Den 6 februari 2006 höll professor David Gaunt en presentation av sin bok ”Massacres, resistance and protectors” på Södertörns Högskola. Bland åhörarna fanns två turkiska män, som frågade Gaunt om antalet deporterade och antalet dödade samt vad han visste om assyrier-kaldéer-syrianer som deporterades till Polen.
David Gaunt besvarade frågan om antalet deporterade och dödade samt tillade att deportationerna innebar döden för de deporterade. Han fortsatte och uppgav att han inte kände till något om några deportationer till Polen, men att han gärna skulle ta emot dokument som påvisade att deportationer hade skett till Polen.
Jag vände mig då till de turkiska männen och sade att inte en enda människa hade deporterats till Polen och att det inte finns en enda assyrier-kaldé-syrian som levde i Polen vid den tiden.
När Gaunt var klar med sin presentation, gick jag fram till männen och presenterade mig samt frågade om de kom från någon organisation. De svarade nekande och uppgav att de kom till presentationen enbart i egenskap av privatpersoner. Sedan gick de rakt på sak och frågade vad vi egentligen ville åstadkomma med alla dessa aktiviteter om vad som hände år 1915.
Jag svarade dem att innan vi berättar vad vi vill angående 1915, så har vi dagsaktuella kränkningar och förtryck mot assyrier-kaldéer-syrianer som måste upphöra. Jag började räkna upp:
-Turkiska staten omvänder våra gamla kyrkor till moskéer, exempelvis i byn Bote.
-Turkiska staten har konfiskerat fastigheter tillhörande våra stiftelser, exempelvis har syrisk-katolska residenset i Mardin omvandlats till museum.
-Många assyrier-kaldéer-syrianer har fått se sin egendom ockuperad av personer som står staten nära.
-En muslim kan idag när som helst bilda en stiftelse och köpa fastigheter, men icke-muslimer är förhindrade att göra detta.
-Våra barn kränks och förnedras dagligen i skolorna pga nya avsnitt i läroböckerna i historia.
-Ministerierna och media sprider dagligen hatpropaganda och hot mot icke-muslimer.
-Gärningsmännen lagförs ej efter grov misshandel av kristna.
-Vi saknar rätten att lära oss vårt hemspråk, vår kultur och att ge ut egna tidskrifter m.m.
-Vi saknar rätten till skyddat liv och skyddad egendom.
Vi vill att denna förföljelse upphör omedelbart.
Vi vill leva med vår egen identitet, vår egen religion, vår egen kultur utan att vi ska behöva frukta för våra liv. Jag frågade männen om de saknar några av dessa rättigheter här i Sverige. De svarade att de hade alla dessa rättigheter i Sverige, men undrade samtidigt om allt detta verkligen kunde hända i Turkiet idag.
Till frågan om vad vi vill angående folkmordet 1915, räknade jag upp följande:
-För det första vill vi ha tillbaka vårt kulturarv. De tusentals år gamla kyrkorna, klostren och katedralerna ska lämnas tillbaka.
-Alla fastigheter och all privat egendom som har konfiskerats av staten från oss ska lämnas tillbaka.
-Vi vill ha rätten till vår historia och att fritt få skriva, forska och debattera.
-När det gäller den stora frågan om vilket skadestånd vi vill ha för 1915, kan vi lämna den frågan åt sådana domare som är hederliga nog att döma.
Jag avslutade med att säga att vi inte vill ha ett eget land utan att vi helt enkelt vill leva i ett enhetligt Turkiet. Jag frågade om det är för mycket begärt och så svårt att förstå. De svarade nej och vi tog varandra i handen och sade ”på återseende”.