Moment 22 eller Catch-22 som originaltiteln lyder på engelska är en roman av författaren Joseph Heller från 1961. Uttrycket Moment 22 är nog mer känt av dess vardagliga sammanhang än av titeln på den bok som den fått det ifrån. Romanen berättar om en amerikansk bombplansdivision på en ö i Medelhavet under andra världskrigets sista månader. Det är en absurd och rolig bok som samtidigt sätter fokus på krigets vansinne. Men vad är innebörden av uttrycket Moment 22 som titeln på boken lyder? Och vad har denna fras för koppling till det assyriska folket och den assyriska rörelsen?
Moment 22 innebär ett cirkelresonemang som aldrig kommer någon vart och i bokens fall så speglar det krigets vansinne och meningslöshet. I boken ges ett exempel där huvudkaraktären Yossarian, som komiskt nog är assyrier, besöker en doktor vid namn Daneeka. Yossarian frågar doktorn ifall han kan ta ut hans kompis Orr ur krigstjänst. Doktorn svarar att han kan göra det men att denne Orr först måste be om det, och då han är tokig så kommer han inte att göra det. Enligt doktorn kan Orr avföras ur tjänst så fort han ber om det. Men situationen är mer komplex än vad den ter sig och tydligen finns det en hake.
Haken är Moment 22: Var och en som vill slippa aktiv tjänst är inte på allvar tokig, oro för egen trygghet inför faror som är verkliga är ju en förnuftig tankeprocess.
Orr var tokig och kunde tas ur tjänst. Det enda han behövde göra var att anhålla om det; och så snart han gjorde det skulle han inte längre vara tokig och skulle tvingas utföra fler bombflygningar. Orr skulle vara tokig ifall han utförde fler bombflygningar och normal om han inte gjorde det, men om han var normal måste han utföra dem. Yossarian blev djupt gripen av den absoluta enkelheten i Moment 22
Moment 22 visar alltså sammanfattningsvis att den som vill tas ur krigstjänst inte är tokig och då piloten är mentalt sund måste han alltså fortsätta kriga. Samtidigt, om en utvärdering inte begärs av piloten, kommer han aldrig att få en, alltså kan han aldrig bevisas sjuk och måste då fortsätta att flyga. Författaren Heller fortsätter att på ett skickligt vis genom hela berättelsen ge läsaren fler konkreta exempel på Moment 22 och dess absurda cirkeldraman med dödlägen.
För läsaren av denna artikel kan det tyckas än mer bekant med den dagliga paradoxen: ”För att få ett jobb, då måste du ha erfarenhet och för att få erfarenhet så måste du först ha ett jobb”. När jag läste denna kulturroman fann jag det oerhört bekant med Moment 22, men inte enbart från vardagslivet, utan även från den assyriska rörelsen och dess moderna historia. Det finns många delar inom den assyriska rörelsen vilka liknar Moment 22. Den som har varit engagerad eller som för stunden är aktiv i den assyriska rörelsen har säkerligen stött på ett eller flera moment liknande det med nummer 22.
Ett tydligt exempel är bristen på ungdomar vid föreningsaktiviteter såsom föreläsningar, martyrernas dag, Naum Faiks minnesdag med mera. Jag har personligen frågat många av mina vänner varför de inte närvarar under dessa aktiviteter och svaret till min fråga är i de flesta av fallen;
– ”Det finns inga andra ungdomar där, vad har jag då där att göra?”
Den tydliga haken träder fram än en gång, en liknelse av Moment 22 i den assyriska rörelsen. Personen vägrar att gå på aktiviteter då det inte finns andra ungdomar, och då personen i fråga inte går dit så kommer det aldrig att finnas ungdomar i föreningen.
Ständigt får vi som jobbar i styrelser – det kan röra sig om alltifrån föreningsstyrelser, till de olika förbunden som är verksamma i Sverige – höra kritik om vår verksamhet. När man då artigt ber kritikern i fråga att ställa upp i nästa årsmöte och gå med i styrelsen för att få till en förändring så blir svaret;
– ”Nej tack, jag har inte tiden som krävs och ert sätt att jobba passar inte mig”.
Här står vi då inför samma dilemma, i samma rörelse, men med en annorlunda situation. Det är fel på rörelsen och det bör ske en förändring. Men om det nu är fel på de som finns i styrelsen, ja då behövs det variation, nytt folk med innovation och nytänkande. En reform är svårare att genomföra ifall det är fel på hur styrelsen jobbar. Men då styrelsens tillvägagångssätt inte passar kritikern så kommer denna aldrig att gå med i styrelsen och alltså kan det inte ske en förändring vilket leder till att vi fortfarande har folk med samma tänk. Vi är återigen på väg att fångas i cirkelns slutna krets, till följd av Moment 22.
Om vi nu är fast i Moment 22, är inte allt då meningslöst? Finns det överhuvudtaget något hopp att ta sig ur en cirkel när man fastnat i den? Tack och lov är det jag ovan nämnt endast att liknas vid ett Moment 22, det är inte riktigt ett dödläge, det är ännu inte kört. Än finns det hopp och jag vill inte med denna text heller betona att allt är negativt inom den assyriska rörelsen. Tvärtom, det finns många saker som är värda att lyftas till ytan för det positiva som det bringar det assyriska folket. Jag beundrar de styrelser som dag efter dag och vecka efter vecka fortsätter att ge av sin tid, helt ideellt för att bidra till vår verksamhet, trots att de vardagligt får utstå kritik.
Deras passion och vilja för den assyriska nationens bästa ger dem energin att fortsätta genom alla slags prövningar och hinder. Det jag syftar till med mina liknelser, är att betona för alla ”nej-sägare” och kritiker vad deras handlingar sakta men säkert för oss till; en slutdestination vid namn Moment 22. Och när vi väl nått dit kan det måhända aldrig finnas någon återvändo.
Låt oss därför bryta mönstret innan det är försent och låt oss forma de moment som kan lyfta oss istället för att stjälpa oss!
Vi måste sluta klaga och bidra till förändring!
Vi måste sluta titta på andra innan vi gör det vi egentligen vill!
Ungdomar, ifall en föreläsning intresserar er, gå på den, oavsett vilka som finns där. Tänk att din närvaro kan locka andra ungdomar, var en inspiration och se till att bryta negativa mönster.
Kritiker, Ifall något enligt er är fel, gör oss då följeslag på förändringens resa, vi kanske sitter fast, men vi finns åtminstone där och gör vad vi kan. Med ditt bidrag kanske vi kan ta oss ur mönstret och bege oss på en ny färd, mot ännu ett lyft för vårt folk.
Nu när ni läst denna text är ni alldeles medvetna om hur det ligger till och vad vi står inför. Utan ert bidrag kommer det att bestå som det varit innan och om allt är som det var innan så kommer vi aldrig att få nya bidrag och således kan det aldrig bli en förändring. Och om förändring inte kommer, då är vi dömda till att för all tid sitta fast i Moment 22.
Låt oss tillsammans skapa värdebyggande moment för att ta oss ifrån Moment 22, för än är det inte en assyrisk verklighet.
