Patriarkens upprepade uttalanden om att vårt folk i själva verket är araber brukar väcka debatt. Så även denna gång, när Viktoria Soma bemöter Afram Barryakoubs text från tjugoförsta januari.
Det må vara modigt och vågat att kritisera den syrisk ortodoxa kyrkans överhuvud i Syrien för hans ogenomtänkta uttalanden om att kalla det assyriska/syrianska folket för araber, men det är ännu mera ogenomtänkt att vara luddig och oförstående arrogant i sin kritik. Varför anges ingen datum för detta uttalanden? Är det så klokt att manipulera era läsare som identifierar sig som kristna?
Vi som lever i Sverige drar förhastade slutsatser av patriarkens uttalanden. Vi får aldrig någonsin glömma att den syrisk ortodoxa kyrkan och det assyrisk/syrianska folket lever under väldigt svåra
förhållanden i hela Mellanöstern.
Patriarkens generalisering av oss som araber får han själv stå för.
Naturligtvis fördömer även jag hans uttalande om oss som araber. Men jag anar att både fruktan för regimen och rädslan för folkets utvandring från Syrien ligger bakom hans uttalanden. Genom att benämna folket som infödda araber kan hända att han menar sig tro att den syrisk ortodoxa kyrkan och dess medlemmar får det lättare att leva i Syrien och accepteras av regimen som landets medborgare med lika rättigheter som människor.
Jag tror att det är väldigt lätt för oss i diasporan att dra förhastade slutsatser av kyrkans överhuvud i Mellanöstern, då vi varken är förföljda, får gå hungriga eller hemlösa på gatorna.
Vi har det så gott ställt att vi glömmer bort att det råder andra
odemokratiska förhållande i Mellamöstern. Häromveckan var det en av kyrkans ledare i Turkiet som vädjade till alla oss i diasporan, via en av vårt folks tevekanaler, att vara försiktiga med att fördömma turkiska staten, då följderna blir katasrofala ,i form av hot,trakasserier och i värsta fall mord av den syrisk-ortodoxa kyrkans medlemmar i hela Turkiet.
Jag menar inte att man ska blunda för diktatoriska makthavare, men att vi borde vara stöd till våra medbröder, istället för att rasera deras minimala trygghet i Mellanöstern. Vad sägs om att försöka att förstå deras utanförskap, och längtan att få leva sina liv i fred med resten av landets befolkning? Jag vet inte hur länge Barryakoub har vandrat på jorden som invandrare, men jag förmodar att både vårt folk och dess ledare är hjärtligt trötta på att vara invandrare och andra klassens medborgare och
vill göra det bästa av sin situation i Mellanöstern. Vi lider inga större förluster av att bli fel benämnda i någon arabisk
tidning. Det misstaget kan lätt korrigeras. Frihetens mynt har en baksida också, låt oss inte glömma det.
Relaterade länkar:
– Syriska patriarkens kontroversiella uttalanden
