Måndagen den 23 november sände Assyria-TV en förinspelad intervju med David William Lazar, ledare för Assyrian Mesopotamian Organisation (AMO) som är baserad i USA. I intervjun framförde Lazar kritik mot andra assyriska
organisationer för deras sätt att arbeta och politiska ställningstaganden. En av de organisationer han kritiserade är A Demand For Action (ADFA) och dess ledare Nuri Kino.
Samma dag som programmet skulle sändas utsattes Assyria-TV:s redaktion och styrelse för ett sällan skådat drev. Flera personer ur vår organisations styrelsemedlemmar blev uppringda av Nuri Kino själv eller av andra i ADFA.
I samtalen försökte Kino och hans medarbetare utöva utpressning och skrämma ledningen för Assyria-TV till att inte sända programmet genom att hota med stämning. Även vår redaktion fick ett samtal från en kvinna som presenterade sig som sekreterare för ADFA och som hotade med att organisationen kommer att stämma Assyria-TV om programmet sänds. Drevet gick så långt som att Nuri Kino själv ringde upp personer i Tyskland som uppmanades sätta press på
Assyria-TV för att stoppa programmet. Varken Assyria-TV:s styrelse eller redaktion vek sig för utpressningen och hoten om stämning.
När det väl var dags för programmet att sändas klockan åtta på kvällen konstaterade våra tekniker att Assyria-TV:s server var under en attack som gör att ingen kan se programmet. På grund av att vår server utsatts för liknande attacker flera gånger tidigare kunde teknikerna snabbt hitta en lösning och programmet kom igång några minuter efter utsatt tid.
Samma kväll som programmet hade sänts publicerade ADFA ett långt uttalande på engelska på sin Facebook-sida. I uttalandet anklagas Assyria-TV för bland annat ryktesspridning, illvilja och att ha en dold agenda mot ADFA.
ADFA menar att eftersom det inte finns skriftliga bevis till stöd för AMO:s anklagelser så måste dessa vara falska rykten som inte får ges utrymme i debatten. Så funkar dock inte journalistiken. När det finns en ledare för en seriös
och etablerad organisation som framför anklagelser mot en annan ledare för en organisation och hans politiska agerande kan vi som TV-kanal inte blunda för detta.
Det ligger i den assyriska allmänhetens intresse att ta del av dessa anklagelser. Det hör även till sakens natur att anklagelser av det slag som AMO framför mot ADFA många gånger inte kan styrkas skriftligt, det gör inte kritiken mindre allvarlig eller seriös. Det viktiga är att den assyriska allmänheten får tillfälle att ta del av denna kritik och dess frågeställningar eftersom det handlar om aktörer som gör anspråk på att företräda folkgruppen.
Huvuddelen av Nuri Kinos och ADFA:s kritik gäller Assyria-TV:s arbetssätt. Vi kritiseras för att inte ha bjudit in ADFA att besvara kritiken under själva intervjun med David William Lazar. Kritiken är dock missvisande. Det Nuri Kino
och ADFA låter bli att informera om är att Nuri Kino och ADFA har bjudits in till Assyria-TV ett flertal tillfällen under året för att ge sin version gällande olika frågeställningar. Varje inbjudan har mötts av tystnad från Nuri Kinos och ADFA:s sida. En organisation och dess ledare kan inte bojkotta en tv-kanal och samtidigt hävda att man inte ges utrymme.
När representanten för ADFA ringde upp redaktionen förklarade vi att vi mycket gärna vill bjuda in ADFA att svara på AMO:s kritik. Redaktionen erbjöd ADFA till och med att göra en intervju meddetsamma men fick inget svar. Detta utspelade sig fyra och en halv timme före sändning.
Assyria-TV försöker i största möjliga mån följa de pressetiska reglerna för radio och tv i Sverige. Reglerna säger att man ska vara generös med repliker och eftersträva att den tilltalade eller anklagade får uttala sig i samma program som kritiken framförs. Det är dock inte alltid möjligt att erbjuda den möjligheten. I detta fall berodde det på två faktorer: dels på tidigare kännedom om Kinos och ADFA:s ställningstagande att bojkotta Assyria-TV och dels de tekniska förutsättningarna. Intervjun med Lazar genomfördes via Skype då han befinner sig i Kalifornien. Sådana intervjuer kan drabbas av tekniska störningar och avbrytas varför de spelas in i förväg. I sådana fall understryker programledaren under själva programmet att den tilltalade parten är välkommen att replikera, vilket också underströks flera gånger i detta program.
Sammanfattningsvis kan vår redaktion inte vara annat än förvånad över Kinos agerande. Den 10 juni fick han ett skriftligt svar om att han är välkommen att replikera ett inslag som hade sänts tidigare. Han hörde aldrig av sig. Som journalist bör han uppskatta värdet av öppenhet och debatt. Vår upplevelse av händelsen är att Nuri Kino har försökt göra sitt yttersta för att tysta kritik och debatt. Som ledare för en organisation som gör anspråk på att representera folkgruppens intressen måste han och ADFA tåla granskning och kritik, i likhet med alla andra liknande aktörer. Att hota med stämningar, utöva påtryckningar mot enskilda och att svartmåla budbäraren är inte passande för en journalist som själv varit med om att granska och kritisera många olika aktörer.
