Ninos Maraha berättar om sitt sista minne av Hobil Haidari och hur han upplevde honom som privatperson och som en eldsjäl i den assyriska rörelsen.

Sista gången jag träffade Hobil var i samband med en av Assyriska FF:s sista tv-sända bortamatcher i restaurangen Limerick som var fullpackad med besvikna Assyriska fans. I pausvilan samspråkade jag och Hobil lite lätt över Assyriskas miserabla situation. Där andra stod upp och svor och var allmänt frustrerade över lagets uteblivande resultat pratade Hobil i en lugn och mjuk ton om de problem Assyriska brottades med.

Visserligen var det en match som Assyriska sedvanligt förlorade med uddamålet, men vårt samtal demonstrerade Hobils coolness och positiva inställning till livet för Assyriska var livet för honom. Jag sörjer Hobils abrupta bortgång för hans värme och medmänsklighet. Jag kommer att sakna Hobil som vän och kunskapskälla. Mina tankar går i första hand till familjen Haidari.

Fredagen den 3:e november begravdes Hobil Haidari och lämnade jordelivet till förmån för himlariket. Det är så jag vill se det samtidigt som det ännu inte riktigt har sjunkit in att Hobil inte kommer att stå i Assyriska klacken när säsongen drar igång framåt våren igen. Förlusten av en son, bror, vän och eldsjäl i det assyriska föreningslivet kom som en blixt från en klar himmel och har berört ett helt folk. På minnesceremonin i Assyriska Kulturhuset i Södertälje, direkt efter begravningen, serverades det mat till alla som hade deltagit i sorgen. Kulturhuset var fullsatt och vi som var där bevittnade ett vackert och värdigt avslut på Hobils, ack så korta, liv.

Hobil var ett kärt barn som var fostrad i den assyriska rörelsen och en förebild för den assyriska ungdomen. Representanter från ARS, AUF och ADO närvarade på minnesceremonin och höll tal till Hobils minne och sörjde hans död som en förlust för den assyriska nationen. Hobils svenske vän och arbetskollega från företaget Releye talade om Hobil som om han fortfarande levde och beskrev Hobil som en kär och mycket kompetent kollega, samtidigt som han var väldigt befriande när han skojade om Hobils kärlek till karaoke och discodans. Det mest gripande talet höll Hobils storebror Robil som visade stort mod när han steg fram till mikrofonen och kärleksfullt förmedlade sina tankar om sin döde bror. Jag tror inte att det var någon av de närvarande som lyckades hålla inne med sina tårar. Tihe Robil.

Hobil Haidari var fyra år äldre än mig och tillhörde således den generation assyrier som var väldigt aktiva i den blomstrande assyriska ungdomsrörelsen på 90-talet. I mina tidiga tonår brukade jag följa med mina äldre syskon på veckoslutskurser och idrottsturneringar och fick tidigt olika förebilder inom den assyriska ungdomsrörelsen. En av dessa var Hobil Haidari som tillsammans med sin bror Robil och sina övriga syskon skördade stora framgångar i de årliga volleybollturneringarna som arrangerades runt om i landet. Min första bild av Hobil var volleybollspelaren som ständigt närvarade på de assyriska idrottsturneringarna på 90-talet.

Under mina studentår i Jönköping i slutet av 90-talet fick jag tillfälle att lära känna Hobil på ett djupare plan. Hobil var färdigtutbildad dataingenjör och som person var han inkluderande i den meningen att han alltid ville väl och arbetade för sitt folks bästa. När jag senare tillträdde som kassör i AUF:s styrelse 2003 tog jag över posten från just Hobil, som hade varit kassör de två föregående åren. Som nybakad civilekonom tog jag mig an uppgiften att upprätta och utveckla AUF:s ekonomiska struktur som Hobil hade lagt ner stor möda på. Många av de idéer som jag förverkligade gjorde jag med hjälp av Hobil som hade mycket att ge och jag tog tacksamt emot all hjälp och stöd från honom.

En sann ”othuroyo umthonoyo” som brann för sitt folk och levde upp till den assyriska ideologin har lämnat oss. Hobils personlighet var som skapt för att sitta i olika organisationsstyrelser. När vi diskuterar organisationsutveckling är det en kombination av kompetens, vision och handlingskraftighet jag tänker på och i sådana sammanhang är personer som Hobil oumbärliga. Uppväxt och fostrad i det assyriska föreningslivet med akademisk bakgrund och en saklighet som få är Hobil en stor förlust inte bara för familjen Haidari utan för hela det assyriska folket. Vi har förlorat en son och ännu mer, vi har blivit av med en ovärderlig resurs för den assyriska rörelsens utveckling. Må hans värme och kunskap gå i arv och förbli en inspirationskälla inom den assyriska rörelsen.

Vila i frid.