Det talades om en tidig seriefinal när Mjällby skulle komma på besök. Det skulle vara ett hett möte mellan ettan och tvåan i Superettan. Tyvärr för fotbollssupportern var det bara ett lag som ville bjuda upp till dans. Det var väldigt svårt att förstå hur Mjällby låg på andra plats inför seriefinalen sett till spelet laget visade upp. Men på något sätt knep gästerna alla tre poängen hem till Listerlandet.

Ibland önskar man att det delades ut bonuspoäng för lag som vill spela fotboll istället för att tjonga fotboll. Eller åtminstone minuspoäng för lag som gör en konst av att ”ligga på rätt sida” om bollen. Jag förstår förstås om Mjällby skulle ställas mot Real Madrid på bortaplan och ska försöka kriga hem en poäng. Kanske var det dom vita matchställen som förvirrade gästerna? I mina ögon finns det inte några ursäkter för att spela så destruktivt ”bara” för att få mig sig en pinne hem när man möter ett lag på samma nivå.

Det som gör extra ont att höra är att Mjällbys tränare, Thomas Andersson-Borstam, hävdar i matchprogrammet att Assyriska är likt Mjällby och är ett lag som vill rulla boll. Vidare säger han i programmet och jag citerar: ”Det kommer att bli en offensiv och rolig match”. Det uttalandet måste vara årets skämt. Om han inte menade att Assyriska skulle spela offensivt, och att Mjällby skulle tycka att det var en rolig match men jag betvivlar starkt den tolkningen.

Assyriska bjöd på riktigt fint spel med varierande kortpassningsspel och fina crossbollar. Göran Marklund var på spelhumör, speciellt i första halvleken, och var tillsammans med Dennis Östlundh och Lorentzon största orosmomenten för Mjällbyförsvaret. Bästa chansen i första halvleken var när Xhevdet Llumnica missade ett friläge helt ren med Mattias Asper. En miss som kan ha påverkat matchutgången. Llumnica var trots missen bästa anfallaren i Assyriska, Marklund borträknad. Dinho verkar vara ur slag och försöker göra det mesta på egen hand. Han fick dessutom ÄNNU ett gult kort. Måhända var den orättvist tilldelad, men det är ändå dåligt av honom. Det kan vara bra för Dinho att vila en match och komma tillbaka hungrigare än någonsin.

Fler som var bra var inhoppande Sargon Simonsson, Thomas Lekander och Fredrik Samuelsson. Simonsson fick hoppa in för otursförföljde Mahr och gjorde det bra. Han stoppade flera uppspel när Mjällby försökte kontra, men han bör slipa på sina inlägg. En som inte behöver slipa speciellt mycket på inläggen är Lekander som återupplivade vänsterkanten när han kom in.

Mjällby hade fem avslut på hela matchen. Två skott utanför straffområdet som hamnade utanför arenan, och tre avslut på mål som alla gick in. Första målet var mycket snöpligt för Assyriska. Hemmalaget hade varit ofina nog att inte låna ut bollen första tjugofem minuterna och kände sig kanske tvungna att bjuda gästerna på något gott. Efter tre misslyckade försök att rensa bollen, och där Tony Mahr ligger med bruten näsa, hamnar den hos en Mjällbyspelare som skjuter. Skottet tar i ryggen på en back och frispelar vem om inte just skyttekungen Marcus Ekenberg som inte kan missa någon meter från målet.

Andra målet bjuder försvaret på genom extremt passivt försvarsspel där Ekenberg ensam får gå upp och måtta en nickpassning till en väldigt fri Adam Berner som inte heller han kan missa från det avståndet. Jag fick tag på Martin Lorentzon efter matchen och han var ganska säker på att Berner stod offside. Men själv kan jag inte annat än att säga att mittförsvaret skulle ha varit mer på tårna i situationen innan. 1-3 målet kom också efter passivt försvarsspel, men var mer ett resultat av att Assyriska flyttat upp laget rejält när formationen ändrades till ett renare 3-5-2 system.

Östlundh svarade för två målgivande passningar och var pådrivaren, tillsammans med Samuelsson, i jakten på kvittering. Lorentzon svarade för matchens behållning när han sprintade sig fri och tog ner Östlundhs boll i farten innan han vräkte in bollen. Roligt för Filip Bergman att få göra mål. Martin Åslund byttes in i slutet istället för Andi Toompuu, som inte kommit tillbaka riktigt, utan större framgång. Toompuu krigar lika bra som tidigare, men har tappat mycket i bollbehandlingen.

I en match som jag hittar så många orsaker till varför det gick som det gick, kan jag ändå inte riktigt förklara resultatet. Landslagsuppdrag och skador är en anledning. Spelare som precis kommit tillbaka från skador är en annan. Ineffektivitet är förstås den största anledningen. Det var som Edmond Lutaj sade på presskonferensen: ”Vad ska man säga egentligen? Tre skott på mål gav tre mål”. Eller kanske som Lorentzon sammanfattade det hela efter matchen: ”Jag förstår inte hur dom vann egentligen, dom hade två chanser och gjorde tre mål”.

Innan matchen var jag tämligen säker på minst oavgjort resultat. Jag kunde inte riktigt se hur Assyriska skulle förlora på hemmaplan efter det jag sett laget prestera i år. Men då visste jag inte att Andersson-Borstam var släkt med självaste Alexander Lukas.

 Dennis Östlundh
 Martin Lorentzon
 Göran Marklund