Den 12 augusti 2006 arrangerades en manifestation till minnet av de assyriska martyrerna som dött genom åren till följder av förtryck, massaker och folkmord i dem alla ockuperade delarna av Assyrien. Manifestationen arrangerades i samarbete mellan Assyriska Riksförbundet i Sverige (ARS), Assyriska Distriktet i Storstockholm (ADS) och Assyriska Ungdomsdistriktet i Stockholm (AUDS). Rabi Ousi från Assyriska Föreningen i Stockholm beskriver sina upplevelser från denna viktiga dag.

Vad ska man egentligen ha för förväntningar på en sådan här (enligt mig) viktig dag? Att komma till detta evenemang, denna manifestation och se sitt folk samlat, det är en riktigt skön känsla. Först förväntade jag mig att ungefär tre femtedelar av hela Sergels torg skulle bli fyllt med tanke på antalet assyrier bara i Stockholmsområdet, men att se den del assyrier som fanns på plats var absolut inte en besvikelse.

Manifestationen börjar med en introduktion av Gabro Kurt, som kort förklarar schemat under de två timmar vi fått för att manifestera denna hedervärda dag.

För alla assyriska martyrer som förlorat sina liv under blodiga, extrema förhållanden under folkmorden på assyrierna så släpptes det iväg svarta ballonger som visar den sorg som drabbat assyrierna kort efter den tysta minut som hölls för att hedra de assyriska martyrerna som mist livet under folkmorden.

Efter utsläppet av sorgens ballonger så höll Fehmi Barkarmo, ordförande i ADS, ett tal.

Därefter kom tal av politisk inriktade personer i svensk politik, olika ledamöter och representanter från svenska politiska partier som, Cecilia Wikström (fp), Mikael Damberg (s), Yilmaz Kerimo (s), Margareta Viklund (ordförande för Svenska kommittén för assyrier), Helena Höij (kd), Kalle Larsson (v), Mats Petroft (mp).

Även personer som David Gaunt (professor i historia, och författare till en nyligen utgiven bok om folkmordet) och Sabri Atman (folkmordsforskare från Holland), höll tal om folkmordsfrågorna.

Utöver dessa tal så fick vi känsloladdade uppträdanden av Emil Brikha, en poet som berättade att han kände sig hemma bland det assyriska folket.

Vi fick även under manifestationen ta del av vacker känsloväckande musik och sång från våran kära assyriska musiker och kompositör Mousa Elias. Även Assurföreningen i Fittja ställde upp med bland annat en kör bestående av ungdomar, som hedrade de assyriska martyrerna genom fin sång i slutet av programmet.

Kort vill jag säga att ensam är det betydligt svårare att påverka omgivningen, men tillsammans kan vi som assyrier påverka mer än vad man egentligen tror. Folkmorden på vårt folk är historia som måste upplysas, erkännas och inte glömmas bort.

Jag är stolt över mitt folk, och hoppas att vi tillsammans åstadkommer det vi eftersträvar, att få våra rättigheter som folk i våra hemtrakter där våra förfäder till och med krigat för att få vara kvar där. A sohde lo k-maythi!