Det är inte medlemmarnas fel om föreningen eller förbunden inte lyckas intressera dem. Föreningar och förbund måste tänka om och förnya sig, skriver Rabi Asmar, som själv är medlem i Ungdomssektionens styrelse i Assyriska föreningen i Södertälje. Asmar tycker att det är hög tid för styrelsemänniskorna att börja umgås med folket.
Vi sitter fem unga grabbar i en hyrbil från Södertälje på väg till Norrköping. Det är en solig och varm eftermiddag i början på juni och vår destination är AUF:s seminarium om vårt folks situation i Irak. Några problem som vi inte räknat med har redan försatt oss i en situation där vi är sena, men mirakulöst nog hinner vi ändå till seminariets andra halva. När seminariets andra halva börjar, inför den nästan tomma salen, dröjer det inte länge förrän endast en av oss är kvar i salen, medan resten drar vidare. Seminariet är bra, men saknar något.
Mot kvällen har vi ökat i antal, vi är nio personer nu. Vi byter om på en grusparkering och kör mot Borgen, en stor festlokal i Norrköping, vi har sett fram emot festen hela dagen. Väl på plats utanför Borgen börjar en het diskussion. Lokalen är så gott som tom, vi är alla besvikna. Några av oss vill dra vidare och försöka rädda kvällen, några andra ser festen som en självklarhet även om det är folktomt. Fyra personer drar vidare ner mot stan, fem stycken går in till festen. Resten är nu historia. Ska jag vara helt ärlig kan jag inte säga att någon tog fel beslut. Vad hände? Bilden jag målar upp är inte främmande, senaste tiden har intresset för våra aktiviteter i de olika föreningarna – med vissa undantag – minskat. Det är beklagligt då det fanns en tid då föreningsaktiviteterna sågs fram emot.
För varje dag som går så får vi allt färre deltagare och intresset för aktiviteterna är farligt lågt. Inte nog med allt detta, fortsätter man att tala om hur fint och bra allting är. Medlemmarna sitter hemma och undrar vad det är som var så fint? Vad har jag missat? Vi kan inte längre blunda och låtsas att allt är bra. Vi älskar att tänka på hur lyckade och fina dessa aktiviteter är, men de är ju inte i närheten av lyckade så länge vi inte når ut till medlemmarna. Det räcker inte med att nå till dessa, få aktiva själar, som redan vet allt vi har att säga. Vi måste nå ut till gatan och de människor som inte vet så mycket om vårt folk. Nå människor som har slutat bry sig, människor som gett upp. Målet måste vara att återigen aktivera dessa människor.
Vi kan inte skylla VÅRA misslyckanden på medlemmarna, det är inte deras fel att VI inte kan intressera dem. Det är inte deras fel att det vi gör, inte når ut till dem. Det är inte deras fel att de inte får information om vissa aktiviteter. Det fungerar inte längre att ursäkta sig med att man har gjort allt man kan, men att det är medlemmarna som tappat intresset. Nog med tomt snack som vi är så bra på. Vad är då lösningen?
Lösningen är enkel att uttala, men svårare att sätta i verket. Våra föreningar och deras styrelser har oftast en liten sluten krets, som faktiskt känner sig välkommen till föreningen och därför medverkar på nästan alla aktiviteter. Resten av medlemmarna känner sig utanför. Vi måste börja lämna våra obetydliga titlar. Vi får lämna våra positioner, ändra attityden och verkligen gå ner till folket för att nå ut till våra medlemmar. Vi måste presentera oss, skapa en personlig relation till medlemmarna. Det är vi som ska anstränga oss för att lära känna dem, inte det motsatta.
De flesta av oss sitter på dessa oändliga styrelseposter genom demokratiska omröstningar, så vill vi i alla fall tro. Hur demokratiskt är det egentligen att skriva upp några namn på en lista som 90 % av medlemmarna inte känner igen, och sedan be dem att rösta ja eller nej. Hur ofta vet medlemmarna vad dessa människor, som de röstar på, har för ambitioner eller vad de har för planer för föreningen? Det minsta dessa framröstade styrelser kan göra är att börja umgås med medlemmarna och konversera med dem, helst innan omröstningen. När man väl sitter på sin statusgivande post, kan man fortsätta med den fina traditionen att fråga medlemmarna om deras önskemål och visioner för föreningen.
