Med fina tal, vacker poesi, känslosam musik och sång hedrar assyrierna årligen sina martyrer. Igår hedrades martyrernas minne i S:t Jakob i Södertälje och Moussa Esa förstår att det är kulturen som kommer att hålla minnet vid liv.
Sju stockholmsföreningar, ungdomsförbundet och Stockholms ungdomsdistrikt hade slagit ihop sina krafter och samlats i S:t Jakob i Södertälje. Minnet av våra martyrer skulle hedras och det var ett fullspäckat två timmars program.
Av de fina talen och poesin är det dessvärre inte mycket som slår an en djupare känsla som är värd martyrernas minnen. Margareta Viklunds lilla anekdot från hennes resa till Irak kom ändå nära.
Där träffade hon två bröder som bodde under omänskliga omständigheter. När hon hört deras livshistoria frågade hon vilka delar av deras berättelse hon kunde återberätta för medier och makthavare, utan att undanröja deras identitet. Hon var orolig för att äventyra den lilla säkerhet bröderna hade. Svaret hon fick har gjort ett starkt intryck på henne:
– Berätta om allt det du hört. Gör allt vad du kan. Vi är inte rädda trots att bödlarna står utanför vårt hem. De kan döda oss, men vi kommer aldrig att lämna våra hem, sade bröderna med kraftfull och stadig röst.
Dessa är vår tids martyrer. De är medvetna om sin situation, men de är inte rädda. Viklund avslutade med att det finns massor kvar att göra och att var och en av oss måste hitta sin uppgift för att hjälpa dessa människor. De lever sitt martyrskap varje dag.
Men det som ändå rörde upp mest känsla för vår historia var musiken och sången på slutet. Att höra assyrisk sång, här framförd av, Alber William slår an den känsla av samhörighet och identitet som är värdigt våra martyrers minne. Det är en annorlunda känsla av stolthet att höra assyriska ord besjungas till assyriska toner.
Att se en assyrisk teateruppsättning, att gå på en assyrisk konsert, att lyssna till assyrisk poesi är mäktigt. Att höra det vackra språket användas på så många olika sätt, att finna dess styrka och att förstå dess ursprung är ett direkt kvitto på att det här folkets identitet.
Fotbollen i all ära, den fungerar som bra marknadsföring för vårt folks namn och frågor. Men om vårt folk inte ska decimeras till fotbollssupportrar måste vi satsa mer på vår kultur och vårt språk. Allt annat känns lika onödigt som att måla fasaden på ett fallfärdigt hus.
[FOTNOT: Övriga som höll tal var Yalda Marokil, Nahrin Maraha (AKF), Yilmaz Kerimo (s), Mats Pertoft (mp), Anders Lago (s) kommunstyrelseordförande i Södertälje, Ninos Maraha (fp). Poesi lästes upp av Arbelina Cannon, Aziz Hawsho, Michael Dawoud, sångare var Ninib Abdulahad Lahdo, Orshina Chammas och Albert William. Moderatorer var Sonya Aho och Hamurabi Bahe.]
