assyrier bankade på stormakternas portar i hopp om att någon skulle lyssna. IS hade intagit Nineve, assyriernas kärnområde, och hundratusentals assyrier fördrevs från sina hem.
I Stockholm stod därför tusentals assyrier och ropade på hjälp. När dånet dött ut skyndade flera av dem iväg för att delta i Pridetåget i närheten.
För två år sedan deltog flera representanter från assyriska organisationer i Pridetåget. Året därpå var Assyria TV på plats och bevakade evenemanget. Det var inga problem med det – förutom det problem som nu konstruerats av Nisha Besara.
Onsdagen den 15 juni skrev hon en krönika i Expressen. Där drog hon en parallell mellan Mynttorget 2014 och Orlando-massakern 2016. Hon argumenterade för vikten av att stå upp för sina åsikter och delta i den demonstration man själv känner för.
Hon kritiserar kulturen och normerna, menar att den assyriska strömmen är för stark för att simma emot, att svekets vågor hade svept iväg henne om hon hade valt bort en demonstration mot IS för en demonstration för homosexuella.
Frågan är varför hon ens måste välja. Nisha hade, precis som flera andra assyrier, kunnat gå på bägge evenemang. Vidare – varför skulle hennes folk ha sett ner på henne, när många assyrier beundrar den homosexuelle assyriske politikern Robert Hannah?
Hannah har lyckats gå balansgången mellan att stå upp för sin sexuella läggning och samtidigt behålla engagemanget för sitt folk vars existens i hemlandet är hotad. Det är därför tydligt att motsatsförhållandet Besara vill måla upp är hennes egen konstruktion.
IS avrättar en assyrier med svärd lika gärna som de knuffar ner en homosexuell från ett hustak. Terrororganisationen gör alltså ingen skillnad på dem – så varför gör Nisha Besara det?
Dessutom är frågan vad denna ”etniska minoritet” – som Nisha kallar assyrierna – har med Orlandomassakern att göra över huvud taget. Den irrelevanta parallellen kanske bottnar i en självförnekelse – en sådan som är talande för en handfull assyriska profiler.
Nisha Besaras artikel är nämligen symptomatisk för många assyrier som hamnar i det offentliga. Snarare än att lyfta fram ett pågående folkmord och benämna sitt ursprungsland som Assyrien, hånar man offren genom att dra en konstig koppling hela vägen från Stockholm till Orlando.
I stället för att visa att denna existentiella kamp är två sidor av samma mynt, konstruerar Nisha Besara ett motsatsförhållande mellan att å ena sidan stödja homosexuella, och å andra sidan demonstrera för förföljda ursprungsbefolkningars rätt att existera i sina hemländer.
Att plocka politiskt korrekta poäng i Orlandomassakern väger uppenbarligen tyngre för Nisha Besara än att känna ett ansvar för att även uppmärksamma sin egen folkgrupps svåra situation i Mellanöstern. Kanske upplever hon att genom att demonisera den assyriska kulturen blir hon friare och modernare i sin jakt på att finna modet att stå upp för sina åsikter.
Kanske är hon bara omedveten om att hennes artikel skadar det assyriska folket mer än det gynnar de homosexuella.
—
Expressen vägrade att erbjuda skribenten genmäle.
