Söndagen den 8 november 2009 var en dag som den assyriska musikhistorien alltid kommer att minnas. En pianotrio av den assyriske kompositören Elias Zazi uppfördes för allra första gången på Estrad i Södertälje. Zazis musikstycke är av klassisk musikstil, men de assyriska influenserna finns där.

Även om konserter relaterade till assyrisk musik anordnas lite oftare nu, så brukar den levande assyriska musiken fortfarande höras intill dansgolv i festlokaler. Denna dag var dock annorlunda. Denna söndag arrangerade Södertälje kommun en konsert med klassisk musik av tre kompositörer; den österrikiske kompositören Joseph Haydn (1732-1809), hans ryske kollega Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975), och vår assyriske kompositör Södertäljesonen Elias Zazi. Jag begav mig till Estrad med spänning att få höra hur det skulle låta.

Musiken framfördes av tre oerhört duktiga musiker; Oskar Ekberg (piano), Conny Lindgren (violin), Pelle Hansen (cello). Konserten, som varade i ungefär 2 timmar, kändes i det stora hela underbar. Klassisk musik är i regel som medicin för själen, och denna kväll var inget undantag. Musiken förde oss från den klassiska musikens storhetstid, genom krigets Sovjetunionen och fram till Assyriens smärtsamma sorg- och glädjefyllda historia. Det var som en berg- och dalbana, där musiken var färdmedlet till nästa anstalt.

Det är alltid spännande när ett verk framförs för allra första gången och under denna afton var det dags för Elias Zazis nya komposition ”Tone of Passion” att uruppföras. Men det är inte första gången som Zazis musik framförs på Estrad, redan 1996 framfördes den första assyriska musikalen, ”Drömmarsonaten”, som han tonsatte året innan och 2003 framfördes stråkkvartetten ”Yearning of the Dawn”. Pianotrion ”Tone of Passion” består av fyra satser (musikdelar), där varje sats uttrycker olika händelser som berör oss på olika sätt beroende på lyssnarens egna associationer och dagliga form. Tillsammans skapar dessa fyra satser en harmonisk helhet. Ängsla, rädsla, sorg, fridsamhet, dysterhet, blomstring och glädje. Musiken är av västerländsk klassisk stil, men allt oftare kunde man känna och höra de assyriska influenserna. Och föga förvånande var det som lät assyriskt, just det som var mest sorgfyllt.

För den som missade konserten finns det glada beskedet att Suroyo TV filmade konserten och kommer sända det inom kort. Likt Zazis stråkkvartett kommer även pianotrion att spelas in för kommande CD-utgivning. Södertälje Kammarmusikföreningen som var närvarande under konserten har visat stort intresse för Zazis musik och i bästa fall så kanske verket framförs i deras regi och av samma musiker redan till våren 2010.

Jämfört med konserten 2003 som blev en publiksuccé, svek tyvärr publiken nu och det kan kanske skyllas på att konserten krockade med Södertäljes kulturhelg som består av flera andra kulturevenemang i staden. Något som höll assyrierna borta var den mycket olyckliga krocken med AFF:s viktiga kvalmatch på Stockholms Stadion som gick samtidigt. För mig var det ingen tvekan. Fotbollen finns alltid, men det gör inte musikkonserter. Man har tillfälle att uppleva 30 AFF-matcher varje år, men hur ofta har man chansen att uppleva ett klassiskt stycke musik av en assyrier? Det är en tankeställare!

Kultur kontra sport, det är inget nytt ämne, men åtminstone borde vår kulturella elit kanske ha prioriterat på ett annat sätt. Min mening är att kulturen inte bör glömmas bort. Det är nämligen genom utvecklandet av kulturen som vi utvecklar vår existens som folkgrupp.

Hanibal Romanos