En av de främsta andliga fäderna inom den östassyriska kyrkan, Isak av Nineveh, är föremål för en ny doktorsavhandling i teologi. Den finländske teologen Patrik Hagman har tagit fasta på Isaks förståelse av asketism i sin doktorsavhandling vid Åbo Akademi.

Isak av Nineveh, eller Isak Syriern som han också kallas, levde på 600-talet. Han föddes i ett område som idag utgör Qatar, blev munk och senare biskop i Nineveh. Efter endast fem månader som biskop avgick han och levde sedan länge som eremit. Han skulle bli berömd och uppskattad i hela den österländska kristenheten för sina skriverier.

I sin doktorsavhandlling, ”Understanding Ascetism – Body and Society in the Ascetism of St Isaac of Nineveh”, har Patrik Hagman intresserat sig för Isaks syn på asketism.

– Förståelsen av asketism har förändrats mycket på senare tid. I stället för att se det som självförnekelse vill man idag betona asketismens identitetsskapande funktion, förklarar Hagman.

I sin avhandling lyfter Hagman fram två perspektiv i Isaks förståelse av asketism: kroppens roll och asketismens förhållande till samhället.

”För Isak är det asketiska livet ett sätt att hantera fruktan för döden. Denna fruktan uppträder på många sätt, t.ex. i rädsla för sjukdom och död, men också som strävan efter rikedom och makt. Det är en av Isaks centrala insikter att samhället fungerar genom att utnyttja dessa svagheter hos människan. Ett asketiskt liv strävar däremot efter att motverka dessa svagheter. Därmed ställs ett liv inriktat mot Gud entydigt mot ett liv riktat på samhället, världen.”, skriver Hagman i sin avhandling.

Asketen kommer därför, enligt Isak, att frigöra sig från världen och vittna om den osynliga världen. Asketens syfte blir då att vara en bild av Gud i denna världen. Det asketiska livet har samma syfte somKyrkans sakrament: att något av den kommande världen bryter in i denna värld.

Hagmans doktorsdisputation äger rum fredagen den 10 oktober och som
opponent fungerar professor Samuel Rubenson från Lunds universitet.