Historieprofessor David Gaunt, vid Södertärns högskola, har länge bedrivit seriös forskning kring vad som verkligen hände den kristna befolkningen 1915-1916 i sydöstra Turkiet. I dagarna kommer han ut med en ny bok som bland annat kommer att bevisa hur turkar tillsammans med kurdiska stammar genomförde nästan 200 massakrer. Gaunt beskriver nogrannt hur förövarna gick till väga by för by. ”Vi har koncentrerat oss på vad som verkligen hände”, förklarar Gaunt.

Det är första gången en sådan omfattande akademisk redogörelse kring händelserna vid 1915-1916 har sammanställts. Boken stärker uppfattningen av att folkmordet på assyrier, amenier och greker var en systematisk och medveten plan att rensa ut de kristna från området. Forskningen bevisar hur nästan 90 procent av den kristna befolkningen i det ottomanska riket eliminerades. I boken finns detaljerade beskrivningar av händelserna i olika byar och många assyriska läsare kommer att lära sig vad som exakt skedde i just deras by.

– Där vi finner överlevande finner vi berättelser av vad som hände, men i byar vars hela befolkning dödades har vi inte funnit några berättelser, förklarar professor Gaunt vidare.

All forskning i boken är baserad på förstahandskällor från officiella ryska, turkiska, engelska, franska och tyska arkiv, samt nya handskrifter och berättelser från överlevande. Boken vinner än mer trovärdighet då huvuddelen av informationen har, efter mycket möda och stort besvär, hämtats från de turkiska militärarkiven.

Boken skulle egentligen ha givits ut i augusti 2005, men har blev försenad på grund av den ständiga tillströmningen av nytt material till professor Gaunt och hans assyriske assistent Jan Beth-Sawoce. Enligt Beth-Sawoce indikerar ny information att folkmordet ägde rum så långt bort som staden Kirkuk. Det finns också starka indikationer på att antalet offer för Seyfo kommer att öka allt eftersom pusselbitarna sakta faller på plats. Ödet för assyrier av den Yezidiska och Melkitiska trosbekännelsen är till exempel ännu outforskat.

Professor Gaunt hoppas att boken kommer att driva personer som har information och dokument i sin ägo att träda fram. Enligt Gaunt finns det grupper i länder som Iran och Libanon som har dokument och information om folkmordet. Även assyriska tidskrifter som trycktes strax efter Seyfo och den assyriska allmänheten tros ha viktigt material. Han uppmanar assyrier att skriva ned vad de vet om deras familjers öden under Seyfo och vidarebefordra detta till honom. Berättelserna är av stor vikt även om de äldre som berättade dem har avlidit. De kan komma att hjälpa forskarna att sätta ihop Seyfo-pusslet och ta fram en klarare bild av det som hände 1915.

När frågan om Seyfo diskuterades i den svenska riksdagen för några år sedan var politikernas huvudargument, för att inte erkänna det som ett folkmord, att det saknas källkritiska redogörelser.

– Sådana argument kommer att vara passé efter att denna bok har publicerats. Ingen förnuftig människa som läser denna bok kan påstå att inget hände 1915, men vi förväntar oss att många turkiska forskare kommer att fortsätta förneka fakta, för de har gjort sig en karriär på att förneka och det är svårt för dem att ge upp sina karriärer, avslutar professor Gaunt.

[Stora delar av denna artikel skrevs på engelska av Afram Barryakoub redan i juni 2006 och publicerades i Zinda Magazine. Den svenska översättningen, av Tomas Isik publicerades även på auf.nu.]