Brist på bildning i Mellanöstern skapar extremism, assyrierna har därför mer att vinna på att arbeta långsiktigt än att klamra sig fast vid diktatorer, menar krönikören.

I min förra insändare skrev jag om vårt folks rädsla för radikal islamism, men om man tittar i backspegeln hittar man gemensamma nämnare inom andra religioner, i synnerhet i den kristna västvärlden.  

För några århundraden sedan befann sig Europa i samma situation som dagens islam-dominerade länder. Trettio-åriga kriget i Europa är ett bra exempel. Det var ett religionskrig mellan katolicismen och lutheranismen, vilket skördade miljontals liv och ledde till fattigdom liksom dagens sekteristiska våld mellan shia- och sunnimuslimer bland annat i Irak och i Pakistan som leder till massdöd på oskyldiga människor, fattigdom och annat elände. 

Vad är det som skapar organiserad radikalism och chauvinism? 
Så länge det finns totalitärt styrda länder i den muslimska världen kommer där också råda okunskap hos majoriteten av befolkningen som i sin tur leder till icke-tolerans och våld, vilket drabbar de svaga folkgrupperna mest, inklusive oss assyrier. För att försvaga radikal islamism behöver den muslimska världen en demokratiseringsprocess liksom det har skett i Europa. Då skulle kunskapsnivån hos majoriteten av befolkningen höjas och leda till sekulariserade samhällen, men också till utveckling i positiv riktning. 

Tyvärr kommer denna process att bromsas av makthavarna i muslimska länder liksom det skett i västvärlden för några hundra år sedan. Vi vet från historien att religioner och diktatorer alltid har försökt att begränsa möjligheten till allmänkunskap, de har till och med förbjudit spridning av kunskap även i Europa, bland annat evolutionsläran (Darwinism) och läran om planetarium (Jorden eller Solen var i centrum), eftersom dessa vetenskapliga teorier var i strid med skapelseberättelsen i Gamla testamentet. Jag brukar säga att ökad kunskap bland majoriteten av befolkningen i ett samhälle är det värsta hotet mot diktatorer och religioner.

Jag vill fråga de individer bland oss som hejar på Bashar al-Assad; är det ett bra alternativ att de kristna folkgrupperna söker trygghet hos diktatorerna i Mellanöstern? Jag tror absolut inte att det är ett bra alternativ eftersom varken Bashar al-Assad eller någon annan makthavare i Mellanöstern har någonsin gett de kristna folkgrupperna medborgerliga, eller etniska rättigheter, utan dessa regimer har alltid utnyttjat de svaga folkgrupperna för egna syften. Att söka tryggheten hos diktatorerna i Mellanöstern är en tillfällig lösning eftersom de kommer och går, däremot kommer majoritetsbefolkningen att finnas där för all framtid. Om assyrierna verkligen vill överleva i fädernas hemtrakter bör vi försöka samarbeta med majoriteten av befolkningen (muslimerna, ej islamisterna) för att snabba på demokratiprocessen och leva sida vid sida i harmoni med ömsesidig respekt för varandras religioner och för varandras särart.

Hammurabi BarAsmar